Det andra anglo-mysorianska kriget var en konflikt som ägde rum på den indiska subkontinenten mellan 1780 och 1784. Kriget stod mellan kungariket Mysore under ledning av Hyder Ali och senare hans son Tipu Sultan, och det brittiska Ostindiska kompaniet. Konflikten slutade utan en avgörande seger för någon av parterna; genom Mangalorefördraget 1784 återställdes de flesta gränser och ägoder till samma läge som före kriget (status quo ante bellum).

Bakgrund

Kriget hade flera bakomliggande orsaker. Mysore hade vuxit i makt och inflytande i södra Indien och hade ett nära förhållande till fransmännen, som gav militärt och materielstöd. Samtidigt försökte Ostindiska kompaniet utöka sitt ekonomiska och territoriella inflytande i regionen. Den internationella situationen — bland annat Storbritanniens engagemang i den amerikanska frihetskriget — bidrog till att Britternas fokus var splittrat och gav Hyder Ali en möjlighet att slå till.

Krigets förlopp

Kriget inleddes 1780 med snabba militära operationer från Mysore mot kompaniets befästningar i Carnatic-området. Mysores arméer vann flera lokala framgångar och satte press på brittiska styrkor i södra Indien. Under kriget upplevde kompaniet både taktiska bakslag och serievis återtaganden, och strider fördes i flera faser med belägringar, fältslag och rörlig krigföring.

  • Tidig fas (1780–1781): Hyder Ali genomförde offensiver i söder och lyckades slå ut eller binda flera kompanistyrkor.
  • Mellanfasen (1781–1782): striderna fortsatte i varierande intensitet. Även allierade indianstater och europeiska makter spelade roller som kunde skifta banden i regionen.
  • Sen fas och ledarskapsbyte (1782–1783): Hyder Ali avled 1782 mitt i kriget. Hans son Tipu Sultan tog över befälet och fortsatte försvaret av Mysore mot britterna fram till fredsförhandlingarna.

Fred och följder

Efter flera år av utmattande fälttåg och utan någon klar vinst för någon sida förhandlades Mangalorefördraget fram 1784. Avtalet förde parterna tillbaka till läget före kriget och innebar bland annat utbyte av fångar och återlämnande av erövrade områden. För kompaniet uppfattades fördraget som en diplomatisk besvikelse eftersom det inte gav de territoriella vinster som vissa i London och Kalkutta önskat.

Trots att kriget slutade utan avgörande förändring, hade det flera viktiga konsekvenser:

  • Mysore visade sig vara en stark och organiserad indisk makt under Hyder Ali och senare Tipu Sultan.
  • Konflikten försvårade kompaniets ambitioner i södra Indien och ledde till att brittiska strateger omprövade sina militära och diplomatiska metoder.
  • Kriget banade väg för fortsatt fientlighet mellan Mysore och Britterna och bidrog till de senare anglo-mysorianska krigen, däribland det tredje kriget vid slutet av 1780-talet.

Sammanfattningsvis: det andra anglo-mysorianska kriget var en omfattande konflikt mellan ett expansionistiskt indiskt rike och en europeisk handelsmakt. Kriget visade både Mysores militära kapacitet och begränsningarna i kompaniets förmåga att snabbt underkuva lokala makter i Indien, och påverkade maktbalansen i södra Indien under de följande decennierna.