Khalistanrörelsen – sikhisk separatiströrelse i Punjab

Khalistanrörelsen – en granskning av sikhisk separatism i Punjab: idé, våldsam konflikt, nyckelhändelser och dess regionala och internationella konsekvenser.

Khalistan-rörelsen är en sikhisk separatiströrelse som förespråkar ett självständigt hemland för sikherna, kallat Khālistān ("Khalsas land"), genom att avskilja delar av det indiska Punjab från Indien. Det föreslagna territoriet varierar mellan olika grupper, men de förslag som oftast diskuterats omfattar mark som i dag utgör Punjab, Chandigarh och punjabi‑talande områden i Haryana och Rajasthan. Kraven och gränsförslagen har aldrig fått enighet inom rörelsen och har förändrats över tid.

Bakgrund och uppkomst

Rörelsens rötter kan spåras till politiska och religiösa spänningar i Indien under 1970‑ och 1980‑talen. Krav på större regional autonomi och skydd för sikhisk kultur och religiösa rättigheter, bland annat uttryckta i Anandpur Sahib‑resolutionen (1973) och av regionala partier, bidrog till en polarisering. Under slutet av 1970‑talet och början av 1980‑talet växte en mer radikal form av sikhisk nationalism fram där vissa grupper började kräva full självständighet istället för autonomi inom Indien.

Våld, militans och statliga insatser

Under 1980‑ och början av 1990‑talet förekom perioder av väpnad konflikt mellan olika separatistiska grupper och indiska säkerhetsstyrkor. Flera våldsamma extremistgrupper, som till exempel Babbar Khalsa, Khalistan Commando Force och andra fraktioner, utförde attacker mot statliga mål, poliser och civila. Samtidigt genomförde indiska myndigheter omfattande kontraterror‑ och säkerhetsoperationer i Punjab för att slå tillbaka våldet.

Den mest uppmärksammade storskaliga insatsen var Operation Blue Star i juni 1984, då indiska trupper stormade Gyllene templet (Harmandir Sahib) i Amritsar för att avlägsna beväpnade separatister som höll sig där. Operationen ledde till stora skador i templet och många dödsoffer, och den blev en vändpunkt i konflikten. Händelserna följdes i oktober 1984 av mordet på premiärministern Indira Gandhi av hennes sikhiska livvakter, vilket i sin tur utlöst omfattande anti‑sikh‑våld (pogromer) i flera indiska städer. Dessa händelser fördjupade misstroendet mellan sikher och den indiska staten och bidrog till fortsatt våld under flera år.

Konfliktens mänskliga kostnader är svåra att exakt fastställa; totalt antal döda och skadade varierar mellan olika uppskattningar, men tusentals människor beräknas ha mist livet under åren av uppror och insatser. Under kontrainsatsen anklagades även statliga styrkor för övergrepp, godtyckliga frihetsberövanden och extrajudiciella avrättningar, vilket senare blivit föremål för kritik från nationella och internationella människorättsorganisationer.

Politisk ledning och framträdande personligheter

I april 1980 proklamerade Jagjit Singh Chauhan, en framstående exilaktivist och förespråkare för rörelsen, ett Khalistanråd i Anandpur Sahib. Han uppgav sig vara organisationens ordförande och nämnde Balbir Singh Sandhu som generalsekreterare. I maj 1980 reste Chauhan till London och meddelade där att Khalistan hade bildats. Ett liknande tillkännagivande gjordes av Sandhu i Amritsar. En annan centralfigur som ofta nämns i samband med den våldsamma fasen av rörelsen är Jarnail Singh Bhindranwale, en religiös ledare som fick stort inflytande i början av 1980‑talet och dödades under Operation Blue Star.

Internationell dimension och diaspora

Khalistanrörelsen har också haft en internationell sida, framför allt i sikhiska diasporasamfund i länder som Storbritannien, Kanada och USA, där politisk mobilisering, insamlingar och opinionsbildning skett. Vissa exilorganisationer har arbetat för att hålla frågan vid liv politiskt och juridiskt, och det har funnits anklagelser — både från indiskt håll och av internationella observatörer — om att vissa stater eller grupper i regionen stödde eller tillät träning och logistik för beväpnade separatister. Rörelsens representation i internationella forum har varierat; 1990‑talet såg också att vissa exilgrupper sökte stöd i organisationer som Unrepresented Nations and Peoples Organization (UNPO).

Nedgång och nutida status

Från mitten av 1990‑talet minskade den väpnade aktiviteten i Punjab kraftigt efter hårda säkerhetsinsatser, splittringar inom rörelsen och ett minskat lokalt stöd. Många menar att Khalistan som massrörelse i Indien i praktiken är marginaliserad i dag, även om vissa exilgrupper fortsätter att förespråka separatism eller arrangerar kampanjer för ett folkomröstningsliknande initiativ i diaspora. Frågan är fortfarande känslig i Indien och i sikhiska samhällen internationellt, där åsikterna om självständighet, autonomi, och rättvisa för historiska övergrepp skiljer sig kraftigt.

Kontroverser och mänskliga rättigheter

Konflikten har lämnat djupa ärr. Utöver de direkta dödsoffren finns dokumentation om övergrepp mot civilbefolkningen, såväl från beväpnade separatister som från säkerhetsstyrkor. Efter 1984 års våldsamheter riktades hård kritik mot myndigheternas agerande och bristande skydd för minoriteter. Diskussioner om upprättelse och försoning pågår fortfarande inom indisk politik och rättsväsen.

Sammanfattningsvis är Khalistanrörelsen en komplex och mångfacetterad företeelse med historiska, politiska, religiösa och internationella dimensioner. Rörelsen har innefattat såväl icke‑våldsamma politiska krav som perioder av militans och terrorism, och dess inflytande och form har förändrats kraftigt över tid.

Det religiösa landskapet i östra Punjab

Östra Punjab som omfattar delstaterna Punjab, Haryana, Himachal Pradesh och Chandigarh hade en befolkning på 61 014 852 personer enligt 2011 års folkräkning i Indien. Hinduerna utgör en majoritet i Östra Punjab med 40 234 605 anhängare (65,94 %), sikherna är 17 466 731 (28,62 %), muslimerna 2 518 159 (4,12 %) och övriga 795 357 personer, däribland kristna, buddhister, jainister och ateister, som tillsammans utgör resterande 1,3 % av regionen. Sikherna är i majoritet i Punjab, medan hinduerna är i majoritet i Haryana, Himachal Pradesh och Chandigarh.

På 2000-talet finns det 30 miljoner sikher i världen, varav 17,46 miljoner bor i östra Punjab-regionen i Indien och övriga 3,34 miljoner bor utanför östra Punjab-regionen i Indien. Den utländska diasporan visar att ytterligare 10 miljoner sikher lever utanför Indien, särskilt i västländerna, Kanada, Australien och USA.

 
Karta över östra Punjab, före 1966  


      Religion i östra Punjab (2011)   Hinduism (65,94%)   Sikhism (28,63%)   Islam (4,13%)   Övriga (1,3 %)  

Frågor och svar

Fråga: Vad är Khalistan-rörelsen?

Fråga: Vad är målet för Khalistan-rörelsen?

F: När förklarades Khalistans självständighet?

Fråga: Vem förklarade Khalistans råd?

Fråga: Vem var organisationens ordförande och generalsekreterare?

Fråga: Var tillkännagav Chauhan att Khalistan hade bildats?

Fråga: Hur länge varade våldet under denna rörelse?

Sök med bokstav