Kabupaten (regentskap) i Indonesien – definition och administrativ indelning

Ett regentskap (indonesiska: kabupaten, ibland översatt till svenska som "kommun" eller till engelska som "regency") är en andra nivåns administrativa enhet i Indonesien. Landet är först indelat i provinser; provinserna delas sedan in i regentskap (kabupaten) och städer (kota). Regentskap och städer är i sin tur indelade i distrikt (vanligtvis kallade kecamatan, och i delar av Papua ofta benämnda Distrik).

Administrativ indelning och nivåer

Provinser (första nivån) delas in i kabupaten (regentskap) och kota (städer/municipaliteter).
Kecamatan / Distrik är nästa nivå under kabupaten/kota. I de flesta provinser används termen kecamatan; i delar av Papua används Distrik.
På lägre nivå finns desa (landsbygdens byar) och kelurahan (stadens administrativbyar/områden), som ansvarar för lokal service längst ner i systemet.

Funktioner och uppgifter

Ett kabupaten ansvarar för en rad lokala uppgifter som planering och genomförande av regional utveckling, grundläggande utbildning, primärhälsovård, infrastruktur på lokal nivå, miljöskydd och vissa tillståndsärenden. Finansieringen kommer vanligen från:

Lokala skatte- och avgiftsintäkter (Pendapatan Asli Daerah eller PAD).
Centralstatsöverföringar och specifika bidrag för projekt (t.ex. DAU och DAK).

Ledning och självstyre

Ledaren för ett kabupaten kallas bupati (regent) och har en vice wakil bupati. Sedan decentraliseringsreformerna kring millennieskiftet och lagstiftningen som följde har regentskapen fått ökat lokalt ansvar och större budgetmässigt handlingsutrymme. Lokala ledare väljs numera direkt av invånarna i regionala val (pilkada), vilket gavs tydligare form efter reformer på 2000‑talet.

Skillnad mellan kabupaten och kota

Skillnaden mellan ett kabupaten och en kota är i praktiken i huvudsak karaktär och inriktning: kabupaten täcker oftast större, mer landsbygdspräglade områden med jordbruk och spridda samhällen, medan kota är mer tätbefolkade, urbana enheter med stadskaraktär och annorlunda administrativ struktur och prioriteringar.

Lagstiftning och utveckling

Den indonesiska regionsindelningen och kommunernas roll styrs av nationell lagstiftning om regionalt självstyre och decentralisering. Under 2000‑talet genomgick Indonesien betydande reformer för att ge mer makt och resurser till lokala myndigheter, men praktiska utmaningar kvarstår, bland annat i fråga om kapacitet, korruption och ojämn ekonomisk utveckling mellan regioner.

Sammanfattningsvis är ett kabupaten (regentskap) en central komponent i Indonesiens administrativa system: en mellanliggande enhet mellan provinser och lokala byar/stadsdelar med ansvar för många vardagliga offentliga tjänster och lokal utveckling.