Jankó-tangentbord: pianots sexradiga tangentbordslayout av Paul von Jankó
Jankó-tangentbordet är en musikalisk tangentbordslayout för ett piano som utformades av Paul von Jankó 1882. Det var avsett att erbjuda ett mer ergonomiskt och teoretiskt konsekvent alternativ till det vanliga klaviaturet.
Det är ett 6-plus-6-tangentbord med sex rader. Det finns alltså samma fingersättning i alla skalor och tummen har sina egna rader för att kunna röra sig bättre på tangentbordet. Layouten är isomorf, vilket betyder att samma mönster av intervall och ackord upprepas över hela tangentbordet — en given greppformation låter likadant i alla tonarter, vilket förenklar transponering och inlärning av skalor och ackord.
För ett klaviatur med 88 toner (i full storlek) skulle det finnas totalt 264 tangenter, där varje ton kan spelas med tre tangenter i vertikal linje. På bilden har de vita tangenterna färgats för att visa hur tangenterna är sammankopplade. Den horisontella och vertikala förskjutningen mellan raderna gör att handens rörelser kan bli kortare och mer ergonomiska jämfört med ett traditionellt enradigt klaviatur.
Fördelar
- Uniform fingering: samma fingerteknik fungerar i alla tonarter, vilket underlättar transponering.
- Ergonomi: mindre sträckning krävs för stora ackord och skalor eftersom samma toner förekommer på flera rader.
- Teknisk flexibilitet: vissa löpningar och parallella intervall kan spelas smidigare tack vare den fler-radiga layouten.
Nackdelar och historisk spridning
- Inlärningskurva: etablerade pianister måste lära om sina grundläggande fingervanor och ackordformer.
- Repertoar och instrumenttillgång: nästan all pianolitteratur och pianobyggnation är anpassad till standardklaviaturet, vilket gjorde kommersiell spridning svår på 1800- och 1900‑talen.
- Tillverkning och kostnad: specialbyggda instrument är dyrare att producera och underhålla än vanliga pianon.
Användning i modern tid
Trots att Jankós idéer inte slog igenom stort historiskt har layouten intresserat experimentella musiker och instrumentbyggare. Numera finns elektroniska tangentbord och digitala instrument som kan efterlikna eller använda Jankó‑layouten, vilket löser problem med mekanisk konstruktion och gör det enklare att prova alternativa layouter utan att bygga ett specialpiano. Ett exempel är det elektroniska tangentbordet Chromatone 312, som använder Jankó‑inspirerad layout.
Sammanfattning
Jankó‑tangentbordet är en genomtänkt, isomorf tangentbordslayout som erbjuder konsekvent fingring och bättre ergonomi för vissa tekniker. Trots sina praktiska fördelar har det begränsats av tradition, instrumenttillgänglighet och inlärningskrav. I modern tid lever idén vidare framför allt i digitala och elektroniska instrument där konstruktionstekniska hinder är mindre.
Janko Tangentbordslayout.
Frågor och svar
F: Vem designade tangentbordet Jankó?
S: Jankó-tangentbordet designades av Paul von Jankó 1882.
F: Vilken layout har Jankó-tangentbordet?
S: Jankó-tangentbordet är ett 6-plus-6-tangentbord med sex rader.
F: Vad är fördelen med att använda Jankó-tangentbordet?
S: Fördelen med att använda Jankó-klaviatur är att det är samma fingersättning i alla skalor och att tummen har egna rader för bättre förflyttning på klaviaturen.
F: Hur många tangenter finns det på en fullstor Jankó-klaviatur?
S: För en fullstor Jankó-klaviatur med 88 toner finns det totalt 264 tangenter.
F: Hur många tangenter finns det i vertikal riktning för varje ton på Jankó-klaviaturen?
S: Varje ton kan spelas med tre tangenter som är vertikalt placerade på Jankó-klaviaturen.
F: Vad har de vita tangenterna använts till på bilden av Jankó-klaviaturen?
S: De vita tangenterna på bilden av Jankó-klaviaturen har färglagts för att visa hur tangenterna är sammankopplade.
F: Vad är Chromatone 312?
S: Chromatone 312 är ett elektroniskt tangentbord som använder Jankó-tangentbordslayouten.
