Signalsubstans
Neurotransmittorer är kemiska budbärare. De skickar information mellan neuroner genom att korsa en synaps. Elektriska signaler kan inte korsa klyftan mellan de flesta neuroner. De omvandlas till kemiska signaler för att korsa klyftan. Neurotransmittorer verkar främst på kemiska synapser. När de når nästa neuron absorberas de. Neuronen omvandlar sedan den kemiska signalen tillbaka till en elektrisk signal som kallas aktionspotential. Handlingspotentialen passerar över nästa neuron och till nästa synaps.
Många neurotransmittorer tillverkas av aminosyror som ingår i din kost och det krävs bara några få steg för att omvandla dem. Neurotransmittorer spelar en stor roll för att forma vardagen och funktionerna. Forskarna vet ännu inte exakt hur många neurotransmittorer som finns, men mer än 100 kemiska budbärare har identifierats.
Varje neurotransmittor har en annan funktion. Exempelvis används dopamin för belöning och njutning och noradrenalin för djurens "kamp- eller flyktreaktion". Neurotransmittorerna reglerar också överföringen av meddelanden. Detta beror på att en aktionspotential måste ha en viss styrka innan neurotransmittorerna frigörs. Den styrka som krävs för att neurotransmittorn ska frigöras kallas tröskelvärde.
Den vanligaste sändaren är glutamat, som är excitatorisk i över 90 % av synapserna i hjärnan. Den näst vanligaste är GABA, som är hämmande i mer än 90 % av de synapser som inte använder glutamat.
Neurotransmittorer transporteras i neuronerna i små "säckar" som kallas vesiklar. När dessa vesiklar kommer i kontakt med neuronens cellmembran öppnas det. Då frigörs signalsubstanserna i den synaptiska klyftan.
En synapskoppling (termerna är på franska)
Upptäckt
Fram till början av 1900-talet antog forskarna att majoriteten av den synaptiska kommunikationen i hjärnan var elektrisk. Genom Ramón y Cajals (1852-1934) noggranna histologiska undersökningar upptäckte man dock en 20-40 nm stor klyfta mellan neuronerna, som i dag är känd som den synaptiska klyftan. Förekomsten av denna klyfta tydde på att kemiska budbärare rörde sig över den synaptiska klyftan. År 1921 bekräftade den tyske farmakologen Otto Loewi (1873-1961) att neuroner kan kommunicera genom att frigöra kemikalier. Genom experiment med grodors vagusnerver kunde Loewi sänka hjärtfrekvensen hos grodor genom att kontrollera mängden saltlösning som fanns runt vagusnerven.Loewi hävdade att sympatiska regleringar av hjärtfunktionen kan förmedlas genom förändringar i kemiska koncentrationer. Otto Loewi upptäckte också acetylkolin (ACh) - den första kända neurotransmittorn. Vissa neuroner kommunicerar dock genom elektriska synapser med hjälp av gap junctions, som gör det möjligt för specifika joner att passera direkt från en cell till en annan.
Frågor och svar
F: Vad är neurotransmittorer?
S: Neurotransmittorer är kemiska budbärare som skickar information mellan neuroner genom att korsa en synaps. De verkar främst på kemiska synapser och när de når nästa neuron absorberas de och omvandlas tillbaka till en elektrisk signal som kallas aktionspotential.
F: Hur många neurotransmittorer har identifierats?
S: Mer än 100 kemiska budbärare har identifierats.
F: Vilken är dopaminets funktion?
S: Dopamin används vid belöning och njutning.
F: Vad används noradrenalin till?
S: Noradrenalin används i djurens "kamp eller flykt"-reaktion.
F: Vilken tröskel krävs för att frigöra neurotransmittorer?
S: Den styrka som krävs för att frigöra neurotransmittorn kallas tröskelvärde.
F: Vad är den vanligaste transmittorn hos människor?
S: Den vanligaste transmittorn hos människor är glutamat, som är excitatoriskt vid mer än 90 % av synapserna i den mänskliga hjärnan.
F: Hur transporteras neurotransmittorer inom neuronerna?
S: Neurotransmittorer transporteras i neuronerna genom små "säckar" som kallas vesiklar, som kommer i kontakt med neuronens cellmembran och öppnar sig och släpper ut dem i den synaptiska klyftan.
