Joseph Carl Bailey, Jr. (23 augusti 1983–30 augusti 2010) var en amerikansk professionell brottare, mer känd under ringnamnet J. C. Bailey. Han var en framstående hardcore- och deathmatch-veteran som tävlade främst i oberoende promotioner i USA, bland annat Combat Zone Wrestling (CZW), IWA Mid-South och IWA East Coast. Bailey gjorde debut 2001 och blev under sin karriär känd för våldsamma, gränsöverskridande matcher och sin uthållighet i extrema turneringar.

Karriär – höjdpunkter och turneringar

Bailey debuterade 2001 och etablerade sig snabbt i den amerikanska deathmatch-scenen. I juni 2003 deltog han i en uppmärksammad "invasion" av CZW på uppdrag av IWA Mid-South tillsammans med IWA Mid-Souths ägare Ian Rotten och Corporal Robinson. Samma år tog han en plats i den andra CZW Tournament of Death där han mötte Nick Mondo i en dödsmatch med ljusrör och förlorade efter ett hårt möte.

Under 2003 deltog han även i den femte upplagan av IWA Mid-South King of the Deathmatch, där han nådde långt genom att besegra brottare som 2 Tuff Tony, Necro Butcher och Ian Rotten, innan han förlorade finalen mot Mad Man Pondo.

2004 fortsatte Bailey att vara en återkommande deltagare i de stora deathmatch-turneringarna. I den tredje CZW Tournament of Death besegrade han bland andra Chri$ Ca$h men åkte sedan ut mot Wifebeater. Samma år deltog han i den sjätte IWA Mid-South King of the Deathmatch där han slutade bakom Mad Man Pondo och Toby Klein.

Efter 2004 fortsatte Bailey att tävla i en lång rad deathmatch-turneringar: bland annat den fjärde CZW Tournament of Death, den femte och sjätte CZW Tournament of Death (inklusive den benämnda "Fast Forward"), samt den sjunde och åttonde IWA Mid-South King of the Deathmatch. Han var ständigt med i hårdare och mer extrema matcher och blev en återkommande profil i genren.

Titlar och meriter

  • 11 december 2004: Vann CZW World Tag Team Championship tillsammans med Chri$ Ca$h, Nate Webb och Sexxxy Eddy.
  • 5 februari 2005: Blev den första någonsin att inneha CZW Ultraviolent Underground Championship.
  • 13 augusti 2005: Vann sitt andra CZW Ultraviolent Underground Championship.

Internationella matcher

Bailey brottade även utanför USA. Den 20 augusti 2006 reste han till Japan för att delta i WRESTLE EXPO 2006, där han efter att ha besegrat Mad Man Pondo förlorade mot 2 Tuff Tony. Den 16 september 2006 deltog han i den första IWA East Coast Masters of Pain, där han besegrade 2 Tuff Tony och Corporal Robinson innan han förlorade mot Jun Kasai.

Brottningsstil

Bailey var framför allt känd som en hardcore- och deathmatch-brottare. Hans matcher inkluderade ofta farliga vapen och objekt som ljusrör, och han deltog upprepade gånger i turneringar där extrema regler och fysiskt våld var centrala inslag. Hans uthållighet och vilja att utsätta sig för extrema påfrestningar gjorde honom till en uppskattad, om också kontroversiell, figur inom denna del av brottningsvärlden.

Kontroverser och rättsfall

År 2007 greps Bailey för att ha stulit en tv-apparat från en Walmart i Bardstown, Kentucky. Denna händelse fick viss mediebevakning och hör till de mer uppmärksammade juridiska problemen under hans liv. Han gjorde en officiell återkomst i CZW i början av 2010 efter perioder borta från ringen.

Död och eftermäle

Den 30 augusti 2010 hittades Bailey död i sitt hem; han avled i sömnen endast en vecka efter sin 27-årsdag. Innan sin död hade han klagat över huvudvärk och domningar i händerna. Orsaken till hans död fastställdes senare som ett hjärnaneurysm, vilket rapporterats ha orsakats av komplikationer till följd av upprepade hjärnskakningar och trauman mot hjärnan under hans karriär.

Efter hans död meddelades att hans hjärna väntades doneras för forskning vid Boston University i syfte att studera effekterna av upprepade hjärnskador hos idrottsutövare. Hans bortgång bidrog till ökade diskussioner om riskerna med extrema former av professionell brottning och om långsiktiga konsekvenser av upprepat huvudtrauma.

Arv

J. C. Bailey lämnar efter sig ett komplex arv: å ena sidan en beundrad och fruktad deathmatch-utövare som satte sin kropp på spel för underhållning, å andra sidan en varningsexempel i debatten om säkerhet och långtidsskador inom kontaktidrotter och extrem brottning. Hans karriär dokumenteras fortfarande i matcharkiv och av fans av genren, och hans död har bidragit till ett ökat intresse för forskning kring hjärnskador bland brottare.