Kontrovers om investering
Investiturkontroversen, även känd som lekmannainvestiturkontroversen, var den viktigaste konflikten mellan världsliga och religiösa makter i det medeltida Europa. Den började som en tvist på 1000-talet mellan den heliga romerska kejsaren Henrik IV och påven Gregorius VII. Frågan var vem som skulle kontrollera utnämningar av biskopar (investitur).
Kontroversen ledde till många år av bitterhet och nästan femtio år av inbördeskrig i Tyskland. Detta krig slutade med att de stora hertigarna och abbotarna triumferade och att det tyska imperiet till slut föll sönder.
Tvisten mellan Gregorius VII och Henrik IV
När Gregorius VII, en reformistisk munk, valdes till påve 1073 började kontroversen mellan kejsaren och påven.
I det tyska prästerskapets högre led hade Gregorius många fiender. Därför förklarade kung Henrik att Gregor inte längre var påve och att romarna skulle välja en ny påve [1]. När Gregorius hörde om detta exkommunicerade han Henrik IV, förklarade att han inte längre var kejsare och berättade för sina undersåtar att de inte längre behövde lyda honom som de hade svurit att göra.
Kungens bannlysning gjorde ett djupt intryck både i Tyskland och Italien. Trettio år tidigare hade hans far Henrik III avsatt tre påvar, men när Henrik IV försökte kopiera detta förfarande hade han inte folkets stöd. Saxarna inledde ett andra uppror, och det anti-royalistiska partiet växte i styrka från månad till månad.
Till Canossa
Henrik hade vid det här laget blivit bannlyst och inför det utbredda motståndet hemma med Rudolf som galjonsfigur mötte Henrik påven i en fästning i de södra Alperna. Under tre dagar signalerar han sin botgöring i snön, barfota och klädd i säckväv, vilket leder till en försoning med påven Gregorius VII.
Henrikas andra bannlysning
De upproriska tyska adelsmännen utnyttjade Henrikens bannlysning för att sätta upp en rivaliserande kung Rudolf av Rheinfelden (Forchheim, mars 1077). Till en början verkade Gregorius vara neutral eftersom de två parterna (kejsaren och rebellerna) var ganska lika starka. Men slutligen bestämde han sig för Rudolf efter hans seger vid Flarchheim (27 januari 1080) och förklarade återigen exkommunikation och avsättning av kung Henrik (7 mars 1080).
Detta ansågs allmänt som en orättvisa. När Rudolf dog den 16 oktober samma år tog Henry, som nu hade mer erfarenhet, upp kampen. År 1081 inledde han konflikten mot Gregorius i Italien. Gregorius hade nu blivit mindre mäktig och tretton kardinaler övergav honom. Rom kapitulerade till den tyske kungen och Guibert av Ravenna tronade som Clemens III (24 mars 1084). Henrik kröntes till kejsare av sin rival, medan Gregorius själv var tvungen att fly från Rom i sällskap med sin normandiske "vasall" Robert Guiscard.
Frågor och svar
F: Vad var Investiture Controversy?
S: Investiturstriden var en konflikt mellan sekulära och religiösa makter i det medeltida Europa.
F: Vilka var de viktigaste parterna i Investiturstriden?
S: Huvudparterna i Investiturstriden var den tysk-romerske kejsaren Henrik IV och påven Gregorius VII.
F: Vad var tvisten i Investiturstriden?
S: Tvisten i Investiturstriden handlade om vem som skulle kontrollera utnämningar av biskopar (investitur).
F: Vilka var konsekvenserna av Investiturstriden?
S: Investiturstriden ledde till många år av bitterhet och nästan femtio år av inbördeskrig i Tyskland. Det slutade med att de stora hertigarna och abbotarna segrade och att det tyska kejsardömet till slut föll sönder.
F: När började Investiturstriden?
S: Investiturstriden började på 1000-talet.
F: Vad var ett annat namn för Investiturstriden?
S: Ett annat namn för Investiture Controversy var lay investiture controversy.
F: Varför var Investiture Controversy betydelsefull i det medeltida Europa?
S: Investiturstriden var viktig i det medeltida Europa eftersom den representerade en kamp mellan sekulära och religiösa makter om kontrollen över utnämningar av biskopar, vilket var en högt värderad position med makt och inflytande vid den tiden.
