"Prinsessan och ärtan" är en litterär saga av H.C. Andersen. Den publicerades första gången i Köpenhamn, Danmark, 1835. Den utkom som den tredje sagan i den första boken av Andersens sagor berättade för barn. De andra sagorna i den lilla boken var "Tinderboxen", "Stora Claus och lilla Claus" och "Lilla Idas blommor".
Andersens originaltitel på danska är vanligen given som Prindsessen paa Ærten (i äldre stavning) eller Prinsessen paa Ærten. Sagans kärna är enkel och koncentrerad, vilket är typiskt för många av Andersens kortare noveller. Den placeras i folktraditionsforskningen ofta under typen ATU 704 ("The Princess and the Pea"), en kategori för berättelser där känslighet används som test på äkthet eller hög börd.
Handling
Berättelsen handlar om en ung prins som vill gifta sig men bara söker efter en "riktig prinsessa". En natt kommer en genomblöt ung kvinna till slottet och påstår sig vara en prinsessa. För att pröva om hon verkligen är ädel av födseln lägger drottningen en enda ärta under ett stort antal madrasser och täcken där den blivande prinsessan ska sova. Nästa morgon säger kvinnan att hon inte kunnat sova på grund av något som gjorde henne öm och blåslagen, vilket drottningen tolkar som bevis för hennes finare känslighet. Prinsessan och prinsen gifter sig sedan, och ärtan visas fram som bevis.
Ursprung och folkliga samband
Berättelser om överdriven känslighet som bevis för ädel börd är sällsynta men inte helt unika i världslitteraturen. Andersen uppgav att han hört sagan som barn, troligen i en svensk version — sagan kändes inte som en del av dansk folktradition. Folktraditionsforskare har funnit liknande motiv i andra europeiska traditioner, och sagan har därför tolkats både som en omarbetning av äldre folksagomotiv och som Andersens personliga berättarkonst.
Mottagande och kritik
Kritikerna reagerade initialt negativt på den lilla boken med de fyra sagorna. De ogillade den informella, pratiga stilen och fann innehållet moraliskt tveksamt — berättelserna ansågs inte främja "gott uppförande" eller tidens sedvänjor. Exempelvis kritiserades "Stora Claus och lilla Claus" för att skildra lögn, lurendrejeri, stöld och äktenskapsbrott utan tydlig moralisk bestraffning. Trots detta blev flera av Andersens sagor, däribland "Prinsessan och ärtan", senare mycket omtyckta och fasta inslag i barnlitteraturen.
Tolkningar
Sagan kan läsas på flera nivåer. En enkel läsning är rent narrativ: en prövning som avslöjar en äkta prinsessa. Men många tolkar den som en ironisk satir över aristokratiska ideal — idén att fysisk "finess" eller överdriven känslighet skulle vara ett trovärdigt tecken på hög börd framstår som absurd. Andersen kan också ha velat leka med läsarens förväntningar och visa hur sociala normer och titlar kan vara både godtyckliga och komiska.
Bearbetningar och påverkan
Berättelsen har anpassats i många former och medier — till teater, opera, balett, film, TV och barnböcker. En känd musikalisk tolkning är Once Upon a Mattress från 1960-talet, där komikern Carol Burnett i huvudrollen gav sagan en humoristisk och ibland parodisk behandling. Berättelsen ingick också i ett tv-avsnitt av Shelley Duvall's Fairy Tale Theatre. Många illustratörer och författare har skapat egna versioner och varianter, vilket gjort att sagans motiv lever vidare i populärkulturen. I vardagligt språk används ofta uttrycket att "vara en riktig prinsessa" ironiskt eller bildligt med anspelning på berättelsens känslighetsprov.
Varför sagan fortsätter att berättas
Den lilla, klara handlingen och den lätt igenkännbara, absurda prövningen gör sagan lätt att återberätta för barn. Samtidigt lämnar den utrymme för vuxna tolkningar: samhälls- och klasskritik, lek med identitet och hur vi accepterar eller avvisar människor på ytliga grunder. Dessa flera läsarter bidrar till sagans bestående popularitet.
Det finns många utgåvor och översättningar av sagan, illustrerade varianter för barn samt akademiska analyser som behandlar både dess folkdräkt och Andersens berättarteknik. "Prinsessan och ärtan" är idag en av Andersens mest kända korta sagor och ett ofta citerat exempel på hans förmåga att kombinera enkla fabler med underliggande samhällskommentarer.
