Slaget vid Vita berget den 8 november 1620 var en avgörande strid i början av trettioåriga kriget. En koalition av kejserliga och katolska styrkor under hertig Maximilian I av Bayern besegrade de bohemiska trupperna som stod under Fredrik V, kurfurste av Pfalz och självutnämnd kung av Böhmen och Mähren. Slaget avslutade i praktiken det bohemska upproret och förändrade maktbalansen i Centraleuropa.
Bakgrund
Bakgrunden till konflikten var religiösa och politiska spänningar inom det tysk-romerska riket. En grupp adelsmän i Böhmen revolterade mot Habsburgmonarkin efter den så kallade Prags defenestrering 1618, då två guvernörer och en sekreterare kastades ut genom ett fönster i Pragborgen. De bohemiska ständerna valde 1619 Fredrik V som kung i ett försök att bevara religiös frihet och självstyre. Fredrik accepterade kronan, men hans styre blev kortvarigt och han kom snabbt i konflikt med kejsaren och de katolska makterna.
Slaget
De bohemiska upprorsmakarna hade snabbt mobiliserat en större armé – uppskattningsvis runt 30 000 män – men många av dessa saknade erfarenhet och disciplin. Motståndarna, bestående av kejserliga och bayerska styrkor, var välorganiserade och militärt mer disciplinerade. Striden vid Vita berget var kort; de bohemiska linjerna bröts och slaget var över på mindre än en timme. Den snabba kollapsen ledde till att många av de bohemiska officerarna och soldaterna flydde eller kapitulerade.
Efterverkningar
Efter segern tog kejsar Ferdinand II tillbaka kontrollen över Böhmen. Fredrik V förlorade sin titel och flydde i exil; han har ofta kallats ”vinterskoningen” på grund av sitt korta kungadöme. Segern vid Vita berget innebar hårda konsekvenser för de som deltagit i upproret: ledande adelsmän avrättades eller förlorade sina egendomar, andra tvingades antingen konvertera till katolicismen eller gå i exil. Böhmen genomgick en systematisk rekatolisering och centralisering under Habsburgarna, vilket fick långtgående politiska, religiösa och kulturella följder för området.
Slaget markerade också en upptrappning i den bredare konflikten i Centraleuropa. Förlusten för de protestantiska krafterna i Böhmen bidrog till att dra in fler utländska makter i kriget, och Palatinatet drabbades hårt av efterföljande militära kampanjer och konfiskationer.
Platsen i dag
Vita berget (Bílá Hora) ligger i dag inom Prags stadsområde, strax väster om stadskärnan. På platsen finns en öppen minnesplats och monument som påminner om slaget. Området är lättillgängligt för besökare och utgör en historisk påminnelse om den dramatiska vändningen för Böhmen och om de större politiska och religiösa striderna under trettioåriga kriget.
