Bilabial trillen: ljudet, uttal och språklig förekomst
Översikt av den bilabiala trillen ⟨ʙ⟩: artikulation, fonetisk notation, språklig förekomst, historisk utveckling och viktiga fonetiska varianter.
Den bilabiala trillen är en konsonant som bildas genom vibration mellan båda läpparna när luftströmmen passerar dem. Den representeras i det internationella fonetiska alfabetet med tecknet ⟨ʙ⟩ och i X-SAMPA som B\. För en kort introduktion och definition, se även grundläggande beskrivning.
Artikulation och ljudkaraktär
Bilabialtrillen skapas genom att läpparna förs tillsammans och sedan släpps så att de slår mot varandra och bildar snabba, återkommande stötar — ett trillmönster. Ljudet är pulmoniskt (drivs av lungluft) och kan vara tonande eller tonlöst, men den tonande varianten är den som oftast rapporteras i beskrivningar av språk som använder ljudet. Till skillnad från bilabiala klusiler som b, innebär trillen en upprepad öppning och stängning snarare än en enkel stopp- och utsläppsrörelse.
Fonetik, notation och varianter
I internationell notation används ⟨ʙ⟩ för den bilabiala trillen. Det finns också ovanliga affrikat- eller kombinationsljud där en alveolär eller tandlig stoppföregångare följs av en bilabial trill som utsläpp, ofta transkriberat som till exempel [t̪͡ʙ̥] eller med specialtecken i beskrivningar. Denna typ av kombinationer kan uppträda som:
- Prenasaliserade serier med trillad utlösning, t.ex. [mbʙ] där en nasal + stop kombineras med trill.
- Tonlösa affrikata former där en alveolar eller tandlig stopp fungerar som ansats följt av trillens utsläpp.
Förekomst i världens språk
Bilabialtrillen är relativt ovanlig globalt men förekommer i ett antal geografiskt och genetiskt skilda språk. Den beskrivs bland annat i vissa sydamerikanska och kaukasiska språk samt i andra isolerade fall. Exempel på språkfamiljer eller språk där trillen rapporterats inkluderar språk i Amazonas och vissa chapacuranska språk, samt beskrivningar av affrikat- eller allofoniska realiseringar i nordvästkaukasiska språk. För översikt över språkliga fynd, se sammanställningar och språkspecifika källor via språköversikter och fältrapporter.
Historisk utveckling och fonologiska miljöer
I flera fall har bilabialtrillen historiskt uppstått ur prenasaliserade bilabiala klusiler i kombination med följande rundade vokaler, framför allt /u/ eller liknande bakre, rundade vokaler. En rekonstrukterad utvecklingsgång i fältrapporter är att en sekvens som [mbu] kan ha realiserats alltmer med rundad läppekontakt och luftström som leder till en trillad utsläpp, och därigenom etablerat en prenasaliserad tril-liknande konsonant. Därför är trillen ofta begränsad till specifika vokalmiljöer i de språk där den förekommer.
Skillnader och särskilda fakta
Det är viktigt att skilja bilabialtrillen från närliggande ljudtyper: den skiljer sig från labiodentala trillar (som involverar läpp och tand), från vanliga bilabiala klusiler (b, p) och från alveolära triller (r). Vissa språk uppvisar också allofoniska variationer där en labialiserad alveolar plosiv (/tʷ/) kan realiseras som en sekvens med bilabial trill eller som ett dubbelartikulerat stopp, beroende på talar- och miljövariationen; sådana uppgifter behandlas i detaljerade fonetiska studier av specifika språk, till exempel i material som beskriver nordvästkaukasiska språk eller chapacuranska data. För särskilda fallstudier, se fältrapporter och artiklar via språkspecifika referenser.
Sammanfattningsvis är den bilabiala trillen ett intressant och ovanligt fonetiskt fenomen som visar hur kombinationer av artikulatoriska förutsättningar och vokalmiljöer kan ge upphov till sällsynta ljud. För mer teknisk och jämförande information om förekomst och akustiska egenskaper finns sammanställningar och fältrapporter som analyserar exemplar från flera språkområden (definition, förekomst, notation, språkliga studier).
Funktioner
Egenskaper hos den bilabiala trillen:
- Dess beteende är trill. Det betyder att vi producerar detta ljud genom att rikta luft över artikulatorn så att den vibrerar. I de flesta fall finns det bara som trillad utlösning av ett prenasaliserat stopp.
- Vi producerar den på bilabial. Det betyder att vi producerar ljudet med båda läpparna.
- Dess fonation är stämd. Det innebär att stämbanden vibrerar under artikulationen.
- Det är en oral konsonant. Det betyder att luften endast får komma ut genom munnen.
- Vi producerar inte detta ljud med luft som strömmar över tungan. Därför passar inte dikotomin central-lateral.
- Luftströmmen är pulmonisk. Det betyder att vi producerar detta ljud genom att trycka luft enbart med lungorna och membranet, som i de flesta ljud.
Frågor och svar
F: Vilket ljud representerar den stämda bilabiala trillen?
S: Den stämda bilabiala trillen är en konsonant.
F: Vilken är bokstaven för detta ljud i det internationella fonetiska alfabetet?
S: Bokstaven för detta ljud i det internationella fonetiska alfabetet är ⟨ʙ⟩.
F: Vad är X-SAMPA-symbolen för detta ljud?
S: X-SAMPA-symbolen för detta ljud är B\\.
Fråga: Hur utvecklades prenasaliserad bilabial stop med trilled release historiskt?
S: Prenasaliserat bilabialstopp med trillad utlösning utvecklades historiskt sett från ett prenasaliserat stopp före en relativt hög bakre vokal, till exempel [mbu].
F: I vilken miljö förekommer dessa ljud vanligtvis?
S: Dessa ljud är vanligtvis fortfarande begränsade till miljön för ett följande [u].
F: Finns det några andra ljud som är relaterade till den stämda bilabiala trillen?
S: Ja, det förekommer endast som en del av ett prenasaliserat bilabialstopp med trillad utlösning, [mbʙ].
Taggar
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Bilabial trillen: ljudet, uttal och språklig förekomst Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/11418
Källor
- victoria.ac.nz : "The Bilabial Trill in Unua"
- worldcat.org : 1170-1978