Permineralisering
Permineralisering är en fossiliseringsprocess där mineralavlagringar bildar inre avgjutningar av organismer.
Mineraler i vatten fyller ut utrymmena i organisk vävnad. Processen ger en bild av både mjuka och hårda vävnader. Fossil med permineralisering är användbara för att studera inre strukturer, särskilt hos växter.
Vatten från marken, sjöar eller hav sipprar in i porerna i organisk vävnad och bildar en kristallgjutning med deponerade mineraler. Kristaller börjar bildas i de porösa cellväggarna. Denna process fortsätter på väggarnas inre yta tills cellens centrala hålighet, lumen, är helt fylld. Själva cellväggarna förblir intakta och omger kristallerna. Permineralisering skiljer sig från förstening genom att det organiska materialet endast fylls med mineraler och inte ersätts helt och hållet. Permineralisering kan ske på flera olika sätt:
Kiseldioxidkulor
En kolkula
Typer
Förkalkning
Förkalkning är den vanligaste typen av permineralisering.
Karbonatmineralisering
Karbonatmineralisering förekommer som kolbollar. Kolbollar är fossiliseringar av växter och deras vävnader, som vanligen bildas när det finns havsvatten eller sur torv. Den här typen av fossilering ger information om växtlivet under övre karbon (325 till 280 miljoner år sedan).
Pyritisering
Organismer pyritiseras när de befinner sig i marina sediment som är mättade med järnsulfider.
