135-film är det officiella namnet på den fotografiska film som används mest idag. Den specificeras i ISO-standard 1007. Den introducerades av Kodak 1934. Den var avsedd för att göra bilder, snarare än filmer. Den är 35 mm bred; därför kallas den ofta också för 35 mm-film.
Den blev snabbt populär. I slutet av 1960-talet blev den mer populär än 120-film. Sedan dess har det varit det mest populära formatet för fotografisk film. Trots konkurrens från format som 828, 126, 110 och APS är det fortfarande så idag.
Enskilda rullar av 135-film är inneslutna i en enkelspoliga, ljustäta metallkassetter. Detta gör att kamerorna kan laddas i dagsljus. Filmen klipps eller tejpas fast på spolen och tas ut via en sammetstäckt slits. Filmens ände skärs av på ena sidan för att bilda en förbandskassett som ska föras in i en motsvarande slits i kamerans upptagningsspole. Den har samma dimensioner och perforeringsavstånd som 35 mm filmfilm.
