Glen or Glenda är en film från 1953 om en manlig transvestit. Den skrevs och regisserades av Ed Wood. I huvudrollen spelar Ed Wood rollen som Glen och Glenda, och i filmen medverkar Bela Lugosi och Woods dåvarande flickvän Dolores Fuller. Filmen är i svartvitt och var ett lågbudgetprojekt med en speltid på cirka 70 minuter.

Filmen är inspirerad av Christine Jorgensens könsbytesoperation 1952. George Weiss var en Hollywoodproducent av lågbudgetfilmer. Han ville att en film skulle göras för att utnyttja händelsen. Han gav Jorgensen flera erbjudanden om att medverka i filmen. Dessa erbjudanden avvisades.

Detta var den enda film som Wood regisserade utan att själv producera. Wood spelade själv titelpersonen, men under pseudonymen "Daniel Davis". Lugosi är krediterad som "The Scientist". Han agerar som ett slags berättare men ger inga berättelser som är relevanta för handlingen.

Handling

Filmen skildrar Glen, en ung man som i hemlighet klär sig i kvinnokläder. Han kämpar med skamkänslor och rädslan för att bli avslöjad. Hans förhållande med flickvännen Barbara (spelad av Dolores Fuller) sätts på prov när hon upptäcker hans dubbla liv. Filmens struktur är fragmentarisk: delar av den är spelade scener, andra är pseudodokumentära inslag och moraliska föreläsningar, och slutet avslutas med en sorts konsultation där psykologiska förklaringar diskuteras.

Produktion

Producenten George Weiss finansierade projektet som ett exploateringsprojekt i kölvattnet av Christine Jorgensens uppmärksammade operation. Inspelningen var snabbt genomförd och gjordes med mycket begränsade resurser. Ed Wood använde sig av enkla kulisser, återanvänt material och en liten ensemble. Bela Lugosis roll är kortfattad och mystisk — han spelar en vetenskapsman som närmast fungerar som en utomstående kommentator. Wood regisserade med ett personligt och känslomässigt engagemang; filmen innehåller flera drömlika och surrealistiska sekvenser som speglar huvudpersonens inre konflikt.

Teman och tolkningar

Glen or Glenda behandlar teman som könsidentitet, skam, hemlighållande och samhällets förväntningar på maskulinitet och femininitet. Trots begränsade resurser och en ibland rörig berättarstruktur är filmen ovanlig för sin tid genom att den visar en viss sympati för en person som klär sig i kläder associerade med det andra könet. Samtidigt innehåller filmen moraliska och medicinska resonemang som idag kan uppfattas som föråldrade eller sensationella. Filmen rör sig mellan försvarstal för personers rätt att uttrycka sig och dåtidens patologiska synsätt på avvikande könsuttryck.

Mottagande och arv

Vid premiären mottogs Glen or Glenda kritiskt och blev inte en kommersiell framgång. Filmen har dock återupptäckts och omvärderats i efterhand och har nått kultstatus. Den ses nu både som ett tidigt exempel på amerikansk queerfilm och som en kultklassiker inom lågbudgetkulturen. Ed Woods personliga engagemang och filmens ||naiva men ärliga|| ton har gett den en bestående plats i filmhistorien. Tim Burtons biografiska film "Ed Wood" (1994) bidrog också till ökat intresse för Glen or Glenda, där Johnny Depp spelade Wood och Martin Landau gestaltade Bela Lugosi (Landau belönades med en Oscar för sin insats).

Betydelse i film- och queerhistoria

Även om filmen inte är en korrekt eller modern skildring av transidentitet, är den viktig som dokumentation av hur dessa frågor behandlades i 1950-talets amerikanska populärkultur. Filmen används ofta i akademiska sammanhang för att studera representationer av kön och sexualitet i efterkrigstidens USA, och som exempel på hur exploitation-kino både kunde sensationalisera och—på oväntat vis—försvara marginaliserade personer.

Tillgänglighet

Idag finns Glen or Glenda tillgänglig i flera olika utgåvor på DVD och streamingtjänster, ofta i restaurerade eller remastrade versioner. Eftersom filmen är kort och gjord med små medel förekommer flera olika klipp- och versionsvarianter i cirkulationen.

Sammanfattning: Glen or Glenda är en ojämn men historiskt intressant film som kombinerar Ed Woods personliga perspektiv med exploitation-filmens drivkrafter. Den är ett tidigt, komplex exempel på populärkulturell behandling av frågor kring könsuttryck och fortsätter att väcka diskussion och nyfikenhet hos filmhistoriker, queerforskare och cineaster.