Fotografiskt minne
Ett fotografiskt minne, eller eidetiskt minne, är förmågan att minnas bilder eller föremål mycket detaljerat efter att ha sett dem under en kort tid. Existensen av denna förmåga är omtvistad.
De påståenden som görs skiljer sig något åt, men betonar att man ska minnas visuell information. Exempel på information är sidor från böcker, tidskrifter och registreringsnummer. Det påstås att de som har ett fotografiskt minne tenderar att ha högre IQ än de som inte har det. En person med denna förmåga använder sig inte av mnemoteknik.
Förmågan sägs förekomma i den tidiga barndomen hos ett litet antal barn (mellan 2 och 10 procent) och förekommer i allmänhet inte hos vuxna.
Skeptiker
Vissa tror inte att denna förmåga finns. Den amerikanske kognitionsforskaren Marvin Minsky ansåg i sin bok The Society of Mind (1988) att rapporter om fotografiskt minne var en "ogrundad myt".
Adriaan de Groot studerade schackmästarnas förmåga att memorera schackpjäsernas positioner på ett schackbräde. Till en början trodde man att de hade fotografiskt minne eftersom de kunde memorera mycket mer information än icke-experter. Men när det gällde arrangemang av pjäser som aldrig kunde förekomma i ett spel var deras minnesförmåga inte bättre än icke-experters. Detta tyder på att de bara har en förmåga att komma ihåg vissa typer av information, snarare än ett fotografiskt minne.
Runt 1970 studerade Charles Stromeyer sin blivande fru Elizabeth. Han hävdade att hon kunde minnas poesi på ett främmande språk som hon inte förstod. Hon kunde komma ihåg poesin flera år efter att hon först hade sett dikten. Hon kunde tydligen också minnas slumpmässiga punktmönster för att kombinera två mönster till en stereoskopisk bild. Hon är den enda person som är känd för att ha klarat ett sådant test. De metoder som användes i testförfarandena var inte tydliga. Dessutom har testerna aldrig upprepats (Elizabeth har konsekvent vägrat att upprepa dem). Detta väckte ytterligare oro och ökade skepticismen kring huruvida fotografiska minnen var verkliga.
