Nyimpressionism är en term som myntades av en fransk konstkritiker 1886 för att beskriva en konströrelse som grundades av Georges Seurat. Seurats största mästerverk, En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte, markerade början på denna rörelse när det visades på en utställning av Société des Artistes Indépendants i Paris.
Vid den här tiden sökte många målare efter nya metoder. Anhängare av neoimpressionismen drogs till moderna stadsscener samt landskap och kustlandskap. Vetenskapligt baserade tolkningar av linjer och färger påverkade neoimpressionisternas karaktärisering av sin egen samtida konst. Pointillismen nämns ofta, eftersom den var den dominerande tekniken i rörelsens början.
Konstkritikern Félix Fénéon använde för första gången termen nyimpressionism i en artikel i den belgiska tidskriften L'art Moderne 1886. Med termen ville han visa att Seurats sätt att måla skilde sig från de sätt som målningen gjordes inom impressionismen. Totalt varade rörelsen i ungefär fem år.