I slaget vid Austerlitz kämpade Napoleon Bonaparte mot ryska och österrikiska trupper. Slaget ägde rum i närheten av Austerlitz (nu i Tjeckien) 1805. Napoleons stora seger gjorde att han kunde skapa Rhenkonfederationen. Leo Tolstojs bok Krig och fred innehåller en detaljerad beskrivning av slaget.

 

Bakgrund

Slaget utkämpades den 2 december 1805 under det så kallade tredje koalitionskriget. Koalitionen bestod främst av Ryssland och Österrike, medan Frankrike leddes av Napoleon. Alliansen samlade styrkorna i syfte att stoppa Napoleons expansion i Europa; Napoleon lyckades dock slå samman sina trupper och möta fienden vid Austerlitz, nära byn Slavkov (tyskt namn Austerlitz).

Inblandade befäl och styrkornas storlek

  • Franska sidan: ledd av Napoleon själv. Viktiga marskalkar som deltog var bland andra Jean-de-Dieu Soult och Louis-Nicolas Davout. De franska styrkorna uppgick ungefär till 65 000–75 000 man (källor varierar).
  • Koalitionen (ryska och österrikiska trupper): under överinseende av tsar Alexander I och kejsare Franz II, med ledande generaler på fältet. Deras styrkor uppskattas till cirka 80 000–90 000 man (även här finns variation i uppgifterna).

Förlopp och taktik

Napoleon använde skickligt taktik och terräng för att vinna slaget. Han iscensatte en kalkylerad tillbakadragande manöver på sin högra flank för att locka de allierade att anfalla där, och utnyttjade ett morgondis som begränsade sikt och försvårade koalitionens samordning. När de allierade drog upp sina huvudstyrkor mot den franskt svaga högra flygeln slog Napoleon till mot koalitionens centrum på Pratzenhöjderna.

Den avgörande anfallen på höjderna genomfördes bland annat av marskalk Soult, medan Davouts korps ankomst—efter en berömd snabb marsch—säkrade fransmännens vänsterflank och förhindrade att de allierade kunde utnyttja de franska svagheterna. Resultatet blev en genomkrossande fransk seger genom sammanhängande anfall och omslutningar.

Förluster och fångar

Casualties varierar mellan källor, men ungefärliga siffror är:

  • Franska förluster: cirka 7 000–9 000 döda och sårade.
  • Koalitionsförluster: betydligt större, ofta uppskattade till omkring 25 000–36 000 döda, sårade eller tillfångatagna, tillsammans med stora materiella förluster.

Konsekvenser

Segern vid Austerlitz fick stor geopolitisk betydelse:

  • Den ledde till freden i Pressburg (1805) där Österrike tvingades avträda territorier och betala krigsskadestånd.
  • Napoleon konsoliderade sin ställning i Centraleuropa, vilket banade väg för bildandet av Rhenkonfederationen och så småningom till den heliga romerska rikets formella upplösning 1806.
  • Slaget stärkte Napoleons rykte som fältherre och förändrade maktbalansen i Europa under flera år framöver.

Kulturell betydelse

Slaget kallas ofta "De tre kejsarnas slag" (Battle of the Three Emperors) eftersom Napoleon stod mot tsar Alexander I och kejsare Franz II. Händelsen har skildrats i många historiska verk och fackstudier, och får en framträdande och dramatisk plats i litteraturen, bland annat i Leo Tolstojs roman Krig och fred, där slaget beskrivs ingående och används för att utforska både politiska orsaker och mänskliga erfarenheter i krig.

Sammanfattning

Slaget vid Austerlitz 1805 är ett av Napoleons mest kända och avgörande fältslag. Genom taktisk skicklighet, snabb manöverförmåga och effektiv användning av terrängen besegrade den franske kejsaren en numerärt stark koalitionsarmé. Segern hade långtgående konsekvenser för Europas politiska karta i början av 1800-talet.