Transfett är en typ av omättat fett. Transfett produceras ofta i större mängder i fabriker när man tillverkar vissa bearbetade livsmedel, t.ex. margarin. Transfett förekommer endast mycket sällan i naturen och finns i små mängder i kött- och mjölkfett. När vegetabiliska oljor upphettas eller när de "hydreras" bildas transfetter. Hydrering är en process där vätegas bubblar genom oljan för att ändra dess konsistens. Bubblingen höjer oljans smältpunkt. När vätgasen passerar igenom börjar oljan bli fast. Genom att stoppa hydreringen en del av vägen får tillverkarna "delvis hydrerad olja". Den liknar smör, men är mycket billigare att producera. Den säljs som "margarin", "oleo" eller "vegetabilisk förkortning". Processen gör det möjligt att på ett billigt sätt ge livsmedelsprodukter en smörliknande konsistens.

Transfett är dåligt för människors hälsa och har kopplats till ett antal problem, bland annat kranskärlssjukdomar, cancer, diabetes, fetma, leverdysfunktion och infertilitet. Friska oljor är alltid flytande vid blodets temperatur. Mättade fetter och transfetter är det inte.

Det har ännu inte gjorts någon studie som visar att transfett på något sätt är bra för människors hälsa. Eftersom forskare och näringsforskare numera vet vilka hälsoproblem som är förknippade med transfetter används transfetter i mindre utsträckning, men det finns fortfarande en del i kommersiella livsmedelsprodukter.

Under en tid har den amerikanska regeringens livsmedels- och läkemedelsmyndighet "Food and Drug Administration" tillåtit tillverkare av livsmedelsprodukter att märka sina produkter med "0 gram transfett per portion" så länge som mängden transfett i livsmedelsprodukten understiger 0,5 gram per portion. Eftersom delvis härdade oljor är den största källan till transfett är det säkraste sättet att se till att ett livsmedel inte innehåller något transfett alls att läsa ingrediensförteckningen. Stekt mat innehåller sannolikt, men inte nödvändigtvis, transfett eftersom stekt mat framställs med hjälp av mycket het olja.

Hur bildas transfett och skillnaden mellan industriella och naturliga transfetter

Transfetter bildas när dubbelbindningar i omättade fettsyror går från cis-form (naturlig form) till trans-form. Det kan ske kemiskt genom hydrering (delvis härdning) eller genom termisk isomerisering vid mycket höga temperaturer, t.ex. vid upprepad fritering.

Det finns två huvudtyper:

  • Industriella (artificiella) transfetter — uppstår främst vid delvis hydrering av vegetabiliska oljor. Dessa har starkast samband med negativa hälsoeffekter.
  • Naturligt förekommande transfetter — finns i små mängder i kött och mjölk från idisslare (t.ex. vaccensyra och konjugerad linolsyra). Mängderna är små och hälsoeffekterna är inte lika väl belagda som för industriella transfetter.

Varför transfett är farligt — vad vet forskningen?

Den starkaste och mest konsistenta evidensen kopplar industriella transfetter till ökad risk för kranskärlssjukdomar. Mekanismerna innefattar bland annat:

  • Ökning av LDL-kolesterol (det "onda" kolesterolet).
  • Minskning av HDL-kolesterol (det "goda" kolesterolet).
  • Ökad inflammation och försämrad funktion i blodkärlens innerhinna (endotel).
  • Ökad risk för insulinresistens, vilket kan bidra till typ 2-diabetes.

Det finns också studier som pekar på samband med andra problem som fetma, leverpåverkan, nedsatt fertilitet och vissa cancerformer, men sambanden för dessa är inte lika entydiga som för hjärt-kärlsjukdom.

Reglering och rekommendationer

Internationella och nationella myndigheter har successivt begränsat användningen av industriella transfetter:

  • WHO rekommenderar att intaget av transfett ska begränsas kraftigt — målet är att industriella transfetter ska elimineras från livsmedelsförsörjningen. Ett riktmärke är mindre än 1 % av det totala energiintaget från transfett.
  • I USA bedömde Food and Drug Administration (FDA) 2015 att delvis härdade oljor (partially hydrogenated oils) inte längre kan anses vara säkra, vilket ledde till en utfasning av dessa i livsmedel.
  • I EU har gränser införts för mängden transfett i livsmedel (begränsningar för industriellt framställda transfetter). Många länder har dessutom egna regler eller avtal med industrin för att fasa ut transfetter.

Hur du minskar ditt intag — praktiska råd

  • Läs ingrediensförteckningen: undvik produkter som innehåller delvis hydrerad eller partially hydrogenated olja.
  • Var skeptisk till märket "0 g transfett per portion" — kontrollera ingredienslistan eftersom små mängder per portion kan gömmas genom liten portionsstorlek.
  • Begränsa konsumtionen av friterade och industriellt bakade varor (kex, wienerbröd, vissa kex, snabbmat, frysta pommes frites), där industriella transfetter tidigare var vanliga.
  • Använd flytande vegetabiliska oljor som olivolja eller rapsolja vid matlagning i hemmet och välj margariner och pålägg som uttryckligen är fria från delvis härdade oljor.
  • Välj färska eller minimalt förädlade livsmedel framför starkt processade produkter.

Alternativ och industrins lösningar

Livsmedelsindustrin har ersatt delvis härdade oljor med olika alternativ, t.ex. fullt härdade oljor (som ger mer mättat fett), intressefierade fetter eller olika blandningar av stabila vegetabiliska oljor (t.ex. högoleiska varianter). Ur hälsosynpunkt är det ofta bättre att byta till oljor med hög andel enkelomättat fett (som oliv- eller rapsolja) än till produkter med hög andel mättat fett.

Sammanfattning

Industriellt framställda transfetter är skadliga för hälsan, framför allt genom att öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Många länder och myndigheter har infört regler för att minska eller förbjuda användningen. För konsumenten är bästa rådet att undvika produkter med delvis hydrerade oljor i ingredienslistan, minska intag av starkt processade och friterade livsmedel samt välja hälsosammare fetter i matlagningen.