Vintersolståndet – definition, datum och astronomiska fakta
Vintersolståndet — definition, exakta datum och viktiga astronomiska fakta. Upptäck varför solen "står stilla" och hur årscykeln påverkar daglängd, natt och klimat.
Vintersolståndet är den tidpunkt då solen når sitt största avstånd från Kräftans vändkrets och vänder tillbaka mot ekvatorn. Astronomiskt sett inträffar det när solens till synes rörliga bana når sitt södra maximum i declination — därefter börjar solens högsta dagliga bana på himlen långsamt röra sig norrut igen.
Astronomiska fakta
- Solen står vid vintersolståndet ungefär över Stenbockens vändkrets, cirka 23,5 grader sydlig latitud. Vid junisolståndet ligger solen i stället över Kräftans vändkrets, 23,5 grader nord.
- Solståndet definieras mer precist som det ögonblick då solens ekliptiska longitud blir 270° (decembersolståndet) — alternativt då solens declination når sitt lägsta värde.
- Jordens rotationsaxel ligger lutad ungefär 23,4–23,5° i förhållande till banplanet runt solen (ekliptikan). Denna lutning är orsaken till årstiderna och till att solens punkt för maximal höjd varierar mellan Stenbockens och Kräftans vändkretsar.
- På grund av jordens elliptiska bana och andra små rörelser (t.ex. precession) kan astronomiska detaljer förändras långsamt över mycket långa tidsperioder. Exempelvis matchar inte längre stjärnbildernas positioner nödvändigtvis de namn som givit vändkretsarna (Kräftans och Stenbockens vändkrets) — namnen kommer från en tid då solen vid solstånden stod i dessa stjärnbilder.
Datum och variationer
För norra halvklotet inträffar vintersolståndet vanligen omkring den 21 december (men kan variera något — i praktiken kan det slå in redan den 20:e eller så sent som den 22:a/23:e beroende på år och tidszon). För södra halvklotet är deras vintersolstånd istället omkring den 21 juni. Införandet av den gregorianska kalendern av påven Gregorius XIII 1582 minskade tidigare eftersläpningar i kalendern och gjorde att solstånden i allmänhet ligger i samma kalenderperiod som idag.
Effekter på dagsljus och klimat
- På norra halvklotet är vintersolståndet årets kortaste dag (minst antal timmar dagsljus) och natten är som längst. På södra halvklotet är det motsatt — där är det sommarsolstånd och årets längsta dag.
- Vid polcirklarna (ungefär 66,5° nord/syd) innebär vintersolståndet att solen vid eller nedom horisonten kan ge polarnatt (ingen uppgång över horisonten) i områden norr/ söder om cirkeln — ju närmare polen, desto längre varar mörkret.
- På lägre bredder (närmare ekvatorn) är skillnaderna i daglängd mellan årstiderna små; vid ekvatorn är dag och natt nästan 12 timmar året runt.
- Att jorden är närmast solen (perihelion) i början av januari gör att norra halvklotets vintrar något modereras jämfört med om jordens bana vore cirkulär — men årstidsväxlingarna styrs främst av axellutningen, inte av avståndet till solen.
Etymologi och kultur
Ordet solstånd kommer från latinets sol (sol) och sistere (att stå stilla), och syftar på att solens dagliga upp- och nedgångspositioner verkar "stå stilla" nära solstånden innan de åter börjar röra sig åt motsatt håll. På många platser i världen har solstånden givit upphov till festivaler och traditioner. Exempel på högtider och firanden kopplade till vintersolståndet i norra halvklotet är bland annat Yule och det forntida romerska Saturnalia; i Kina firas Dongzhi, i Iran firas Shab-e Yalda. På södra halvklotet finns traditioner som Inka-festivalen Inti Raymi (runt junisolståndet i Anderna).
Praktiska observationer
- För den som observerar solen på vintersolståndet syns solens upp- och nedgång ofta i sina mest sydliga positioner på horisonten (på norra halvklotet).
- Exakt tidpunkt för vintersolståndet är ett noggrant tidsbestämt ögonblick (kan anges i UTC) — även om vi i vardagligt tal ofta talar om "den 21 december" som solståndsdag.
- På grund av tidszoner och sommartid kan det exakta datumet för ett visst geografiskt område skilja sig från den astronomiska tidpunkten i UTC.
Sammanfattningsvis är vintersolståndet ett tydligt astronomiskt fenomen som markerar årets kortaste dag på norra halvklotet (och längst på södra) och som påverkar både ljusförhållanden och många kulturella traditioner världen över.
Figuren visar jordens belysning vid vintersolståndet på det norra halvklotet.
Frågor och svar
F: Vad är vintersolståndet?
S: Vintersolståndet är den tidpunkt då solen har det största avståndet till Kräftans vändkrets. Det är också årets kortaste dag på norra halvklotet som har den längsta natten och kallas vintersolståndet.
F: När inträffar det?
S: På norra halvklotet inträffar det runt den 21 december och på södra halvklotet runt den 21 juni.
F: Var når solljuset fram under varje dag på ett år?
S: Varje dag på året når solljuset fram i en vinkel vinkelrätt mot en given latitud. I början av våren och hösten passerar det över ekvatorn, medan det vid junisolståndet passerar över Kräftans vändkrets vid 23,5 grader norr och vid decembersolståndet passerar det över Stenbockens vändkrets vid 23,5 grader söder.
F: Vad betyder "solstice"?
S: Ordet "solstice" kommer från de latinska orden "Sol" som betyder sol och "sistere" som betyder att inte röra sig, så vintersolstånd betyder att solen står stilla på vintern.
F: Hur kretsar jorden runt solen?
Svar: Jorden kretsar runt solen på ett elliptiskt sätt, med en punkt från vilken solen lyser som rör sig mellan Stenbockens vändkrets och Kräftans vändkrets.
F: När infördes den gregorianska kalendern?
S: Den gregorianska kalendern infördes av påven Gregorius XIII år 1582.
F: Varför firas vintersolståndet?
Svar: Vintersolståndet firas sedan 1582, då den gregorianska kalendern infördes, eftersom det markerar den längsta natten och kortaste dagen på norra halvklotet och den längsta dagen och kortaste natten på södra halvklotet.
Sök