Denna grupp bör inte förväxlas med Australian Labor Party (Non-Communist), som var ett namn som användes av anhängare till New South Wales premiärminister Jack Lang på 1930-talet.
Australian Labor Party (Anti-Communist) (ALP-AC) var det namn som användes av den högergrupp som splittrades från Australian Labor Party 1955. Den blev senare det demokratiska arbetarpartiet 1957.
I april 1955 uteslöts sju viktorianska federala parlamentsledamöter och arton delstatliga parlamentsledamöter ur ALP. De bildade ALP-AC under inflytande av B. A. Santamaria. Endast en delstatsparlamentariker valdes vid nästa val, medan fem ledamöter i det lagstiftande rådet inte omvaldes när deras mandat gick ut 1958. De sju federala parlamentsledamöterna var:
- Tom Andrews
- Bill Bourke
- Bill Bryson
- Jack Cremean
- Bob Joshua
- Stan Keon
- Jack Mullens
Frank McManus valdes till senaten för Victoria och den tidigare ALP-senatorn George Cole omvaldes till senaten för Tasmanien. Senare fick Frank Scully platsen Richmond i Victorias lagstiftande församling i det viktorianska valet i maj 1955.
Medlemmarna i ALP (Anti-Communist) var mestadels romersk-katolska. Det fanns bara två icke-katoliker, dess federala ledare Bob Joshua, som representerade Ballarat i det australiska representanthuset, och Jack Little, som ledde partiet i Victorias lagstiftande råd mellan 1955 och 1958. Det har föreslagits att partiet huvudsakligen bestod av människor med irländsk bakgrund och att ALP:s splittring 1955 var ett avlägsnande av de irländska katolikerna från ALP. Många av ALP:s (antikommunistiska) medlemmar var dock inte irländare. Partiet lockade många väljare bland invandrare från katolska länder i Sydeuropa och bland antikommunistiska östeuropeiska flyktingar. År 1957 blev partiet Democratic Labor Party, som lades ner 1978.