Indira Gandhi – Indiens första kvinnliga premiärminister (1917–1984)

Indira Gandhi: Indiens första kvinnliga premiärminister (1917–1984) — hennes ledarskap, reformer, politiska maktkamp och tragiska mord formade ett modernt Indien.

Indira Gandhi (19 november 1917 – 31 oktober 1984) var en indisk politiker och en av 1900-talets mest framträdande indiska statsledare. Hon var Indiens premiärminister 1966–1977 och igen 1980–1984. Hon var dotter till Jawaharlal Nehru, som också var Indiens premiärminister, och mor till Rajiv Gandhi, som efter hennes död blev premiärminister. Hon gifte sig med Feroze Gandhi, som inte var släkt med medborgarrättsledaren Mahatma Gandhi. Indira Gandhi var Indiens första kvinnliga premiärminister.

Tidigt liv och utbildning

Indira Nehru föddes i Allahabad i en politiskt framstående familj år 1917. Hennes mor var Kamala Nehru. Som barn och ung studerade hon både i Indien och i Europa: hon gick bland annat i Visva-Bharati (Santiniketan) och tillbringade tid i Schweiz för skolstudier. Senare studerade hon vid universitetet i Oxford (Somerville College), men avbröt sina studier delvis för att delta i Indiens frihetsrörelse och familjeplikter. Hennes politiska formation präglades av uppväxten i Nehru-familjens nationalistiska och intellektuella miljö.

Politisk uppgång

År 1938 gick Indira med i det indiska nationalkongresspartiet, och hon steg gradvis i partiets och statens hierarki. Hon innehade olika poster, bland annat som minister för information och sändningar, och valdes 1959 till partiets ordförande i en period då partiet var internt splittrat. Efter Lal Bahadur Shastris plötsliga död 1966 utsågs Indira Gandhi till premiärminister. Hon ledde regeringen fram till nästa allmänna val och vann därefter valet 1967. Det gjorde henne till en av de första kvinnorna i världen som valdes att leda en modern liberal demokrati.

Viktiga reformer och politik

Under sin tid vid makten drev Indira Gandhi en politik som många gånger kombinerade socialt reformarbete med centralisering av statsmakten. Viktiga insatser och beslut inkluderade:

• Nationella initiativ: 1969 genomförde hon nationalisering av stora banker och andra reformer som följde en socialiserande politik.
• Jordbruksreformer: Hennes regering stödde den så kallade gröna revolutionen, som ökade spannmålsproduktionen i Indien och minskade livsmedelsbrist i många regioner.
• Sociala satsningar: Slogan Garibi Hatao (bekämpa fattigdom) blev ett kännetecken och partiets program innehöll stöd för fattigdomsbekämpning och utökade sociala program.
• Utrikespolitik och säkerhet: Hon ledde Indien under det indisk-pakistanska kriget 1971, vilket bidrog till bildandet av Bangladesh efter indisk militär intervention och pakistanska truppers kapitulation.

Nödläget 1975–1977 och kritik

En av de mest kontroversiella perioderna i Indira Gandhis karriär var då hon 1975 proklamerade ett nationellt nödläge (Emergency) med hänvisning till ”inre oroligheter”. Under nödläget tillämpades omfattande restriktioner: konstitutionella rättigheter och yttrandefriheten inskränktes, censur infördes, politiska motståndare fängslades och massiva administrativa ingripanden genomfördes. Perioden präglades också av tvångssteriliseringar och andra våldsamma kampanjer som riktades mot fattiga och marginaliserade grupper—åtgärder som har blivit starkt kritiserade i efterhand. I valet 1977 förlorade hon makten då oppositionen (Janata-partiet) vann en majoritet och hon förlorade premiärministerposten tillfälligt.

Återkomst och senare år

Efter att ha suttit i opposition återvände Indira Gandhi till makten 1980 och återtog ledningen av regeringen. Hennes andra tid som premiärminister präglades av fortsatta försök att bevara nationell enhet inför etniska och regionala spänningar. Konflikten i Punjab eskalerade under slutet av 1970‑ och början av 1980‑talet, där en väpnad separatistisk rörelse leddes av bland annat Jarnail Singh Bhindranwale.

Operation Blue Star och mordet

I juni 1984 beordrade Indira Gandhi militära operationer (kallad Operation Blue Star) mot beväpnade separatister som hade sökt skydd i Harmandir Sahib-komplexet vid Amritsar (Gyllene templet), en helig plats för sikher. Operationen orsakade stora skador på tempelområdet och många dödsoffer, något som väckte stark förbittring i delar av Sikh-samhället. Den 31 oktober 1984 blev Indira Gandhi mördades av två av sina sikhiska livvakter, Beant Singh och Satwant Singh, i New Delhi. Hon var 66 år gammal. Händelsen följdes av omfattande våldsamheter och pogromer mot sikher i flera indiska städer, vilket fördömdes både nationellt och internationellt.

Eftermäle och arv

Indira Gandhis politiska arv är komplext och mångfacetterat. Hon hyllas för sin roll i att skapa stabilitet efter självständigheten, för sina insatser inom jordbruk och självförsörjning samt för att ha stärkt Indiens ställning internationellt. Samtidigt kritiseras hon starkt för den auktoritära sidan av sitt ledarskap—särskilt nödläget 1975–77—samt för beslut som ledde till ökade interna spänningar, bland annat i Punjab.

Hon tilldelades Bharat Ratna (Indiens högsta civila utmärkelse) 1971. Hennes död ledde till att sonen Rajiv Gandhi, tog över som premiärminister. Indira Gandhi förblir en av de mest inflytelserika och omdebatterade personerna i Indiens moderna historia.

Frågor och svar

F: Vem var Indira Gandhi?

F: Vem var Indira Gandhis far?

F: Vem var Indira Gandhis make?

F: När blev Indira Gandhi Indiens premiärminister?

Fråga: Hur många gånger tjänstgjorde Indira Gandhi som Indiens premiärminister?

F: Var Indira Gandhi den första kvinnliga premiärministern i Indien?

F: Var studerade Indira Gandhi?

Sök med bokstav