Stora Kantōjordbävningen 1923 – katastrofen som ödelade Tokyo och Yokohama
Den stora jordbävningen i Kantō (関東大震災, Kantō daishinsai) var en japansk naturkatastrof i Kantō-regionen på ön Honshū. Jordbävningen inträffade klockan 11:58:44 JST (2:58:44 UTC) lördagen den 1 september 1923. Den varade mellan 4 och 10 minuter.
Jordbävningen förstörde Tokyo, hamnstaden Yokohama och de omgivande prefekturerna Chiba, Kanagawa och Shizuoka. Den orsakade omfattande skador. Omkring 140 000 människor dog.
Geologisk orsak och omfattning
Jordbävningen hade sitt epicentrum i Sagami-bukten söder om Kanagawa och orsakades av plattgränsrelaterad förskjutning mellan den filippinska havsplattan och den eurasiska/östra asiatiska plattan. Storleken uppskattas till omkring 7,9 i momentmagnitud (olika skalor ger något varierande värden). Stora efterskalv pågick under veckor och månader efter huvudskalvet.
Skador och konsekvenser
Skadorna var omfattande och bestod av flera samverkande faktorer:
- Jordskalv och byggnadssammanbrott: Hundratusentals byggnader kollapsade eller skadades allvarligt, särskilt trähus och äldre byggnader utan förstärkt stomme.
- Brandkatastrofer: Eld utbröt i stor skala efter att spisar, gasledningar och ljus vältes omkull — särskilt när många lagade mat vid lunchtid. I Tokyo och Yokohama uppstod stora eldsvådor och lokala brandstormar som ödelade hela kvarter.
- Jordflytningar och markförstöring: Jordskred i bergiga områden och markflytningar i fyllningsområden (likuefaktion) ledde till att mark sjönk ihop eller blev obrukbar, särskilt i hamnområden.
- Tsunami: Lokala tsunamivågor drabbade kuststräckor, särskilt i Izu-öarna och längs Kanagawas kust.
Officiella dödstal har varierat i källor men oftast nämns omkring 140 000 omkomna; uppskattningar sträcker sig från cirka 100 000 upp till cirka 142 800, beroende på hur döda och saknade räknats. Hundratusentals människor blev hemlösa, och materiella förluster var enorma — delar av stadens infrastruktur, hamnar och transportnät förstördes.
Sociala följder och oroligheter
Efter katastrofen rådde stor förvirring och brist på information. I kölvattnet uppstod också våld och missriktade rykten, bland annat falska anklagelser om sabotage från koreaner och andra minoriteter. Dessa rykten ledde till massiva övergrepp och mord på oskyldiga civila. Katastrofen bidrog även till politisk oro, ekonomisk påfrestning och ökad misstänksamhet i samhället.
Räddningsinsatser och internationell hjälp
Räddningsinsatser organiserades av japanska myndigheter, militären och frivilligorganisationer, men insatserna försvårades av de stora branderna och bristen på kommunikation. Flera länder skickade humanitär hjälp och ekonomiskt stöd som en följd av katastrofens omfattning. Lokala och nationella återuppbyggnadsprogram inrättades för att hjälpa de drabbade och återuppbygga städerna.
Återuppbyggnad och långsiktigt arv
Återuppbyggnaden av Tokyo och Yokohama blev ett långsiktigt projekt som ledde till förändringar i stadsplanering, byggnormer och katastrofberedskap i Japan:
- Strängare byggnadsregler och större fokus på jordbävningssäkerhet i konstruktioner.
- Förbättrade system för brandförebyggande och snabba utrymningar.
- Omplanering av vissa stadsdelar och utveckling av gröna korridorer och öppna ytor som brandgata.
Händelsen har också lämnat ett starkt kulturellt och historiskt avtryck i Japan. Minnesmärken, museer och årliga minnesceremonier hedrar offren och påminner om vikten av beredskap för naturkatastrofer.
Vad lärde man sig?
Den stora Kantōjordbävningen 1923 visade tydligt hur kombinationen av ett starkt skalv, tätt bebyggda trästadskärnor och bristande informationsspridning kan bli katastrofal. Lärdomarna från 1923 påverkade senare politik och teknik i Japan och bidrog till att landet utvecklat ett av världens mest avancerade system för jordbävningsövervakning, byggnormer och civil beredskap.
Sammanfattningsvis var Kantōdaishinsai 1923 en av de värsta naturkatastroferna i modern japansk historia — med omfattande mänskligt lidande, stora materiella förluster och bestående effekter på samhälle, politik och stadsplanering.
