Ingerophrynus – släkte av paddor i Sydostasien (11 arter)

Upptäck Ingerophrynus — ett släkte med 11 paddarter i Sydostasien. Lär dig om utbredning, nyarten Ingerophrynus gollum och deras unika ekologi och bevarande.

Ingerophrynus är ett släkte av äkta paddor med elva arter. Tio av arterna i detta släkte ansågs tidigare vara arter i släktet Bufo. År 2007 lades en ny art, Ingerophrynus gollum, till i släktet. Denna art är uppkallad efter karaktären Gollum som skapades av J. R. R. R. Tolkien. Dessa arter lever i södra Yunnan och Indokina, på halvön Thailand och Malaya till Sumatra, Borneo, Java, Nias Island och Sulawesi.

Utseende och kännetecken

Arterna i släktet Ingerophrynus är typiska för familjen Bufonidae och har flera av de kännetecken man förknippar med "äkta paddor": torr, knottrig hud, välutvecklade parotoidkörtlar bakom ögonen och relativt korta bakben (vilket gör dem mer krypande än hoppande). Pupillerna är oftast horisontella och arterna saknar tänder. Storleken varierar mellan arterna, men de är generellt små till medelstora paddor.

• Hud och färgteckning: Vanligtvis brun- till gråtonade nyanser med mörkare fläckar eller mönster som hjälper till att kamouflera dem i löv- och markskiktet.
• Ben och rörelsemönster: Kortare bakben än många groddjur, anpassade för korta skutt och krypande rörelser på skogsgolvet.
• Kost: Insekter och andra små ryggradslösa djur — de är opportunistiska allätare.
• Fortplantning: Liksom andra bufonider lägger de ägg i vatten, ofta i strängar eller i pölar och stillastående vattensamlingar, där larverna (grodynglen) utvecklas.

Utbredning och habitat

Ingerophrynus-paddorna finns i ett brett spektrum av habitat i Sydostasien: från låglänta tropiska regnskogar och sumpskogar till sekundärskog och ibland människopåverkade miljöer nära vatten. Vissa arter är knutna till fuktiga skogsmiljöer och vattendrag, medan andra kan påträffas i mer öppna eller störda områden.

Taxonomi och namnets ursprung

Släktet skildes ut från det stora och tidigare mycket vittförgrenade släktet Bufo efter morfologiska och molekylära studier som visade att vissa arter bildade en egen evolutionär grupp. Namnet Ingerophrynus hedrar herpetologen Robert F. Inger; "-phrynus" är ett vanligt suffix i namn på paddsläkten och betyder ungefär "padda".

Hot och bevarande

Som många andra amphibier i regionen påverkas arterna i Ingerophrynus av habitatförlust genom skogsavverkning, omvandling av skog till jordbruksmark och palmoljeplantager samt fragmentering av bestånd. Vissa arter kan vara känsliga för vattenföroreningar och förändringar i hydrologi. Infektionssjukdomar som chytridmykos har påverkat groddjur globalt, men utbredningen och effekten på Ingerophrynus-arter varierar och är inte helt kartlagd för alla arter.

IUCN-klassificeringen varierar mellan arterna — några är bedömda som mindre hotade medan andra kan sakna tillräckliga data (Data Deficient) eller vara mer utsatta beroende på lokal hotbild. Viktiga bevarandemått är att skydda kvarvarande skogslivsmiljöer, säkra och restaurera våtmarker och genomföra mer fältforskning för att bättre kartlägga artens utbredning, populationstrender och hot.

Forskning och observation

Många arter i släktet är fortfarande relativt dåligt studerade och fältobservationer behövs för att förstå deras ekologi och bevarandestatus. Amatörobservatörer och naturvårdare kan bidra genom att rapportera fynd till databaser och delta i inventeringar, särskilt i avlägsna eller dåligt dokumenterade områden inom artens utbredningsområde.

Frågor och svar

Q: Hur många arter finns det i släktet Ingerophrynus?

F: Vilken var den tidigare klassificeringen av de tio arterna i detta släkte?

F: När lades arten Ingerophrynus gollum till i släktet Ingerophrynus?

F: Vem är karaktären som arten Ingerophrynus gollum är uppkallad efter?

F: I vilka länder lever dessa arter?

F: Är arterna i släktet Ingerophrynus en typ av orm?

F: Hur kan Ingerophrynus-släktet karakteriseras?

Sök med bokstav