Ansible är en slags fiktiv enhet eller teknik för överljudsliknande kommunikation i science fiction. Ansibles kan skicka och ta emot meddelanden till och från en motsvarande enhet över i princip alla avstånd och hinder utan någon mätbar fördröjning, även mellan stjärnsystem. Som namn på en sådan anordning dök ordet "ansible" först upp i romanen Rocannon's World från 1966 av Ursula K. Le Guin. Le Guin förklarade att ordet var en förkortning av "answerable" — en anordning som gör det möjligt för användarna att snabbt få svar på sina meddelanden, även över interstellära avstånd.

 

Begreppet togs senare upp och populariserades av flera andra science fiction-författare och har blivit ett vedertaget begrepp inom genren. I olika verk varierar ansiblets egenskaper: i vissa berättelser är det en personlig, bärbar apparat som måste vara parat med en motsvarande enhet, i andra finns stora, planet- eller stjärnskaliga nätverk av ansibles. Vissa författare beskriver begränsningar som begränsad bandbredd, hög kostnad, säkerhetsrisker eller behovet av särskild infrastruktur eller energikällor för att fungera.

Vanliga användningar i fiktionen

  • För att kringgå ljusets finita hastighet och därigenom möjliggöra omedelbar kommunikation mellan kolonier och fartyg.
  • Som ett plotverktyg för att möjliggöra samordning av militär, administration eller räddningsoperationer över stora avstånd.
  • Som källa till politiska och filosofiska frågor: vem kontrollerar kommunikationen, och hur påverkas maktbalansen när viss information kan spridas omedelbart?

Fiktiva förklaringar och verklig fysik

Olika författare har gett olika fiktiva förklaringar till hur ansibles fungerar — exempelvis subspace-överföring, användning av hypotetiska partiklar (som tachyoner) eller avancerad form av kvantmekanisk koppling. I verklig fysik finns idag inga kända metoder för överföring av information snabbare än ljuset som skulle respektera Einsteins relativitetsteori. Kvantflätningsfenomenet (kvantentanglement) skapar korrelationer mellan partiklar över avstånd, men enligt nuvarande vetenskap kan dessa inte användas för att överföra användbar information snabbare än ljuset.

Kulturell påverkan

Ordet "ansible" har blivit ett standardbegrepp i science fiction-terminologin och används både i romaner, kortare skönlitterära texter, rollspel och datorspel. Begreppet fungerar ofta som ett sätt att avlägsna kommunikationsfördröjningar som annars skulle komplicera interstellära berättelser, samtidigt som det öppnar för nya berättartekniska frågor om säkerhet, censur och kontroll.

Sammanfattning

Ansible är en fiktiv lösning på problemet med kommunikation över interstellära avstånd — en kreativ idé som underlättar berättandet i science fiction men som i dagsläget saknar motsvarighet i verklig fysik. Ursprunget tillskrivs Ursula K. Le Guin och hennes roman från 1966, och konceptet har sedan dess blivit allmänt använt och vidareutvecklat av många författare och medieskapare inom genren.