Fuck tha Police — N.W.A:s protestlåt om polisbrutalitet (1988)

"Fuck tha Police" är en protestlåt från den amerikanska hiphopgruppen N.W.A. Låten finns med på gruppens studioalbum Straight Outta Compton från 1988 och valdes senare ut till N.W.A:s samlingar, bland annat på albumet Greatest Hits.

Låten producerades av Dr. Dre tillsammans med DJ Yella och kännetecknas av en hård, sparsamt samplad bakgrundssound och en konfrontativ, aggressiv text. Den innehåller dessutom en uppbyggd skenrättegång (en "mock trial") där medlemmarna riktar anklagelser och vittnesmål mot polisens agerande — en dramatisk form som förstärker budskapet.

Texten protesterar mot polisbrutalitet och rasprofilering och fångar en utbredd vrede mot institutionellt våld i dåtidens stadsdelar. På grund av sin explicita form och titeln "Fuck tha Police" blev låten omstridd direkt efter släppet; den fick mycket begränsad radiotid och censurerades eller blockerades på flera håll.

Kontroversen nådde även politiska och rättsliga nivåer: år 1989 skickade FBI ett brev till skivbolaget där man uttryckte oro över låtens budskap, och låten har diskuterats i media och bland myndigheter i samband med frågor om yttrandefrihet versus uppvigling. Trots eller på grund av detta blev låten en symbol för upprördhet och motstånd och spelade en viktig roll i samtal om polisens roll i samhället.

Sedan utgivningen har "Fuck tha Police"-slogan fortsatt att påverka popkulturen — i form av låtar, T-shirts, konstverk och gatukonst — och låten har återuppstått i olika kontexter under senare protester mot polisvåld, bland annat under Black Lives Matter-rörelsens mobiliseringar. Det finns flera coverversioner och framträdanden av låten, bland annat av Rage Against the Machine och Bone Thugs-n-Harmony, samt otaliga liveframföranden där titeln och refrängen anpassats eller censurerats beroende på tillfälle.

Musikaliskt och kulturellt ses "Fuck tha Police" i dag som en av de mest inflytelserika och diskuterade protestlåtarna inom hiphop, inte bara som en konfliktfylld singel utan också som ett uttryck för en bredare samhällskritik. Låten fortsätter att fungera både som dokument över en tid och som inspiration i senare generationers protestmusik.