Swatantra Party — indiskt klassiskt liberalt parti grundat 1959

Historia

Partiet bildades 1959 av C. Rajagopalachari (vanligt kallad Rajaji) och andra tidigare kongresspolitiker som motsatte sig vad de uppfattade som den Jawaharlal Nehru-dominerade indiska nationalkongressens ökade betoning på statlig planekonomi och nationaliseringar. 1960 publicerade Rajagopalachari och hans kollegor ett 21-punktsmanifest som detaljerade skälen till partiets uppkomst och dess politiska mål.

Swatantra (frihet) drog stöd från delar av handels- och industrikretsar, men på delstatsnivå dominerades ofta lokalt ledarskap av traditionellt rika klasser, såsom zamindars (godsägare) och före detta furstliga familjer. Partiets medlemskap var öppet för alla religioner, till skillnad från det hindu-nationalistiska Bharatiya Jana Sangh (notera att denna länk i ursprungstexten användes för Kongressen — se sammanhanget i originaltexten). Premiärministern reagerade kraftigt mot Swatantra och beskrev det som tillhörande en "medeltid med lorder, slott och zamindars".

Det finns även belägg för att partiet senare behöll lokala nätverk; exempelvis deltog Prof. Babu Joseph från Kottayam, nationell medlem av Swatantra Party, i ett 50-årsjubileumsmöte i Mumbai den 1 augusti 2009.

Politik och ideologi

Swatantra förespråkade en klassisk liberal politik: fri företagsamhet, skydd för privat äganderätt, låg beskattning, minimal statlig intervention i näringslivet, individens fri- och rättigheter samt decentralisering av makt. Partiet var skeptiskt till centraliserad planering, omfattande subventioner och statlig dominans i industrin. Dessa ståndpunkter skiljde Swatantra markant från Kongressens reformagenda under 1950–60‑talen.

Valframgångar och nedgång

I 1962 års allmänna val, det första landet upplevde efter partiets bildande, fick Swatantra 6,8 procent av rösterna och 18 platser i det tredje Lok Sabha (1962–67). Partiet framstod som huvudopposition i flera delstater, särskilt Bihar, Rajasthan, Gujarat och Orissa. Vid nästa allmänna val 1967 stärkte Swatantra sin ställning i vissa regioner: partiets andel steg till 8,7 procent och det vann 44 mandat i den fjärde Lok Sabha (1967–71), vilket gjorde det till det största enskilda oppositionspartiet i parlamentet.

Inför valet 1971 gick Swatantra med i en bred koalition av partier som syftade till att besegra premiärminister Indira Gandhi. Resultatet blev sämre för Swatantra: partiet fick endast cirka 3 procent av rösterna och åtta mandat. Efter grundaren Rajagopalacharis död 1972 försvagades partiets nationella sammanhållning snabbt. Under 1974 anslöt sig många tidigare Swatantra-medlemmar till det Charan Singh-ledda Bharatiya Lok Dal, och Swatantra upphörde i praktiken som en betydande nationell kraft under 1970‑talets mitt.

Arv och betydelse

Trots sin relativt korta livslängd spelade Swatantra en viktig roll i indisk politik genom att ge röst åt ekonomisk liberalism och kritik mot centralstyrd planekonomi. Partiets idéer om fri företagsamhet och individuell frihet påverkar fortfarande den politiska debatten i Indien, särskilt i diskussioner om marknadsreformer och statens roll i ekonomin. Många av de frågor som Swatantra drev kom åter i fokus i samband med de ekonomiska reformerna i Indien på 1990‑talet.

Valresultat i urval:

• 1962: 6,8 % av rösterna — 18 platser i Lok Sabha
• 1967: 8,7 % av rösterna — 44 platser (största oppositionsparti)
• 1971: cirka 3 % av rösterna — 8 platser