Louis-Ferdinand Céline – författaren bakom Resan till nattens slut
Louis-Ferdinand Céline – banbrytande författare bakom "Resan till nattens slut", kontroversiell och inflytelserik; läs om hans liv, stil och litterära arv.
Louis-Ferdinand Céline var ett pseudonym för Louis-Ferdinand Destouches (Courbevoie, 27 maj 1894 – Meudon, 1 juli 1961). Han var en fransk författare och läkare. Namnet Céline kommer från hans mormors förnamn. Han räknas som en av 1900-talets viktigaste och mest inflytelserika prosaförfattare eftersom han utvecklade en nyskapande, muntligt influerad prosastil som kom att moderniserade både den franska och världslitteraturen. Hans mest kända roman är Resan till nattens slut, som fortfarande ofta nämns som ett huvudverk i modern europeisk litteratur. Han var gift med dansaren Lucette Destouches.
Biografi
Céline utbildade sig till läkare och arbetade periodvis som läkare under och efter första världskriget. Hans erfarenheter som läkare och hans iakttagelser av människors vardagsliv och lidande präglar många av hans verk. Han debuterade som romanförfattare med en stil som bröt mot samtida normer och fick snabbt stor uppmärksamhet.
Skrivstil och betydelse
Célines prosa kännetecknas av korta, rytmiska meningar, vardagligt talspråk, ironi och en ofta intensiv, cynisk ton. Han använde sig av ellipser, utrop och en samtalston som gav texten framåtdriv och närhet till berättarjaget. Denna stil uppfattades som revolutionerande och har påverkat många senare författare och översättares syn på hur romanprosa kan formas för att återspegla talets rytm och det psykologiska trycket i subjektiva upplevelser.
Viktiga verk
- Resan till nattens slut (Voyage au bout de la nuit) – genombrottsromanen som gjorde honom världsberömd.
- Flera romaner och prosaarbeten där han vidareutvecklar sin prosastil och sina teman kring alienation, krig, medicin och samhälle.
Kontroverser och eftermäle
Céline är en djupt kontroversiell gestalt i litteraturhistorien, inte minst på grund av sina antisemitiska pamfletter från slutet av 1930‑talet och under andra världskriget. Dessa texter och hans uttalanden har lett till hård kritik, rättsliga efterspel och till att hans personliga politiska ställningstaganden ofta hamnat i fokus i tolkningen av hans författarskap. Efterkrigstidens debatt om Céline handlar växelvis om hans språkliga nyskapande och om hur man ska förhålla sig till en konstnär vars politiska ställningstaganden var skadliga och fördömande.
Samtidigt fortsätter hans litterära experiment att studeras och debatteras i akademiska kretsar och bland läsare. Diskussionen om huruvida och i vilken mån konst kan eller bör skiljas från konstnärens personliga åsikter är delvis formad av exemplen kring Céline.
Arv
Célines tekniska och stilistiska bidrag till prosan — framför allt röstens närhet, den direkta talspråksinspirerade prosan och rytmiska meningsbyggnaden — har haft stort inflytande på modern litteratur. Samtidigt gör hans politiska texter att hans eftermäle alltid är komplext: han är både en milstolpe i utvecklingen av 1900‑talets prosaspråk och en varning för hur konstnärligt geni och farliga idéer kan samexistera.


Louis Ferdinand-Céline
Arbetar
- 1932: Resa till nattens slut (Voyage au bout de la nuit)
- 1936: Död på kredit (Mort à crédit)
- 1936: Mea Culpa
- 1937: Bagateller för en massaker (Bagatelles pour un massacre)
- 1938: Skola för lik (L'École des cadavres),
- 1941: En fin röra (Les Beaux Draps)
- 1944: Guignol's Band
- 1949: Kanonmat (Casse-pipe) 1949
- 1952: Fabel för en annan tid (Féerie pour une autre fois)
- 1954: Normance: Normance - Féerie pour une autre fois II (Normance - Féerie pour une autre fois II)
- 1955: Samtal med professor Y (Entretiens avec le Professeur Y)
- 1957: Slott till slott (D'un château l'autre),
- 1960: North (Nord)
- 1964: London Bridge: Guignols band II (Le Pont de Londres - Guignols band II)
- 1969: Rigadoon (Rigodon)
Sök