Beteendeekonomi

Studiet av beteendeekonomi började verkligen utvecklas i mitten och slutet av 1900-talet. Psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman skrev en artikel som kallades "Prospect Theory", som handlade om att det sätt på vilket valen presenteras för någon är lika viktigt som själva valen när en person fattar ett beslut. Senare skapade Hersh Shefrin och Richard Thaler en sparmodell som förklarar hur människor inte kommer på hur mycket de ska spara och spendera för att hålla sig på en konstant nivå. Människor spenderar hellre mer nu, eftersom människor föredrar tillfredsställelse i en nära framtid. År 1994 anställde Harvard University en professor som undervisade i beteendeekonomi som ett eget ämne. Nu hjälper beteendeekonomi till att förklara många komplexa saker som människor gör. Det finns många tillämpningar av forskningen, t.ex. hur man kan göra den offentliga politiken mer effektiv eller tillämpningar inom marknadsföring och reklam. Det finns också andra studieområden som förgrenar sig från beteendeekonomi, till exempel beteendeekonomi, som handlar om hur människor gör investeringar.

Beteendeekonomi kan förklara många olika typer av mänskliga handlingar. Några av ämnena inom området är:

Förlustaversion/Prospektteori: Människor blir mer upprörda av förluster än de blir glada av vinster av samma storlek. Detta är viktigt för hur människor tänker om att ta risker. Relaterad är dispositionseffekten, som är nära besläktad med beteendeekonomi. Dispositionseffekten är en tendens för investerare att behålla förlorande aktier för länge och sälja vinnande aktier för tidigt. Detta begrepp är relaterat till förlustaversion, eftersom investerarna skjuter upp att göra sina förluster till verklighet. Det beteendeekonomiska begreppet "status quo bias" är också relaterat till detta. Detta förklarar att människor, i motsats till vad ekonomerna skulle förvänta sig, verkar gilla sitt nuvarande tillstånd mer än något annat tillstånd som de ser som annorlunda.

Mental redovisning: Människor har separata mentala konton när det gäller att spendera och spara. Varje mentalt konto är kopplat till en annan grad av vilja att spendera, och människor tilldelar aktiviteter till mentala konton.

Förankring/status quo-bias: När människor automatiskt får ett alternativ tenderar de att vilja stanna kvar vid det valet, oavsett om det är det bästa för dem eller inte.

Obegränsad egoism: Människor drivs oftast av egenintresse och agerar på ett sätt som ger det bästa resultatet för dem själva.

Obegränsad viljestyrka: Individer saknar självkontroll. Även när de vet vad som är bäst för dem tenderar de att agera annorlunda. Människor är också i viss mån medvetna om sin begränsade viljestyrka.

Nu när beteendeekonomi ökar i popularitet och fler samhällsvetare forskar om ämnet blir det allt vanligare att tillämpa idéerna. Om man genom att formulera ett val på ett visst sätt kan "knuffa" någon till att fatta ett bättre beslut, kan de som ansvarar för att skapa alternativ använda sig av detta för att åstadkomma ett bättre resultat. Dessa resultat kan vara allt från ökad fysisk aktivitet till minskad fetma och förändrade matvanor, till minskad energiförbrukning eller omformning av regeringspolitiken. I framtiden är förhoppningen att små förändringar ska ge allmänheten stora fördelar. I Danmark använder den danska regeringen konceptet förankring för att öka antalet förare som är organdonatorer. I USA har Vita huset anlitat Cass Sunstein, en beteendeekonom, för att hjälpa till att vägleda beslutsfattare. Richard Thaler arbetar också i det amerikanska kabinettet i den nya gruppen för beteendeinsikt. USA, liksom Storbritannien, har övervägt tanken på att standardalternativ ska bidra till att öka pensionssparandet.

Ett av de största argumenten som ekonomer har mot beteendeekonomi är att en stor del av forskningen kommer från småskaliga forskningsdata i stället för från verkliga källor. Dessutom använder många beteendeekonomiska forskare högskolestudenter i sina studier. Högskolestudenter har mindre erfarenhet än normala individer. Eftersom denna population är en dålig representation av en genomsnittlig person kan data visa andra resultat än de borde.

Vissa psykologer menar att beteendeekonomi är ett steg i rätt riktning när det gäller att förklara varför människor agerar som de gör, men att forskningen fortfarande ligger långt efter. De anser att den bara förändrade den traditionella neoklassiska ekonomiska teorin, när de behöver titta djupare på vad som faktiskt händer på en mer psykologisk och intellektuell nivå.