Europeiska kommissionen (officiellt kallad Europeiska gemenskapernas kommission) är EU:s verkställande organ och spelar en central roll i unionens dagliga arbete. Kommissionen föreslår ny EU-lagstiftning, genomför och övervakar unionens politik samt administrerar och förvaltar EU:s budget. Förslag till lagar från kommissionen diskuteras och beslutas sedan av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Kommissionens huvudkontor ligger i Bryssel, och den har också tjänster i bland annat Luxemburg samt representationer i medlemsstaterna.

Hur är kommissionen sammansatt?

Kommissionen består av en kommissionär från varje medlemsland, alltså en kommissionär per EU-land (för närvarande 27 sedan Storbritanniens utträde). En av dessa är kommissionens ordförande (president), som föreslås av Europeiska rådet och måste godkännas av Europaparlamentet. Presidenten fördelar ansvarsområden (portföljer) bland kommissionärerna så att varje ledamot får ett specifikt ansvarsområde, till exempel industri eller handel. Kommissionärerna sitter normalt på en mandatperiod om fem år, i princip i takt med Europaparlamentets mandatperiod.

Hur utses kommissionärerna?

Varje medlemsstat nominerar en kandidat i samråd med kommissionens presidentkandidat. Kandidaterna genomgår sedan förhör i Europaparlamentets relevanta utskott. Parlamentet röstar slutligen om hela kommissionen (presidenten plus alla kommissionärer). Parlamentet kan avsätta hela kommissionen genom en misstroendeförklaring (en så kallad motion om misstroende) — det har hänt att en hel kommission avgått under tryck, mest känt är avgången 1999.

Kommissionens huvuduppgifter

  • Lagförslag: Endast kommissionen har rätt att formellt föreslå ny EU-lagstiftning som sedan behandlas av Europaparlamentet och rådet.
  • Tillämpning och genomförande: Kommissionen ser till att EU:s politiska beslut genomförs korrekt, bland annat genom att följa upp medlemsstaternas tillämpning av EU-rätten.
  • Övervakning och rättsliga åtgärder: Om en medlemsstat inte följer EU:s lagar kan kommissionen inleda överträdelseförfaranden och vid behov föra frågan till EU-domstolen.
  • Budget och finansiering: Kommissionen upprättar förslag till EU:s årliga budget och förvaltar stora delar av unionens program och stöd, exempelvis regionalstöd och forskningsprogram.
  • Internationellt företrädande: Kommissionen företräder EU i vissa internationella frågor, särskilt inom handel — i andra utrikes- och säkerhetspolitiska frågor samarbetar den med rådet och utrikesrepresentanten.

Organisation och personal

Kommissionens arbete organiseras i generaldirektorat (GD), avdelningar som motsvarar nationella ministeriers områden, samt i verkställande byråer och decentraliserade organ som sköter specifika program. Bakom kommissionärerna arbetar en större administration — tiotusentals tjänstemän och experter — som förbereder förslag, sköter förvaltning och ger stöd. Antalet anställda i kommissionens tjänster är betydande och varierar över tid; arbetet händer på många officiella EU-språk, och kommissionen publicerar dokument på alla unionens officiella språk. I praktiken används engelska och franska ofta som arbets- och förhandlingsspråk internt.

Ansvar, insyn och kontroll

Kommissionen är ansvarig inför Europaparlamentet och måste kunna motivera sina beslut och sin förvaltning av EU-medel. Europaparlamentet kontrollerar kommissionen politiskt, godkänner budgeten och kan kräva ansvar, bland annat genom utfrågningar och misstroendeförklaringar. Dessutom granskas kommissionens ekonomiska förvaltning av Europeiska revisionsrätten.

Historisk bakgrund

Den första föregångaren till dagens kommission inrättades redan på 1950-talet (den så kallade "höga myndigheten"). Den nuvarande formen av Europeiska kommissionen grundades genom Romfördragen 1957 och har sedan dess utvecklats i takt med EU:s fördjupning och medlemsutvidgningar.

Sammanfattningsvis: Europeiska kommissionen är EU:s centrala verkställande institution och dess motor för lagstiftning, genomförande och internationell representation. Den spelar en nyckelroll i att driva EU:s politik framåt och säkerställa att unionens regler tillämpas i praktiken.