Triod

Hur ordet skapas

Ordet "triode" kommer från orddelarna "tri" (tre) + "ode" (väg).

Hur det fungerar

När katoden blir varm avger den elektriska partiklar (elektroner). Dessa elektroner tas sedan upp av anoden. Detta ger upphov till en elektrisk rörelse (ström) som styrs av elnätet. Gittret "kontrollerar" hur många elektroner som kan passera och "äter" de extra elektronerna. Gittret gör det möjligt för trioden att användas som en elektrisk mängdförändrare (förstärkare).

Gittret kan också snabbt ändra mängden elektroner som det släpper igenom, så det kan också vara en del av en oscillator (vågkastare) och en vågmottagare (detektor).

Historia

Philipp Lenard skapade idén med "rutnätet" 1902 för att göra en elektronmottagare.

Sedan skapades dioden (Flemingventilen) av John Ambrose Fleming 1904.

Lee De Forest och Robert von Lieben skapade trioden 1908 utifrån hans ursprungliga Audion-diod från 1906. Trioden används som en förstärkare (elektrisk mängdväxlare). Namnet triod skapades för att folk behövde veta vilken typ av vakuumrör det är, snarare än en diod, tetrode eller pentod.

Människor ville prata med människor långt borta. De använde trioder för att prata, med hjälp av triodradiomottagare (vågmottagare) och triodradiosändare (vågkastare). Till en början skickade de bara morsekod, men bättre trioder gjorde det senare möjligt att prata via radio.

Triodsändarna var så bra att de ersatte kristallsändarna vid tillverkningen av de nya lyssnarna (hörlurar).

Detta var det första sättet att prata på långt håll, och det var början på radiosändningar (sändning av radiovågor till många människor) runt 1920. Detta gjorde telefoner på långa avstånd bättre.

Sedan tillverkade människor på Bell Telephone-gruppen ännu bättre telefoner som kan fånga upp vågor som kan färdas ungefär 800 miles. När de placerade de första långa triodvågkastarna i Atlanten (transkontinental telefonlinje) var folk mycket glada tre år senare, den 25 januari 1915.

Andra människor använde vågkastarna i sina skapelser och skapade mycket bra saker (TV, högtalarsystem, elektriska fonografer och talande filmer).

Sedan började man sätta in fler trådar inuti, till 4 trådar (tetrod, av Walter Schottky 1916) och 5 trådar (pentod, av Gilles Holst och Bernandus Dominicus Hubertus Tellegen 1926).

Trioden användes i andra apparater (radioapparater, tv-apparater och ljudsystem) tills den slogs av supervågkastaren (transistorn) som tillverkades 1947, vilket innebar slutet för trioden.

I dag används trioder för vågkastare och varmtillverkning. Trioder börjar också användas i bra elektriska ljud- och musikmaskiner. De används också i glödlampsmaskiner (vacuum florescent displays, (VFDs), och det finns olika typer av glödlampsmaskiner, men alla använder trioder.

Vad den kan användas till

Radios och telefoner är också vågtalare, så det används i dem. Men den är för stor, så mellan 1960 och 1969 ersattes den till största delen av transistorn. Den är en föregångare till transistorn. Den används fortfarande i vakuumrörsförstärkare.

I dag används trioden fortfarande i iPods och radioapparater samt i värmare för att värma upp och ta emot vågor.