John Bardeen (23 maj 1908 – 30 januari 1991) var en amerikansk fysiker och elektrotekniker. Han är den enda person som fått två Nobelpris i fysik, ett erkännande av hans avgörande bidrag till både elektronikens och den teoretiska fysikens utveckling.

Biografi och utbildning

Bardeen föddes i Madison, Wisconsin. Hans far, Charles Bardeen, var professor vid medicinska fakulteten vid University of Wisconsin. John Bardeen tog sin kandidatexamen och magisterexamen i elektroteknik vid University of Wisconsin-Madison och disputerade i fysik vid Princeton University 1936. Under sin tid som student och ung forskare kombinerade han teknisk skicklighet med djup teoretisk intuition, vilket senare kom att prägla både hans experimentella och teoretiska arbete.

Uppfinningen av transistorn

Bardeen arbetade vid Bell Laboratories där han tillsammans med William Shockley och Walter Brattain utvecklade den första praktiskt användbara transistorn. De lyckades uppfinna transistorn den 23 december 1947 — en punktkontaktransistor — vilket banade väg för moderna halvledare och en snabb utveckling av elektronik och datorer. För detta arbete delade de Nobelpriset i fysik 1956. Transistorn ersatte vakuumröret i många tillämpningar och möjliggjorde mindre, snabbare och mer energieffektiva elektroniska enheter.

BCS-teorin och supraledning

Senare i karriären återvände Bardeen till rena teoretiska problem. Tillsammans med Leon Cooper och John Robert Schrieffer utvecklade han vad som kom att kallas BCS-teorin — en kvantmekanisk förklaring av supraledning, som är ett fenomen där vissa material utan elektriskt motstånd kan leda ström vid mycket låga temperaturer. BCS-teorin visade hur elektroner kan bilda bundna par (så kallade Cooper-par) och därigenom ge upphov till supraledning. För detta arbete tilldelades trion Nobelpriset i fysik 1972. BCS-teorin är fortfarande grundläggande för förståelsen av konventionell supraledning och har haft stor betydelse för både grundforskning och tekniska tillämpningar, såsom kraftfulla supraledande magneter och magnetisk resonanstomografi (MRI).

Akademisk karriär och påverkan

Bardeen var professor i elektroteknik och fysik vid University of Illinois at Urbana-Champaign från 1951 till 1991. Under sina år vid Illinois byggde han upp en stark forskningsmiljö, handledde många doktorander och publicerade arbeten som påverkade såväl experimentell som teoretisk fysik. Hans förmåga att växla mellan praktiska experiment och formell teori gjorde honom till en ovanligt mångsidig forskare.

Personligt liv, utmärkelser och arv

Bardeen var känd för sin blygsamhet och sitt noggranna, metodiska arbetssätt. Utöver de två Nobelprisen erhöll han en rad andra utmärkelser och hedersbetygelser, och han var medlem i flera vetenskapliga akademier. Hans arbete lade grunden för den moderna halvledarteknologin och fördjupade förståelsen av kvantfenomen i fasta tillstånd. Arvet efter Bardeen syns i vardagstekniken (från mobiltelefoner till datorer) och i avancerade tekniska system som utnyttjar supraledning.

John Bardeen avled 30 januari 1991. Hans kombination av experimentell känslighet och teoretisk skärpa gör honom till en av 1900-talets mest inflytelserika fysiker.