Jackanory är en långvarig BBC-serie för barn. Den skapades för att intressera barn för läsning. Serien började den 13 december 1965. Den första berättelsen var sagan Cap-o'-Rushes som lästes av Lee Montague. Jackanory fortsatte att sändas fram till 1996. Man gjorde omkring 3 500 avsnitt under de 30 år som serien pågick. Den sista berättelsen, The House at Pooh Corner av A. A. Milne, lästes av Alan Bennett. Den sändes den 24 mars 1996. Serien återkom den 27 november 2006 för två berättelser.

Format och produktion

Programidén var enkel men effektiv: en skådespelare eller berättare satt ofta i en fåtölj och läste högt ur barnromaner, folksagor eller nyskrivna berättelser. Inspelningen var avskalad – fokus låg på berättandet och berättarens närvaro, med kameran nära den som läste. Vanligtvis sträckte sig en enskild bok över fem dagliga avsnitt på 15 minuter, från måndag till fredag, vilket gav tid att utveckla en längre berättelse i etapper.

Ibland illustrerades det upplästa avsnittet med en specialgjord stillbildsritning som visades i bild medan berättaren läste. Dessa teckningar bidrog till att stimulera barnens fantasi utan att ta över berättandet. Många av illustrationerna gjordes av den välkände illustratören Quentin Blake, vars stil blev tätt förknippad med programmets visuella uttryck.

Jackanory Playhouse och dramatiserade avsnitt

En del berättelser presenterades inte som enkel uppläsning utan i stället i form av korta pjäser. Dessa dramatiseringar producerades som fulla, kostymklädda kortdramer och fick namnet Jackanory Playhouse. Dessa avsnitt var längre (omkring trettio minuter) och hade ofta helt skådespelade uppsättningar med regi och scenografi. Bland annat dramatiserade Philip Glassborow den komiska A.A. Milne-berättelsen "The Princess Who Couldn't Laugh".

Läsare, innehåll och variation

Under programmets långa livstid medverkade många kända skådespelare, författare och gäster som uppläsare. Uppläsningen kunde vara allt från klassiska sagor till samtida barnböcker och nyskrivna berättelser. Ibland var det en ensam berättare, andra gånger medverkade flera personer eller ett helt ensemble om berättelsen krävde det.

Syfte och betydelse

  • Främja läsning: Programmets huvudsyfte var att väcka barns intresse för böcker och läsning genom att göra litteratur levande i tv‑format.
  • Stimulerande fantasi: Genom kombinationen av röst, tempo och sparsamma illustrationer uppmuntrades barn att skapa egna inre bilder av berättelsen.
  • Tillgänglighet: Formatet gjorde det enkelt för barn i olika åldrar att följa längre berättelser utan att behöva kunna läsa själva.

Arv och efterspeglingar

Jackanory blev en ikonisk del av brittisk barnkultur och påverkade senare programformat som använder uppläsning och berättande i tv för barn. Programmet citeras och parodieras ibland i populärkultur och det anses ha haft stor betydelse för flera generationers läsvanor. Efter 1996 har liknande program och inslag fortsatt att dyka upp i både TV och digitala medier, ofta med målet att kombinera berättande och bildstöd för att fånga barns intresse.

Trots att originalserien inte längre sänds regelbundet lever dess idé vidare i skolor, bibliotek och i olika medieformat där uppläsning används som pedagogiskt verktyg för att introducera barn till litteratur.