Övervikt (BMI): definition, orsaker, hälsorisker och behandling

Övervikt och BMI: läs om orsaker, hälsorisker och effektiva behandlingsmetoder — fakta, råd och förebyggande tips.

Övervikt är ett tillstånd där en person har mer fett i kroppen än vad som anses vara normalt för hans eller hennes längd. Övervikt handlar inte bara om utseende — det påverkar ofta hälsa, rörlighet och livskvalitet.

Hur mäts övervikt?

För att ta reda på om en person är överviktig kan du beräkna kroppsmasseindex (BMI). BMI räknas ut som vikt i kilogram delat med längd i meter i kvadrat (kg/m²). Personer med ett BMI på 25 eller mer anses vara överviktiga. Allt över 30 anses vara fetma (mycket överviktigt). Tidigare var övervikt ett BMI på 27 eller mer. Detta ändrades 1998.

• Generella BMI-kategorier (vuxna): <18,5 = undervikt, 18,5–24,9 = normalvikt, 25–29,9 = övervikt, ≥30 = fetma (graderas ofta i klass I–III).
• BMI är enkelt att använda men har begränsningar: det skiljer inte på muskel- och fettmassa, tar inte hänsyn till kroppssammansättning, ålder eller etnicitet.
• Kompletterande mätningar som midjemått, midja-höft-kvot eller kroppsfettsmätningar kan ge bättre bild av hälsorisker. Som tumregel anses midjemått över cirka 102 cm för män och 88 cm för kvinnor (västerländska gränser) ge ökad risk — lägre gränser rekommenderas för vissa etniska grupper.

Orsaker till övervikt

• Obalans mellan energi in och energi ut: hög energitillförsel (kalorier) i förhållande till förbrukning.
• Livsstilsfaktorer: stillasittande, kalorität kost, hög konsumtion av socker-sötade drycker och ultra‑processade livsmedel.
• Biologiska faktorer: genetik, metabolism, hormoner (t.ex. sköldkörtel), sömnbrist och åldrande.
• Sociala och miljömässiga faktorer: tillgång till hälsosam mat, stadsplanering, socioekonomi och utbildning.
• Läkemedel och sjukdomar: vissa läkemedel (t.ex. kortikosteroider, vissa psykiatriska läkemedel) och vissa sjukdomar kan leda till viktuppgång.

Hälsorisker och dödlighet

Övervikt är förknippat med hälsoproblem som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, dyslipidemi (ogynnsamma blodfetter), vissa typer av cancer (t.ex. bröst-, kolon- och endometriecancer), sömnapné, ledbesvär (särskilt knäartros) och fettlever.

Fetma är förknippat med större hälsoproblem än övervikt. År 2006 uppskattade Adams et al. att dödsrisken ökar med 20–40 procent bland överviktiga personer. Samtidigt finns studier som visar mer komplexa samband: vissa granskningsartiklar har funnit ett så kallat "obesity paradox" i utvalda patientgrupper där lätt övervikt förknippades med lägre total dödlighet. I en granskning från 2013 av 97 Pubmed-artiklar med ett urval på 2,88 miljoner personer konstaterades att övervikt är förknippat med betydligt lägre dödlighet (dödsfall) av alla orsaker än "normal" vikt. Detta resultat är dock omdebatterat och kan påverkas av faktorer som ålder, rökning, sjukdomsbörda och hur kroppsfett fördelas.

Kroppsfett innehåller energi som kroppen kan använda för att läka när den är sjuk. Andelen överviktiga som är metabolt "friska" varierar mellan studier; originaltexten nämner att 51,3 % av överviktiga vuxna klassificerades som metaboliskt friska i vissa undersökningar. Definitionen av metabolt frisk varierar och långsiktiga risker kan ändå finnas.

Behandling och åtgärder

Läkare rekommenderar ofta viktminskning vid övervikt för att minska risk för sjukdomar. Behandling anpassas efter individens hälsa, riskfaktorer och förutsättningar. Vanliga insatser:

• Livsstilsförändringar (första linjens åtgärd): kostförändring med måttligt kaloriunderskott, fler grönsaker och fullkorn, mindre socker och processade livsmedel. Populära och evidensbaserade kostmönster är t.ex. medelhavskost eller DASH. Regelbunden fysisk aktivitet (minst 150–300 minuter måttlig intensitet per vecka) och styrketräning flera gånger i veckan.
• Beteendeterapi: mål‑ och självmätning, problemlösning, stresshantering, sömn och motivationsstöd. Kontinuerligt stöd ökar chansen att lyckas långsiktigt.
• Läkemedel: vid BMI ≥30 eller BMI ≥27 med viktrelaterade sjukdomar kan viktminskningsläkemedel övervägas under läkares uppföljning. Exempel på läkemedel som används (efter noggrann medicinsk bedömning) inkluderar orlistat, GLP‑1-agonister och kombinationspreparat. Läkemedlen har olika verkningsmekanismer, effekt och biverkningar.
• Bariatrisk kirurgi: vid svår fetma (vanligtvis BMI ≥40 eller BMI ≥35 med svåra comorbiditeter) kan operation som gastric bypass eller sleeve gastrectomy vara aktuell. Kirurgi innebär större och ofta bestående viktminskning men kräver livslånga förändringar och medicinsk uppföljning.
• Kosttillskott och "slankmedel": vissa människor kan använda örtteer, pulver och piller för att hjälpa till att minska sin massa. De flesta sådana produkter har begränsad effekt och kan ha biverkningar. Rådgör alltid med sjukvård innan användning.

Bantning (repetitiva kortsiktiga dieter) är ofta ineffektivt på lång sikt. Flera studier visar att många som går ner i vikt återfår den och ibland väger mer än innan efter några år — originaltexten noterar att 41 % av de som bantar väger mer fyra till fem år efter det att bantningen har avslutats än innan den påbörjades. Hållbara, gradvisa förändringar i livsstil och strukturerat stöd ger bättre långsiktiga resultat.

Förebyggande

• Främja fysisk aktivitet och tillgång till sund mat i samhällen och skolor.
• Begränsa marknadsföring av kalorität och näringsfattig mat till barn, och minska konsumtion av sockersötade drycker.
• Stöd tidig livsperiod: amning, god kost under graviditet och bra barnmatningsvanor.
• Arbeta med arbetsplatser och stadsplanering för att öka möjligheten till vardagsmotion.

Sociala konsekvenser och bemötande

Övervikt är inte bara förknippat med medicinska problem. Folk tror ibland att övervikt innebär att en person är lat eller bristfällig, och överviktiga personer möter ofta fördomar, diskriminering och dåligt bemötande i vården, på arbetsplatser och i sociala sammanhang. Detta kallas fettfobi eller viktstigmat. Stigma påverkar självkänsla, psykisk hälsa och kan försvåra att söka vård.

Professionella bör bemöta personer med respekt, fokusera på hälsorisker och funktion snarare än moraliserande språk, och erbjuda individuellt anpassat stöd.

Övervikt hos barn och djur

Djur kan också vara överviktiga. Husdjur, särskilt hundar och katter, drabbas ofta av övervikt på grund av överutfodring och brist på motion. Även här är veterinärens bedömning och ett strukturerat utfodrings‑ och motionsprogram viktigt.

Barn bedöms med BMI-percentiler för ålder och kön snarare än fasta BMI-gränser för vuxna. Förebyggande insatser i familjen och skolan är centrala för att förhindra övervikt hos barn.

Hur och när du ska söka hjälp

• Sök vård om du oroar dig för din vikt eller om du har riskfaktorer som högt blodtryck, högt blodsocker, andningsbesvär eller nedsatt rörlighet.
• Få en helhetsbedömning: läkare eller dietist kan mäta BMI, midjemått, kontrollera blodtryck och laboratorievärden (blodsocker, lipider, leverstatus) och diskutera individuella behandlingsmål.
• Välj evidensbaserade och säkra metoder, och undvik snabbfixar utan dokumenterad effekt.

Mer än 1,4 miljarder vuxna är överviktiga i världen. Antalet överviktiga människor ökar. Enligt WHO var omkring 1,9 miljarder vuxna överviktiga år 2016, varav ett stort antal hade fetma — trenden har fortsatt att stiga i många länder.

Frågor och svar

F: Vad är övervikt?

F: Hur kan man ta reda på om någon är överviktig?

F: Vilka hälsoproblem är förknippade med övervikt?

F: Är det sant att övervikt inte är så ohälsosamt som man vanligtvis tror?

F: Hur brukar människor vanligtvis försöka gå ner i vikt?

F: Kan djur klassificeras som "överviktiga"?

F: Finns det någon negativ social stigmatisering kopplad till att vara "överviktig"?

Sök med bokstav