Veritas — den romerska gudinnan för sanning

Upptäck Veritas — den romerska gudinnan för sanning: hennes ursprung, koppling till Chronos/Zeus och hur hennes myt påverkat rättvisa, dygd och kulturarv.

I den romerska mytologin är Veritas, som betyder sanning, sanningens gudinna, dotter till Chronos, tidens gud (som har identifierats med Saturnus-Cronus, kanske först av Plutarch), och mor till Virtus. Hon anses också ibland vara dotter till Zeus.

Namn, ursprung och motsvarigheter

Veritas kommer från latinets verus som betyder "sann". Som personifikation av sanningen motsvaras hon i den grekiska traditionen av Aletheia (ἀλήθεια). I antikens skrifter förekommer ibland en sammanblandning mellan gudarna Chronos (tidens princip) och Cronus (titankungen), något som Plutarch och andra författare kommenterade. Därför varierar uppgifterna om Veritas härstamning mellan olika källor och tider.

Ikonografi och framställning

Veritas framstår i konsten och den allegoriska traditionen mer som en symbolisk gestalt än som ett objekt för omfattande religiös dyrkan. I visuella framställningar avbildas hon ofta som en ung kvinna, ibland avklädd eller knappast klädd, vilket ska betona nakenheten som ett tecken på oförfalskad sanning. Vanliga attribut är en spegel (symbol för självinsikt och att se verkligheten), upplyst ansikte eller en solstråle (som symboliserar upplysning) och ibland en handgest som pekar mot himlen eller visar något uppenbart.

Kult, litteratur och användning

I antik romersk religion förekommer inga stora, särskiljande kultpraktiker för Veritas likt dem för huvudgudarna; hon uppträder framför allt i litteratur, moralfilosofi och allegorier. Författare och tänkare använde Veritas som en personifikation när de diskuterade moral, rättvisa och kunskap. Under medeltid och renässans levde figuren vidare i konst, religiösa allegorier och moraliserande bilder där temat ofta var "Sanningen som avslöjas" eller "Sanningen som segrar över lögn och hyckleri". Ett återkommande motiv är också "Tiden som blottlägger sanningen" (Truth unveiled by Time).

Senare symbolik och nutida förekomster

Som allegorisk figur har Veritas fortsatt att användas inom heraldik, på sigill, mynt och i institutionssymbolik där sanningsprincipen lyfts fram — till exempel som valspråk för universitet och andra lärosäten. Begreppet och bilden av Veritas lever vidare i kulturella och intellektuella sammanhang som en representation av objektivitet, ärlighet och intellektuell integritet.

Sammanfattningsvis är Veritas främst en symbolisk gestalt i den romerska och europeiska traditionen — en personifiering av idén om sanning snarare än en central kultisk gudom — vars avbild och betydelse har tolkats och återanvänts i olika epoker för att understryka värdet av uppriktighet och kunskap.

Sök med bokstav