Ottava rima – italiensk åttaradig stroffform med unikt rimsschema
Ottava rima – italiensk åttaradig stroffform med unikt rimsschema; upptäck dess historia, berömda användare och exempel i klassisk poesi.
Ottava rima är en strof på åtta rader med rimschemat a-b-a-b-a-b-c-c (oftast skrivet ABABABCC). Traditionellt består varje rad i den italienska traditionen av hendecasyllabiska versfötter (elva stavelser); i engelskspråkig användning motsvaras detta ofta av jambisk pentameter.
Form och rytm
Grundformen innebär att de tre första A-raderna (1, 3 och 5) rimmar med varandra, de tre B-raderna (2, 4 och 6) rimmar med varandra, och de två avslutande raderna (7 och 8) bildar ett slutrim (C-C) som ofta fungerar som en avslutande syntes, poäng eller ironisk vändning. I italienska exempel är rytmen flytande tack vare hendecasyllaberna; i engelska översättningar och egna engelska verk används ofta iambisk pentameter för att bevara ett metrisk jämnhet.
Historia och användning
Ottava rima har sitt ursprung i Italien och var en av de främsta strofiska formerna för episka och heroiska dikter under 1400– och 1500-talen. Den användes av många framstående renässanspoeter, till exempel Ludovico Ariosto (känd för Orlando Furioso), Torquato Tasso (Gerusalemme Liberata), Alonso de Ercilla y Zúñiga (La Araucana) och Luís Vaz de Camões (Os Lusíadas).
I England kom formen senare att användas mer fritt; en av de mest berömda exemplen är Lord Byron som skrev den satiriska och episka Don Juan i ottava rima. Byron utnyttjade särskilt den slutliga paretens möjlighet att göra ironiska eller accelererande poänger — en egenskap som gjorde formen lämplig för både högtidlig epik och för den lättare, parodiska tonen i Don Juan.
Anpassning i andra språk
När ottava rima används i språk som inte naturligt följer italiensk metrisk tradition (t.ex. engelska eller svenska) anpassas måtten ofta: i engelskan blir det jambisk pentameter, medan moderna svenska försök kan använda fri versmätning eller försöka efterlikna elva- eller tio-stavig rytm beroende på poetens preferens. Formens krav på sex växlade rim följda av ett avslutande par gör den både utmanande och lockande för poeter som vill kombinera episk berättelse med möjligheten till moments of wit eller episk höjd.
Hur man skriver ottava rima — korta råd
- Planera rimorden för A- och B-schemat i förväg: du behöver tre ord eller slutljud för A och tre för B som kan varieras naturligt i olika satser.
- Använd det avslutande paret (C-C) för att ge strofens poäng, sammanfattning eller en oväntad vändning.
- Följ ett konsekvent metriskt mönster om du vill efterlikna den klassiska känslan — i svenska experiment kan tio- eller elva-staviga rader fungera.
- Håll ett språkbruk som klarar både berättande (episka passager) och mer koncentrerade slutpoänger — ottava rima lämpar sig väl för både högt och låg ton.
Exempel (förenklad svensk strof i ottava rima)
På morgonens förstummade, öppna dag (a)
hörs över äng och stad ett stilla ljud (b)
av steg som söker vägar mot sin dag (a)
och vinden bär ett sargat löv, dess ljud (b)
som sparkar upp ett minne i varje dag (a)
och tiden svarar tunt i samma ljud (b)
så sluts här alla frågor i en ström (c)
och allt får vila, flyta bland sig som en ström (c)
Detta är en enkel, modern anpassning för att visa rimschemat och strofens struktur; klassiska exempel i originalspråk ger ofta en annan metrisk känsla.
Vidare läsning
För att studera ottava rima i dess ursprungliga form är det värdefullt att läsa renässansepos i italienska, spanska och portugisiska original, samt engelsk romantisk och post-romantisk poesi. Ett exempel på modern (engelsk) användning är de satiriska partierna i Lord Byrons Don Juan. Ett annat intressant exempel på ottava rima i anglosaxisk poesitrad kan hittas i verk av poeter som utforskat formen i senare översättningar och egna experiment; ett exempel på användning i amerikansk poesi finns också i texter av Emma Lazarus.
Sök