Gaskromatografi
Gaskromatografi är en typ av kromatografi. Det prov som ska testas omvandlas först till en gas och transporteras sedan genom en kolonn med en icke-reaktiv "bärargas", t.ex. helium eller en annan inert gas, t.ex. kväve. När provet transporteras genom kolonnen separeras det i sina enskilda beståndsdelar. För att uppnå detta är kolonnen inrymd i en ugn, där temperaturen regleras så att de enskilda komponenterna kan lämna kolonnen vid olika tidpunkter.
Instrument
Bärgas
Vid val av bärgas är det viktigt att välja en gas som inte reagerar med provets beståndsdelar. Bärgasen bör också kunna motstå de höga temperaturer som uppstår i ugnen. Bärgasens flödeshastighet är viktig eftersom om den är för hög får provet inte tillräckligt med tid att interagera med kolonnen och ingen separation kommer att kunna ses, och om den är för långsam kan försöket ta mycket lång tid.
Kolumn
Den viktigaste typen av kolonn som används vid gaskromatografi är kapillärkolonnerna. Packade kolonner tillverkas av smält kiseldioxid eller rostfritt stål. För att öka separationen av ett gasprov måste kolonnerna ha en stor längd och rullas upp så att de passar in i ugnen. Kapillarkolonnerna delas in i två kategorier: väggbelagda öppna rör och stödbelagda öppna rör. WCOT är kapillärrör med ett tunt skikt av stationär fas, och i SCOT är röret fodrat med en tunn film av stödmaterial. När provet rör sig genom kolonnen blir de enskilda delarna av provet inneslutna i materialet inuti kolonnen och frigörs sedan. Detta gör det möjligt att separera provet.
Ugn
Det är viktigt att ugnen kan hålla en konstant temperatur. Eftersom provets rörelse genom kolonnen är beroende av kokpunkten för det prov som analyseras bör ugnen ställas in på en temperatur som är något högre än dess kokpunkt. För prover med ett stort kokpunktsintervall kan ett temperaturprogram användas, där kolonntemperaturen höjs. Genom att använda en hög temperatur rör sig provet snabbare genom kolonnen, medan provet vid lägre temperaturer rör sig långsammare, men bättre upplösning uppnås.
Detektor
Många typer av detektorer används vid gaskromatografiska separationer, varav de vanligaste är flamjonisering, termisk konduktivitet och masspektrometridetektorer. I en flamjoniseringsdetektor leds det separerade provet från kolonnen in i en låga. Genom att skapa en spänning nära brännspetsen och detektorn färdas de joner som produceras från lågan mot detektorn. Flamdetektorer kan inte detektera H2 O, CO2 , SO2 och CO.
Med en värmeledningsdetektor leds provet från kolonnen in i ett område som är elektriskt uppvärmt. Kolonnens värmeledningsförmåga minskar när provet passerar över den. När detta sker värms detektorn upp och mäter förändringen i resistans. Värmekonduktivitetsdetektorn kan detektera alla typer av föreningar.
En masspektrometer mäter förhållandet mellan massa och laddning hos fragmenterade joner från ett prov. Utgången från en kolonn kan matas direkt in i masspektrometerns joniseringskammare. En masspektrometrisk detektor kan få information från ofullständigt separerade komponenter. Två typer av masspektrometerdetektorer som används är quadrupol- och time of flight-masseanalysatorer. I en quadrupoldetektor produceras en spänning som gör att joner med en viss massa rör sig till detektorn. I en massanalysator med flygtidsanalysator mäts jonens hastighet, vilket gör att förhållandet mellan massa och laddning kan fastställas.
Applikationer
Gaskromatografi används ofta för att beskriva vad som finns i ett komplext prov. Den information som erhålls genom gaskromatografi placeras i ett diagram över detektorsvaret i förhållande till den tid som provet lämnar kolonnen. Om de separata delarna av ett komplext prov kommer ut vid olika tidpunkter långt ifrån varandra är det möjligt att avgöra vad som kom ut ur kolonnen.
Om ett prov jämförs med en standardkalibrering är det möjligt att veta hur mycket av en separerad del av provet som utgör provet. Detta är användbart vid övervakning av kvaliteten på en produkt, t.ex. läkemedel, dryck eller parfym.
Frågor och svar
F: Vad är gaskromatografi?
S: Gaskromatografi är en typ av kromatografi där provet som ska testas omvandlas till en gas och sedan transporteras genom en kolonn av en icke-reaktiv "bärargas", t.ex. helium eller kväve.
F: Hur separeras enskilda komponenter under gaskromatografi?
S: De enskilda komponenterna separeras vid gaskromatografi genom att de passerar genom kolonnen som är placerad i en ugn där temperaturen regleras så att komponenterna kan lämna kolonnen vid olika tidpunkter.
F: Vad är syftet med att använda en icke-reaktiv gas som bärargas vid gaskromatografi?
S: Syftet med att använda en icke-reaktiv gas som helium eller kväve som bärargas vid gaskromatografi är att den inte reagerar med provkomponenterna, vilket ger exakta resultat.
F: Varför är gaskromatografi användbart vid kemisk analys?
S: Gaskromatografi är användbart vid kemisk analys eftersom det gör det möjligt att identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i ett prov genom att separera dem i enskilda delar.
F: Kan gaskromatografi användas för att testa fasta eller flytande prover?
S: Gaskromatografi kan inte användas för att direkt testa fasta eller flytande prover, eftersom de först måste omvandlas till gasform.
F: Vad är syftet med ugnen vid gaskromatografi?
S: Syftet med ugnen vid gaskromatografi är att kontrollera kolonnens temperatur så att komponenterna kan komma ut vid olika tidpunkter och säkerställa en noggrann separation.
F: Vad menas med de "enskilda komponenterna" i ett prov vid gaskromatografi?
S: De "enskilda komponenterna" i ett prov vid gaskromatografi avser de separerade delarna av provet som har brutits ned och identifierats genom kolonnen.
