Shirley Valentine (film, 1989)

Handling och teman

Berättelsen följer Shirley, en hemmaarbetande kvinna i medelåldern från Liverpool Liverpool, som känner sig osedd av både sin familj och sitt samhälle. När hon accepteras på en reklamresa till Grekland får hon chansen till en paus och en personlig omprövning. Där inleder hon en relation med en lokal man, vilket leder till både komiska och allvarliga reflektioner om identitet, ensamhet, frihet och det vardagliga äktenskapets begränsningar.

Från scen till duk

Manuset till filmen skrevs av Willy Russell, som också är upphovsman till pjäsen från 1986. Pjäsen framfördes ursprungligen som en monolog och blev uppmärksammad för sin direkta ton och sina varma, ofta humoristiska iakttagelser av livet för en medelålders kvinna. Filmatiseringen vidgar persongalleriet och introducerar fler miljöer, men behåller pjäsens fokus på inre monolog och personlig utveckling.

Rollista (urval)

• Pauline Collins som Shirley Valentine
• Bernard Hill som hennes make
• Tom Conti som den grekiske kvinnans bekantskap
• Alison Steadman som en väninna och spegel för Shirleys liv

Utgivning och mottagande

Filmen hade premiär i slutet av 1989 i flera länder, bland annat i augusti i USA. Recensionerna var blandade: kritiker berömde ofta Pauline Collins varma och nyanserade gestaltning samt filmens förmåga att kombinera humor med allvar, medan andra tyckte att övergången från enaktsdrama till film ibland kändes ojämn. Filmen uppmärksammades i pris- och nomineringar-sammanhang och var bland annat nominerad till flera priser såsom Golden Globe och Oscars.

Betydelse och eftermäle

Shirley Valentine har blivit stående som ett exempel på hur en intim, kvinnocentrerad berättelse från scenen kan omformas för biografen utan att förlora sitt hjärta. Filmen bidrog till att föra teman som vardagsliv, mellanmänskliga relationer och personlig frigörelse in i bredare publikdiskussioner, och den förstärkte också Willy Russells ställning som dramatiker som kunde skriva både humoristiskt och känsligt om vanliga människors liv.

Trots att filmen inte var en odelad kritikersuccé har dess varma ton, den tydliga huvudrollsprestandan och dess skildring av personlig förändring gjort den bestående i populärkulturen som en berättelse om andra chanser och om att våga leva för sig själv.