Tärnor: fakta, utseende, häckning och beteende hos sjöfåglar

Upptäck tärnornas fascinerande värld: fakta om utseende, häckning, beteende, livsmiljö och fisketeknik — allt om dessa eleganta sjöfåglar.

Tärnor är sjöfåglar i familjen Sternidae. De finns vanligtvis i närheten av havet, floder eller våtmarker. De förekommer på alla kontinenter och i många olika kust- och inlandsmiljöer, från öppet hav till insjöar, flodmynnningar, sandstränder och sötvattensmyrar.

De är slanka, lättbyggda fåglar med lång gaffelstjärt, smala vingar, lång näbb och korta ben. De flesta arter är ljusgrå på ovansidan och vita på undersidan, med en kontrasterande svart hatt på huvudet, men vissa har mörk fjäderdräkt under en del av året. Ungfåglar har ofta brunare, streckad eller fläckig fjäderdräkt som ger god kamouflage.

Tärnor häckar i bullriga kolonier och lägger sina ägg på barmark med lite eller inget bomaterial. Sumptärnor gör flytande bon av vegetationen i sina våtmarker, och några få arter bygger enkla bon i träd, på klippor eller i sprickor. Bon placeras gärna på öar eller öppna stränder där risken för landrovdjur är lägre; kolonierna ger också skydd genom gemensamt larm och aggressivt försvar.

De flesta arter livnär sig på fisk som fångas genom att dyka från luften, men sumptärnorna äter insekter och vissa stora tärnor kan ta små landlevande ryggradsdjur. Många tärnor är långväga flyttare, och den arktiska tärnan kan se mer dagsljus under ett år än något annat djur. Fångstmetoder varierar mellan arter: från höga spanska dyk till ytfiske och insektsjakt i luften.

Utseende och mått

Generellt är tärnor små till medelstora fåglar med följande typiska kännetecken:

• Kroppslängd: vanligen 20–50 cm beroende på art.
• Vingspann: ungefär 50–120 cm.
• Vikt: från cirka 30 g hos de minsta arterna till över 300 g hos de största.
• Fjäderdräkt: ofta mörk keps eller hatt i häckningsperioden, vit undersida och grå ovansida; vinterskrud kan vara ljusare med fläckvis mörkt i ansiktet.
• Stjärt: djupt gaffelformad hos många arter, särskilt vuxna under häckningstiden.

Det finns variation: svart tärna (sumptärna) är till exempel mörkare, medan rosentärna har inslag av rosa i buken hos vissa populationer.

Häckning och beteende

Tärnor häckar ofta i täta kolonier, där de utför synliga parnings- och territoriella beteenden. Vanliga inslag i häckningsbeteendet är:

• Parbildning: ofta monogama för säsongen; vissa par håller ihop flera år.
• Bo: enkelt, en grund skål eller skrapa i marken; sumptärnor bygger flytande bo.
• Ägg: normalt 1–3 fläckiga ägg som är kamouflerade för att smälta in i omgivningen.
• Ruvning: båda föräldrar ruvare; ruvtiden varierar men är ofta 18–28 dagar beroende på art.
• Ungar: ungar är halvprecociala—de lämnar boet tidigt men blir matade av föräldrarna tills de kan flyga och försvara sig.
• Försvar: intensivt koloniskt försvar mot predatorer, inklusive högljudda larm, flygattacker och spillningstaktik för att avleda hot.

Föda och jaktmetoder

De flesta tärnor fångar fisk genom att dyka från luften, ofta efter att ha spanat från flykt eller från en ståndpunkt. Andra tekniker inkluderar ytfiske, plocka byten från vattenytan och fånga insekter i luften. Sumptärnor och andra myggätande arter tar stora mängder insekter, ofta jagande över vattenspeglar eller myrmarker.

Flyttning

Många arter är långa flyttare. Den arktiska tärnan är ett extremt exempel: den vandrar mellan arktiska häckningsområden och antarktiska sommarvatten och kan årligen tillryggalägga tiotusentals kilometer — en av världens längsta kända migrationssträckor. Flyttningsrutter varierar mellan arter och populationer, och vissa tärnor visar hög trohet till samma häcknings- och övervintringsområden år efter år.

Arter och utbredning

Familjen Sternidae innehåller många släkten och arter, bland dem välkända som silltärna, fiskmås-tärnor (vanlig tärna), rosentärna och olika sumptärnor. Arterna finns från polära hav till tropiska kuster och inlandsvatten. Vissa arter är allmänt spridda medan andra har begränsade eller hotade bestånd.

Hot och skydd

Tärnor påverkas av flera hot:

• Förlust av häck- och födosöksområden genom kustutbyggnad, dränering av våtmarker och förändrad fiskepraxis.
• Mänsklig störning på häckningsplatser leder till att ägg och ungar utsätts för kyla eller predation.
• Introducerade rovdjur (t.ex. råttor, katter, mink) på öar kan decimera kolonier.
• Klimatförändringar påverkar födotillgång och havsnivåer, vilket förändrar lämpliga häckningsområden.
• Föroreningar, plast och oljeutsläpp skadar både tärnor och deras bytesfiskar.

Många länder och naturorganisationer arbetar med skyddsåtgärder som predatorbekämpning, stängsel och avspärrningar vid häckningsstränder, restaurering av våtmarker samt övervakning av beståndsutveckling.

Intressanta fakta

• Den arktiska tärnan uppvisar den längsta kända migrationen hos ett djur och kan ha extremt lång livslängd — individer kan bli över 30 år gamla.
• Tärnors koloni- och försvarsbeteende gör dem till mycket vokala och livliga inslag under häckningssäsongen.
• Flera arter används som indikatorer för kust- och havsmiljöns tillstånd eftersom de är beroende av riklig fiskförekomst.

Sammanfattningsvis är tärnor en mångfaldig grupp sjöfåglar med karakteristiska flyg- och jaktstilar, komplexa sociala beteenden under häckning och viktiga ekologiska roller i kust- och våtmarksekosystem. För att bevara deras bestånd krävs både lokala skyddsåtgärder och globalt arbete mot hot som klimatförändringar och marin förorening.

Frågor och svar

F: Vilken typ av fåglar är tärnor?

F: Var brukar man hitta tärnor?

F: Hur ser tärnor ut rent fysiskt?

F: Hur häckar tärnor och var lägger de sina ägg?

F: Vad äter de flesta arter av tärnor?

F: Flyttar alla arter av tärnor?

F: Varför är den arktiska tärnan speciell?

Sök med bokstav