Översikt

Orpiment är ett naturligt mineral bestående av arseniksulfid med den kemiska formeln As2S3. Det bildar ofta klara, gula till orange massor och tunna bladiga kristaller. Orpiment hör till de mjukare mineralen och är känt både för sin starka färg och för sin giftighet på grund av arsenikinnehållet.

Egenskaper

Fysiska och kemiska kännetecken gör orpiment igenkännbar:

  • Färg: gul till orange.
  • Hårdhet: låg, ungefär 1,5–2 på Mohs-skalan.
  • Täthet: cirka 3,46 (specifik vikt).
  • Kemisk formel: As2S3, ett arseniksulfid.
  • Termisk beteende: smälter och sönderfaller vid relativt låga temperaturer (omkring 300 °C) och kan oxidera till arsenikalger vid upphettning.

Förekomst och bildning

Orpiment förekommer främst i låga temperaturers hydrotermala ådror, i svavelrika miljöer och som sublimeringsprodukt i vulkaniska områden. Det hittas ofta tillsammans med mineral som realgar, stibnit och pyrit. Strukturen är vanligtvis foliös eller fiberrik och kristallerna kan vara tunna och lätt flagande.

Användning och historia

I äldre kulturer användes orpiment som ett av få klara gula pigment; det förekom i målningar, handskrifter och dekorativa föremål. På grund av orpiments starka färg användes det även i konst och hantverk, men dess användning minskade när säkrare och mer stabila syntetiska pigment blev tillgängliga. Mineralet har även haft praktisk användning i garvnings- och beredningsprocesser för läder, där det användes för att avlägsna hår från hudar.

Hälsa, risker och hantering

Orpiment är giftigt eftersom det innehåller arsenik. Vid exponering för luft och fukt kan ytan oxidera och bilda arsenikoxider, till exempel arseniktrioxid, vilket ökar risken vid inandning eller hudkontakt. Förvaring och hantering bör ske med skyddsutrustning, och mineralprover får inte användas i föremål som kan utsätta människor för damm eller nedfall. Vid osäkerhet om säker hantering bör man konsultera material- och avfallshanteringsråd.

Notabla fakta och skillnader

Orpiment skiljer sig från närbesläktade arseniksulfider, som realgar, genom sin färg och kristallstruktur. Trots sin historiska betydelse som pigment är dess användning idag begränsad till vetenskapliga samlingar och studier på grund av hälsofarorna. För mer detaljerad mineralogi och moderna analyser, se en grundläggande resurs om mineral-beskrivningar eller publicerade referenser.

Observera: Information i denna text är avsedd som allmän faktabaserad översikt och ersätter inte yrkesmässig rådgivning vid hantering eller bortskaffande av giftiga mineraler.