Välfärdsekonomi
Välfärdsekonomi är ett område inom ekonomin som behandlar problemet med att fördela resurser. Här används tekniker från mikroekonomin för att bedöma det allmänna välbefinnandet. Utifrån denna bedömning försöker man hitta en fördelning av produktionsfaktorer som är önskvärd och ekonomiskt effektiv i en ekonomi, ofta i förhållande till konkurrensmässig allmän jämvikt. Den analyserar den sociala välfärden i termer av ekonomisk verksamhet hos de individer som ingår i det teoretiska samhället. Individerna och deras ekonomiska verksamhet är de grundläggande enheterna för att aggregera den sociala välfärden. Aggregeringen kan vara inriktad på en grupp människor, ett samhälle eller en gemenskap. Det finns ingen "social välfärd" utöver den "välfärd" som är knuten till de enskilda enheterna.
I välfärdsekonomin utgår man vanligtvis från individuella preferenser och försöker förbättra välfärden i termer av Pareto-effektivitet. Exempelvis är samhällstillstånd B "bättre" än samhällstillstånd A om minst en person föredrar B och ingen annan motsätter sig det. En annan aspekt av välfärd behandlar inkomst- och varudistribution, inklusive jämlikhet, som ytterligare en dimension av välfärden.
Med social välfärd avses samhällets allmänna välfärd. Med tillräckligt starka antaganden kan den definieras som summan av välfärden för alla individer i samhället. Välfärden kan mätas antingen i termer av "utils" eller dollar eller i vanlig ordning i termer av Pareto-effektivitet. Kardinalmetoden i "utils" används sällan i ren teori idag. Dess största problem är att olika typer av "nytta" inte lätt kan summeras utan att förlora betydelsen av måttet. I tillämpad välfärdsekonomi används ofta penningvärdesberäkningar. Ett exempel på tillämpad välfärdsekonomi är kostnads-nyttoanalyser. Penningvärdesberäkningar är en användbar form av mätning när inkomstfördelningseffekter är inräknade i analysen eller verkar osannolika att förändra analysen.
Enligt den nya metoden för välfärd bör frihet - vad människor är fria att göra eller vara - ingå i välfärdsbedömningar, och metoden har varit särskilt inflytelserik i utvecklingspolitiska kretsar, där betoningen på flerdimensionalitet och frihet har format utvecklingen av indexet för mänsklig utveckling.
Andra klassificerande termer inom välfärdsekonomi är externa effekter, jämlikhet, rättvisa, ojämlikhet och altruism.
Vilfredo Pareto utvecklade Paretoprincipen.
Frågor och svar
F: Vad är välfärdsekonomi?
S: Välfärdsekonomi är ett område inom ekonomin där man tittar på problemet med att fördela resurser. Den använder tekniker från mikroekonomin för att bedöma det allmänna välbefinnandet och försöker hitta en fördelning av produktionsfaktorer som är önskvärd och ekonomiskt effektiv inom en ekonomi, ofta i förhållande till konkurrensmässig allmän jämvikt.
F: Vilka är de grundläggande enheterna för aggregering av social välfärd?
S: De grundläggande enheterna för att sammanställa social välfärd är individer och deras ekonomiska verksamhet.
F: Hur kan social välfärd mätas?
S: Social välfärd kan mätas antingen i termer av "nyttigheter" eller dollar, eller i vanlig ordning i termer av Pareto-effektivitet. Uppskattningar av penningvärdet används ofta som en form av mätning när inkomstfördelningseffekter är inräknade i analysen eller verkar osannolika att förändra analysen.
F: Vad anser man att bedömningen av välfärden bör omfatta enligt förmögenhetsstrategin?
S: Enligt kapacitetsstrategin bör frihet - vad människor är fria att göra eller vara - ingå i välfärdsbedömningar.
F: Vilka andra klassificeringstermer finns det inom välfärdsekonomin?
S: Andra klassificerande termer inom välfärdsekonomin är externa effekter, jämlikhet, rättvisa, ojämlikhet och altruism.
