Väinämöinen
Väinämöinen är en viktig person i den finska mytologin. Han var en vis man och han kunde magi. Han var en hjälte och hade många äventyr.
Väinämöinen var också en gud. Som sådan dyrkades han.
Väinämöinens magi låg i hans sånger. När han sjunger skakar kullarna och vattnet rör sig. Han sjunger sin fiende Joukahainen att sjunka ner i träsket.
Väinämöinen föddes före jorden. Han flöt i havet. Han föddes som en vuxen man. Hennes mor Ilmatar blev gravid av vatten och vind och bar sin son i 30 år. En fågel (Sotka) gjorde ett bo på Ilmatars knä och när fågeln kläckte sina ägg (sex av dem av järn, ett av rent guld) brände den Ilmatars knä och till slut flyttade Ilmatar sitt knä och alla ägg flög upp i skyn och på jorden och krossades. Från dessa bitar föddes jorden och himlen, stjärnorna, solen och månen.
På denna målning är Väinämöinen personen till vänster med ett svärd. Han kämpar mot Louhi, Pohjolas onda ledare.
Frågor och svar
F: Vem är Väinämöinen i den finska mytologin?
S: Väinämöinen är en viktig person i finsk mytologi.
F: Vad var Väinämöinen känd för?
S: Väinämöinen var känd för sin visdom, magi, hjältemod och många äventyr.
F: Hur dyrkades Väinämöinen?
S: Som gud dyrkades Väinämöinen för sin magi i sina sånger.
F: Vad hände när Väinämöinen sjöng?
S: När Väinämöinen sjöng skakade kullar och vatten rörde sig. Han kunde till och med använda sina sånger för att få sin fiende, Joukahainen, att sjunka ner i ett träsk.
F: Hur föddes Väinämöinen?
S: Väinämöinen föddes före jorden, flytande i havet. Hans mor, Ilmatar, bar honom i 30 år efter att ha blivit gravid med vatten och vind.
F: Vad hände när en fågel byggde bo i Ilmatars knä?
S: När en fågel (Sotka) byggde bo på Ilmatars knä kläcktes sex ägg av järn och ett av rent guld. Det brinnande boet fick Ilmatar att röra på sitt knä och äggen flög upp i himlen och ner på jorden, gick i bitar och skapade jorden och himlen, stjärnorna, solen och månen.
F: Var Väinämöinen bara en hjälte eller också en gud?
S: Väinämöinen var inte bara en hjälte, utan också en gud.
