De olympiska vinterspelen 1994, officiellt kallade XVII olympiska vinterspelen, hölls 12–27 februari 1994 i Lillehammer i Norge. Andra möjliga värdstäder var Anchorage, Alaska, USA, Östersund/Åre, Sverige och Sofia, Bulgarien. År 1986 röstade Internationella olympiska kommittén för att ändra schemat för de olympiska spelen så att sommar- och vinterspelen skulle arrangeras växelvis under jämna år. Lillehammer vann rätten att vara värd för evenemanget i september 1988 i Seoul före öppningsceremonin för de olympiska sommarspelen 1988. Spelen i Lillehammer hölls 1994, vilket är den enda gången som vinterspelen har ägt rum två år efter de föregående spelen.

Datum och deltagande

Spelen pågick 12–27 februari 1994. Cirka 1 700–1 800 aktiva idrottare från ungefär 67 länder deltog i tävlingarna, som bestod av 61 grenar fördelade på tolv grenar/discipliner (tillhörande sex olympiska vintersportfamiljer). Deltagandet innebar både traditionella vintersporter som längdåkning, skidskytte och backhoppning, samt konståkning och short track.

Arrangemang och arenor

Lillehammer-OS kännetecknades av användning av flera arenor spridda i regionen, vilket utnyttjade Norges befintliga vintersportanläggningar och naturförutsättningar. Viktiga arenor var bland annat:

  • Hafjell och Kvitfjell för alpin skidåkning
  • Lysgårdsbakkene för backhoppning
  • Vikingskipet i Hamar för hastighetsåkning på skridskor
  • Lillehammers centrala is- och konståkningsarenor samt längdskidslingor i områden runt staden

Organisation, miljö och publik

Arrangörerna lade stor vikt vid miljöhänsyn, bevarande av lokala naturvärden och en kompakt spelplan som skulle minska transporter och infrastrukturbyggande. Spelen uppskattades för sin goda organisation, omfattande frivilliginsats och starka kulturprogram som visade norsk kultur och lokal identitet. Lillehammer är med sina cirka 25 000 invånare en av de minsta städerna som någonsin arrangerat olympiska vinterspel, vilket förstärkte intrycket av ett "lokalt" men internationellt evenemang.

Sportminnen och eftermäle

Lillehammer–OS innehöll flera starka sportminnen som lever kvar i idrottshistorien. Konståkningen fick stor internationell uppmärksamhet, där Oksana Baiul (Ukraina) vann guld, Nancy Kerrigan (USA) silver och Tonya Harding (USA) brons i damernas singel — en händelserik och mycket omskriven tävling. Norsk backhoppning, längdåkning och andra nordiska grenar visade upp värdlandets styrka i traditionella vinterdiscipliner.

Betydelse

Vinterspelen i Lillehammer betraktas ofta som ett av de mest välarrangerade vinter-OS och nämns ofta i diskussioner om miljömedvetna och publiktilltalande vinterspel. Eftersom arrangemanget genomfördes i en liten stad med stark lokal förankring har det blivit en referenspunkt för hur mindre värdstäder kan kombinera internationella krav med lokala resurser och identitet.