Elektromagnet: Definition, funktion, uppbyggnad och användningar
Elektromagneter är tillfälliga och konstgjorda magneter.De är magneter som endast är magnetiska när det finns en trådspole med elektricitet i den. Trådspolen kallas för en solenoid. Magnetens styrka är proportionell mot den ström som flyter i kretsen. Elektriciteten som flyter genom tråden kallas för en ström. Strömmen är flödet av elektroner, som är negativt laddade partiklar. Elektromagneter används för en mängd olika ändamål. I ett enkelt exempel kan en elektromagnet plocka upp bitar av järn, nickel och kobolt.
Elektromagneter kan göras starkare genom att lägga till fler spolar till koppartråden eller genom att lägga till en järnkärna genom spolarna (t.ex. en spik). Strömmen kan också ökas för att göra magnetismen starkare. Den brittiske elektrikern William Sturgeon uppfann elektromagneten 1825.
En elektromagnet är användbar eftersom den lätt kan slås på och stängas av (med hjälp av elektrisk ström), medan en permanentmagnet inte kan stängas av och fortsätter att påverka sin närmaste omgivning.
Olika legeringar fungerar på olika sätt. Järn slutar mycket snabbt att vara en elektromagnet, men stål tar tid på sig att slitas bort. För att göra en elektromagnet lindas koppartråd runt en järnstång. Trådens två ändar ansluts till batteriets + (positiva) och - (negativa) sida.
Elektromagneter används i vardagliga föremål som t.ex. inbrottslarm, elektriska reläer och brandklockor. Elektriska motorer är i grunden elektromagneter. Deras förmåga att ändra från icke-magnetiskt till magnetiskt tillstånd bara genom att låta en elektrisk ström passera genom dem gör att de kan användas i många olika föremål. Denna förmåga används i reläer.
Elektromagneter kan också användas för att producera elektricitet. Om en magnet rör sig fram och tillbaka framför elektromagneten uppstår en elektrisk ström.
Definition och grundläggande princip
En elektromagnet är ett magnetfält som skapas av elektrisk ström i en ledare, ofta en lindad tråd (en spole eller solenoid). När strömmen går genom spolen uppstår ett magnetfält som liknar fältet runt en permanent magnet — med en nord- och sydpol — men fältet försvinner eller minskar kraftigt när strömmen bryts. Detta gör elektromagneter särskilt användbara där man behöver kunna slå på och av magnetismen.
Uppbyggnad och hur den fungerar
En typisk elektromagnet består av:
- En spole av isolerad koppartråd lindad runt ett kärnobjekt.
- Kärna av mjukt järn eller annat ferromagnetiskt material för att förstärka fältet.
- Strömkälla (t.ex. ett batteri eller en likströmskälla) som driver ström genom spolen.
När strömmen (I) passerar spolen skapas ett magnetfält. Fältets styrka ökar med både antal varv (N) i spolen och med strömens storlek — i förenklade termer: B ∝ N·I (fältstyrkan är ungefär proportionell mot produkt av varvantal och ström). Kärnan av mjukt järn koncentrerar fältet och gör magneten mycket starkare än spolen ensam.
Materialval och magnetiskt beteende
Olika material reagerar olika på magnetfält:
- Mjukjärn (mjuk ferromagnet) har låg kvarvarande magnetism (liten remanens) och är idealiskt för elektromagneter som snabbt ska kunna magnetiseras och demagnetiseras.
- Stål kan behålla magnetism längre (större remanens), vilket gör att en elektromagnet med stålkärna kan bli kvarvarande magnetisk även efter att strömmen stängts av.
- Superledande material används i mycket starka elektromagneter (t.ex. inom MRI) eftersom de kan leda mycket stora strömmar utan värmeförluster.
Vanliga användningsområden
Elektromagneter används i många tekniska och vardagliga sammanhang. Exempel:
- Lyftmagneter i skrotupplag och hamnar för att flytta tunga järn- och ståldelar.
- Reläer och elektromekaniska kontakter i styrsystem och elfordon.
- Elektriska motorer och generatorer där elektromagneter omvandlar elektrisk energi till mekanisk rörelse (och vice versa).
- Högtalare där en rörlig spole i ett magnetfält omvandlar elektrisk signal till ljud.
- Ringklockor och elektromagnetiska lås.
- Medicinsk bildteknik som MRI, där mycket starka (ofta supraledande) elektromagneter används.
- Maglev-tåg och andra tillämpningar som använder magnetisk löftkraft eller styrning.
Att skapa elektricitet med elektromagneter
Genom elektromagnetisk induktion (Faradays lag) kan rörelse mellan en magnet och en spole skapa spänning och därmed ström i spolen. Detta är principen bakom generatorer: om en magnet rör sig framför eller genom en spole induceras en elektrisk ström.
Fördelar och nackdelar
Fördelar:
- Kan enkelt slås på och av.
- Fältstyrkan kan kontrolleras genom strömmen eller varvantalet.
- Mycket kraftfulla när kärnan och spolen utformats rätt.
Nackdelar:
- Kräver ständig energitillförsel för att behålla magnetismen (om det inte är supraledande lösningar).
- Kan bli varma vid höga strömmar och kräver kylning eller termiskt skydd.
- Felaktigt materialval (t.ex. stålkärna) kan leda till kvarvarande magnetism när strömmen bryts.
Säkerhet och praktiska råd
Några praktiska och säkerhetsrelaterade punkter:
- Se till att tråden är ordentligt isolerad för att undvika kortslutning.
- Dimensionera strömkälla och ledare så de tål den ström som krävs — överbelastning kan ge överhettning.
- Använd strömbrytare eller reläer för att kunna bryta strömmen säkert.
- Var försiktig med starka magnetfält runt elektronisk utrustning och magnetiska lagringsmedia.
Historia i korthet
Den moderna elektromagnetens första varianter utvecklades i början av 1800‑talet. Den brittiske elektrikern William Sturgeon uppfann en tidig form av elektromagnet 1825, vilket blev en viktig milstolpe för senare elektriska maskiner och system.
Sammanfattningsvis är elektromagneter flexibla och kraftfulla komponenter i både vardagsteknik och avancerade industrisystem — deras möjligheten att snabbt ändra magnetiska egenskaper gör dem ovärderliga i många tillämpningar.


Elektromagneten drar till sig gem när strömmen tillförs och skapar ett magnetfält, men tappar dem när strömmen och magnetfältet tas bort.


När strömmen flyter genom en tråd bildas ett magnetfält runt tråden. Vanligtvis är det här fältet mycket svagt, så en enda tråd skapar inte ett magnetfält som är tillräckligt starkt för att fånga upp metallföremål. I den här bilden är "I" strömmen och "B" magnetfältet.
Varför elektromagneter fungerar
Elektromagneter fungerar eftersom när elektricitet flyter genom en tråd skapas ett magnetfält runt tråden. Magnetfältets riktning kan fastställas med hjälp av högerregeln. Detta innebär att om en person pekar med tummen på sin högra hand i strömriktningen kommer magnetfältet att gå runt tråden på samma sätt som fingrarna skulle slingra sig runt tråden.
Magnetfältet från en enskild tråd är vanligtvis inte särskilt starkt. För att göra en elektromagnet lindas tråden normalt i många slingor för att få fälten från varje trådbit att adderas till ett starkare magnetfält.
Frågor och svar
F: Vad är en elektromagnet?
S: En elektromagnet är en tillfällig och artificiell magnet som endast är magnetisk när det finns en trådspole med elektricitet som löper genom den. Trådspolen kallas för en solenoid.
F: Hur varierar styrkan hos en elektromagnet?
S: Magnetens styrka är proportionell mot den ström som flyter i kretsen, så om strömmen ökar blir magnetismen starkare.
Fråga: Vilka partiklar är ansvariga för att skapa elektricitet?
S: Elektricitet som löper genom en tråd består av negativt laddade partiklar som kallas elektroner.
Fråga: Vem uppfann elektromagneten?
S: Den brittiske elektrikern William Sturgeon uppfann elektromagneten 1825.
F: Vad gör en elektromagnet användbar jämfört med permanentmagneter?
S: En elektromagnet är användbar eftersom den lätt kan slås på och stängas av (med hjälp av elektrisk ström), medan en permanentmagnet inte kan stängas av och fortsätter att påverka sin närmaste omgivning.
F: Hur tillverkar man en elektromagnet?
S: För att göra en elektromagnet lindas koppartråd runt en järnstång. Trådens två ändar ansluts till batteriets + (positiva) och - (negativa) sida.
F: Hur reagerar olika legeringar olika när de utsätts för elektromagnetiska fält?
S: Järn slutar mycket snabbt att vara en elektromagnet, men stål tar tid på sig att slitas bort.