Ackusativ (ibland kallat objektskasus) är det grammatiska kasus som markerar det direkta objektet till ett transitivt verb. Ackusativ visar vilken nominalfras som blir "påverkad" av handlingen. Ett enkelt sätt att hitta ackusativet i en mening på svenska är att fråga "vem?" eller "vad?" efter verbet.
Exempel i svenska: Han ser kvinnan. Här är "han" subjektet och "kvinnan" är det direkta objektet (ackusativet). Om vi byter plats på aktören och den som blir sedd får vi: Kvinnan ser honom. Pronomenet "honom" är objektformen av "han".
På engelska skiljer man tydligt mellan subjekts- och objektsform för personliga pronomen: he (subjekt) och him (objekt). Detta förklaras närmare av språkhistorien och pronomens böjning — se även pronomenet.
För substantiv i språk som engelska och svenska förändras ofta inte formen när ordet går från subjekt till objekt. Exempel på engelska: The man sees the woman och The woman sees the man — substantiven behåller formen. På svenska är det samma ordform för substantiv: Mannen ser kvinnan och Kvinnan ser mannen.
Fall i andra språk — latin och tyska som exempel
I många språk är kasus ett produktivt system och ordets form ändras beroende på syntaktisk funktion. Till exempel i latin:
Vir feminam videt — "Mannen ser kvinnan" (här är vir nominativ, feminam ackusativ).
Femina virum videt — "Kvinnan ser mannen" (här är femina nominativ, virum ackusativ).
Den form som används för det direkta objektet kallas ackusativ kasus, medan den form som används för subjektet kallas nominativ kasus.
I tyska märks ackusativ ofta på artiklar och ibland på adjektivändelser. Exempel:
- Nominativ (subjekt): Der Wagen fährt. — "Bilen kör." (der = bestämd artikel i nominativ)
- Ackusativ (direkt objekt): Ich sehe den Wagen. — "Jag ser bilen." (den = bestämd artikel i ackusativ)
För obestämda artiklar ändras ofta ein → einen i maskulin ackusativ: Ein Mann sieht einen Hund.
Hur känner man igen ackusativ i olika språk?
- I språk utan morfologiskt kasus för substantiv (t.ex. svenska, engelska): objektet framgår ofta av ordföljd eller av pronomenets form. Fråga "vem?" eller "vad?" efter verbet för att hitta det direkta objektet.
- I språk med rik kasusböjning (t.ex. latin, ryska, tyska): objektet markeras ofta med en särskild ändelse eller en annan artikelform (ackusativ). I vissa språk, t.ex. ryska, spelar animacitet en roll för ackusativböjningen.
- Prepositioner: I många språk styr vissa prepositioner ackusativ (t.ex. tyska prepositioner som für, durch, ohne, um, gegen). Det betyder att substantivet eller pronomenet efter prepositionen står i ackusativ.
Direkt objekt vs. indirekt objekt
Ackusativ betecknar normalt det direkta objektet. Det finns också indirekta objekt (dativ i många språk) som betecknar mottagare eller förmånstagare för handlingen:
- Direkt objekt (ackusativ): Jag läser boken.
- Indirekt objekt (dativ): Jag gav henne boken. (henne = indirekt objekt/mottagare)
Praktiska tips för inlärning
- Lär dig frågorna: på svenska "vem/vad?", på språk med fler kasus lär du dig vilka frågor som motsvarar ackusativ i det språket.
- Memorera pronomenens objektsformer (svenska: jag→mig, du→dig, han→honom, hon→henne, vi→oss, ni→er, de→dem).
- I språk med artiklar (t.ex. tyska) träna på artikeländringarna (der→den, ein→einen).
- Studera vanliga prepositioner som styr ackusativ i de språk du lär dig.
Sammanfattning: Ackusativ är det kasus som markerar det direkta objektet i en sats. Hur det markerats varierar mellan språk: i vissa språk syns det i ordets ändelse, i andra i artikelns form eller i pronomenets form, och i språk som svenska oftast i ordningen och pronomenens form.