I Filippinerna är en kommun (lokalt kallad bayan eller munisipalidad på olika språk) en grundläggande lokal enhet med eget självstyre. Kommuner utgör tillsammans med städer huvuddelarna av landets provinser; varje provins delas upp i städer och kommuner, vilka i sin tur är indelade i barangays (byar eller kvarter). Enligt officiella källor fanns det 1 488 kommuner i Filippinerna den 7 september 2019, men antalet kan förändras vid nyadministrativa beslut.

Organisation och myndigheter

Kommunens ledning består normalt av en borgmästare (mayor), en viceborgmästare samt ett kommunfullmäktige (Sangguniang Bayan) som stiftar lokala ordningar och budget. På gräsrotsnivå arbetar barangaykaptenen tillsammans med rådgivande organ. Lokalval hålls regelbundet och kommunala ämbetsperioder är i regel tre år. Kommunerna är definierade och reglerade av den filippinska decentraliseringslagstiftningen, i synnerhet Local Government Code (1991), som anger ansvar och finansiering.

Uppgifter och tjänster

Kommuner ansvarar för många grundläggande offentliga tjänster: lokala vägar och infrastruktur, primär hälsovård, sociala program, mindre vatten- och avloppslösningar, lokal planering samt vissa utbildnings- och miljöåtgärder. De har rätt att ta ut vissa lokala avgifter och får en del av statlig finansiering genom transfers och interna inkomstallokeringar (IRA).

Klassificering och stadsbildning

Kommuner klassificeras ekonomiskt i klasser (1:a–6:e) utifrån genomsnittlig årlig inkomst, vilket påverkar budget och lönenivåer för lokala tjänstemän. En kommun kan omvandlas till stad om den uppfyller kriterier för inkomst, befolkning och yta; sådana ombildningar sker via lagstiftning och folkomröstningar. Till skillnad från städer kan kommuner vara mer landligt präglade och ha mindre administrativa befogenheter.

Betydelse och lokalt liv

För invånare är kommunen ofta den mest påtagliga offentliga nivån: kommunhuset, marknader, hälsocentra och lokala festivaler är centrala för vardagslivet. Kommunernas flexibilitet i att planera lokal utveckling gör dem viktiga för landsbygdsutveckling, katastrofberedskap och kulturella traditioner.