Pronomen
Översikt av pronomen: funktion, huvudtyper, grammatiska egenskaper, historik och exempel på användning i språk såsom svenska och engelska.
Vad är ett pronomen?
Ett pronomen är ett ord som i skrift eller tal står i stället för ett substantiv eller en nominalfras. Pronomen minskar behovet att upprepa namn och uttryck, och de hjälper till att skapa sammanhang genom att peka tillbaka på tidigare nämnda eller underförstådda enheter (antecedenter). I modern lingvistik behandlas pronomen ofta som en särskild ordklass eller som en typ av substantiv/nominal som markerar grammatiska relationer.
Bildgalleri
3 Bilder
Huvudtyper och grammatiska funktioner
De vanligaste typerna av pronomen är:
- Personliga pronomen (jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de) – ersätter personer eller saker som agent eller patient i en sats.
- Possessiva pronomen (min, din, hans, hennes, vår, deras) – visar ägande eller tillhörighet; i vissa språk finns särskilda former som fungerar både som pronomen och bestämningar.
- Reflexiva pronomen (mig själv, sig, honom själv) – visar att subjektet är samma som objektet.
- Reciproka pronomen (varandra, varann) – uttrycker ömsesidighet.
- Relativa pronomen (som, vilken) – inleder bisatser som hänvisar tillbaka till ett antecedent.
- Demonstrativa pronomen (den, det, dessa, den där) – pekar ut något i diskurs eller kontext.
- Interrogativa och indefinita pronomen (vem, vad, någon, ingen) – används i frågor eller för obestämda referenter.
Språkliga egenskaper och viktiga skillnader
Pronomen kan böjas för grammatiska kategorier som person, antal, genus och ibland kasus. I många språk måste pronomen kongruera med sitt antecedent i numerus och genus. Skillnader mellan subjekt- och objektsformer (till exempel engelska he/him eller svenska jag/mig) är vanliga. I svenskan skiljer man även reflexiva former som sin/sitt som markerar ägande tillbaka till satsens subjekt.
Historik och språkutveckling
Historiskt utvecklades pronomen ofta ur gamla demonstrativ- eller substantivformer och har i många språk genomgått grammatikalisering — övergång från mer konkreta ord till funktionella former som binder satsen ihop. Nyare språkliga förändringar kan inkludera skapandet och etableringen av nya former, exempelvis könsneutrala pronomen. I svenskan introducerades och sprids pronomet hen under 2000‑talet som ett alternativ till han/hon, vilket har väckt både praktisk användning och debatt.
Användning och exempel
Pronomen fungerar i olika satsroller: som subjekt, objekt, attribut eller satsadverbial. Exempel på ersättning:
- Tor har en hund. Han har döpt den till Max. ("Han" ersätter Tor; "den" ersätter hunden.)
- Jag såg Maria. Jag gav henne en bok. ("henne" objektform refererar till Maria.)
Pronomen kan också vara anaforiska (hänvisar bakåt) eller kataforiska (hänvisar framåt) beroende på referensens placering i texten.
Viktiga begrepp och notabla fakta
Begrepp som antecedent, anafora, deiktiska uttryck (peka på tid/rum via ord som "här", "där", "nu") och kongruens är centrala för att förstå pronomens funktion. I vissa språk, särskilt pro-drop-språk, kan subjekt utelämnas eftersom verbformen i sig visar person: pronomen blir då ofta överflödiga i informell användning.
Vidare läsning
- Allmän beskrivning av pronomen
- Pronomen i grammatisk teori
- Modern lingvistisk syn på ordklasser
- Typiska pronomen i engelska
- Relationen mellan pronomen och substantiv
- Exempel och övningar
- Termen antecedent och dess användning
Skillnader och likheter med substantiv
Pronomen skiljer sig från vanliga substantiv eftersom pronomen normalt inte kommer efter artiklar eller andra bestämningsord. Man säger till exempel inte "den det". Pronomen kommer sällan efter adjektiv. De skiljer sig också åt eftersom många av dem förändras beroende på hur de används. Till exempel är "vi" ett "subjekt" i grammatiken, men ordet ändras till vi när det används som objekt.
Pronomen är samma sak som substantiv eftersom de båda ändrar nummer (singular och plural), kasus (subjekt, objekt, possessiv etc.) och kön (manligt, kvinnligt, animerat, livlöst etc.). Även om de normalt sett inte kan komma efter bestämningsord eller adjektiv, kan inte heller egennamn komma efter bestämningsord eller adjektiv.
Typer av pronomen
Det finns olika typer av pronomen: personliga, ömsesidiga, frågande och relativa pronomen.
| Olika typer av engelska pronomen | |||
| i | personlig | du älskar dem | Din syster älskar sig själv |
| ii | ömsesidig | Vi gillar varandra. | Vi tittar på varandra. |
| iii | förhörande | Vem är där? | Vad hände? |
| iv | Relativ | den person som såg det | den tid som du berättade för mig |
Personliga pronomen på engelska
Tabellen visar alla personliga pronomen på engelska som är vanliga i dag.
| Personliga pronomen på engelska | ||||||
| Ämne | Objekt | Possessiv | Reflexivt | |||
| Singular | Första | mig | min, min | själv | ||
| Andra | du | du | din, din | dig själv | ||
| Tredje | Könsneutralt | de | dem | deras, deras | sig själva | |
| Feminin | hon | hennes | hennes, hennes | sig själv | ||
| Maskulin | han | honom | hans | själv | ||
| Kastrering | den | den | dess | själv | ||
| Plural | Första | oss | vår, vår | oss själva | ||
| Andra | du | du | din, din | ni själva | ||
| Tredje | Feminin | de | dem | deras, deras | sig själva | |
| Maskulin | ||||||
| Kastrering | ||||||
Ett subjektspronomen kan ersätta ett substantiv som är subjekt i en mening. Se tabellen ovan; subjektspronomen är: I, Du, Han, Hon, Det, Vi, De. Ett objektpronomen kan ersätta ett substantiv som är objekt i en mening. Ett possessivt pronomen visar vem eller vad ett substantiv tillhör.
En annan typ av personligt pronomen kallas reflexivt pronomen. Reflexiva pronomen är ord som slutar på "-self" eller "-selves", till exempel: myself, itself, themselves. En av de primära funktionerna för reflexiva pronomen är för situationer där en enda aktör är både den som utför handlingen och den som tar emot handlingen. Om jag till exempel skär mig i fingret säger vi vanligtvis inte "I cut me." på engelska, utan vi använder det reflexiva pronomenet och säger "I cut myself".
"Det" och dess andra former "dess" och "sig själv" avser endast föremål, inte människor. "De" och dess andra former "dem", "deras" och "deras" kan användas som singularis, för en person vars kön är okänt för tillfället, eller för en person som inte identifierar sig med pronomenerna "hon/han" eller "han/hon". Till exempel: "Patienten kommer att få veta hur mycket han eller hon kommer att behöva betala."
Frågor och svar
Fråga: Vad är ett pronomen?
S: Ett pronomen är en typ av substantiv som kan användas för att ersätta ett annat substantiv, till exempel "jag", "hon" eller "det".
F: Hur används pronomen på engelska?
S: Pronomen används ofta för att undvika att samma substantiv upprepas flera gånger. I stället för att till exempel säga "Tom har en ny hund. Tom har gett hunden ett namn. Max och Tom låter hunden sova vid Toms säng." är det lättare att säga "Tom har en ny hund. Han har döpt den till Max och han låter den sova vid hans säng".
F: Vad är en antecedent?
S: En antecedent är det substantiv som ett pronomen ersätter i en mening. Till exempel i meningen "Hunden som gick nerför gatan" är det relativa pronomenet "att" som hänvisar tillbaka till sin antecedent, som är "hund".
F: Kan du ge ett annat exempel på en antecedent och dess motsvarande pronomen?
S: I meningen "Spionen som älskade mig" är det relativa pronomenet "som" och dess antecedent är "spion".
F: Används pronomen endast för människor eller djur?
S: Nej, pronomen kan också användas för föremål eller abstrakta begrepp som platser eller idéer. Man kan till exempel säga "Det är dags att gå hem" där "det" hänvisar till "tid" som anses vara dess antecedent.
F: Finns det någon skillnad mellan traditionella grammatikregler om pronomen och moderna lingvisters syn på dem?
S: Ja, traditionellt sett betraktades pronomen som en del av talet, men många moderna lingvister betraktar dem istället som substantiv.
Författare
AlegsaOnline.com Pronomen Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/79436