Lungan är ett organ hos många ryggradsdjur (djur som har en ryggrad). Den tar blodsyran från luften och släpper ut koldioxid. De flesta ryggradsdjur med lungor har två stycken.

Hos djur är lungorna det område där gasutbytet sker. Utan gasutbyte skulle syre inte passera från lungorna till blodet, så kroppens celler skulle inte kunna få det syre som behövs för andningen.

Alveolerna är fuktiga för att syre ska kunna röra sig från lungan genom alveolerna till blodkärlen och de röda blodkropparna. Koldioxid passerar från blodet in i alveolerna. Det syrefyllda blodet går tillbaka till hjärtat och koldioxiden i alveolerna trycks ut ur lungorna och hamnar i luften vi andas ut.

Anatomi — hur lungorna är uppbyggda

Lungornas struktur kan variera mellan olika ryggradsdjur, men hos däggdjur är huvuddelarna:

  • Trakea (luftstrupen) som för luften ner från näsa/mun.
  • Bronker — två huvudgrenar som går in i vardera lungan och sedan förgrenar sig till mindre bronkioler.
  • Alveoler — mycket små luftfyllda säckar där gasutbytet verkligen sker. De är omslutna av ett fint nät av kapillärer.
  • Pleura — tunn dubbelskiktad hinna som omger varje lunga och minskar friktion mot bröstkorgsväggen vid andning.

Alveolernas vägg är extremt tunn och täckt av ett tunt vätskeskikt samt ett ämne som kallas surfactant, vilket förhindrar att alveolerna kollapsar vid utandning och underlättar gasutbyte.

Funktion — hur andningen går till

Andningen består av två huvudprocesser:

  • Ventilation — själva rörelsen av luft in och ut ur lungorna. Hos däggdjur sker detta främst genom arbete av diafragma (mellangärdet) och interkostalmusklerna (mellan revbenen). När diafragman dras ner ökar bröstkorgens volym och luft sugs in; när musklerna slappnar av pressas luften ut.
  • Gasutbyte — diffusion av syre in i blodet och koldioxid ut ur blodet över alveolväggen. Denna process drivs av skillnader i partialtryck (koncentration) av gaserna.

Blodet som kommer till lungans kapillärer är syrefattigt och rikt på koldioxid. Genom tunna kapillärväggar diffunderar koldioxid in i alveolerna och syre från alveolernas fuktiga yta in i blodet. Det syresatta blodet återvänder sedan till hjärtat och pumpas vidare ut i kroppen.

Skydd och rengöring

Lungorna har flera mekanismer för att hålla sig fria från partiklar och mikroorganismer:

  • Mucociliär transport: slem fångar upp partiklar och flimmerhår (cilier) förflyttar slemet upp mot svalget där det sväljs eller hostas upp.
  • Makrofager: immunceller i alveolerna som fagocyterar (äter upp) bakterier och skräp.
  • Reflexer som hosta och nysning hjälper till att snabbt avlägsna irriterande ämnen.

Variationer hos olika ryggradsdjur

  • Däggdjur: alveolära lungor med stor yta för diffusion.
  • Fåglar: har ett system med fasta lungor och luftsäckar som ger ett enhållet, unidirektionellt luftflöde genom tunna parabronker — mycket effektivt för gasutbyte, särskilt vid hög metabolism och flygning.
  • Reptiler: ofta enklare lungor, hos vissa arter veckade ytor för ökad area.
  • Amfibier: kombinerar ofta lungandning med gasutbyte genom fuktig hud (kutant) och ibland munhåla.
  • Fiskar: saknar lungor (förutom vissa luftandande fiskar) och använder i stället gälar för gasutbyte i vatten.

Vad kan gå fel — vanliga lungsjukdomar

  • Astma — luftvägarna blir trånga och överkänsliga, vilket ger andnöd och pipande ljud.
  • KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) — långvarig skada på luftvägar och alveoler, vanligt vid rökning.
  • Pneumoni (lunginflammation) — infektion som fyller alveoler med vätska och nedsätter gasutbytet.
  • Fibros — ärrbildning i lungvävnad som gör den stel och försämrar syreupptaget.

Betydelse för kroppen och hälsoråd

Lungornas effektiva gasutbyte är avgörande för energiproduktion i kroppens celler. För att hålla lungorna friska rekommenderas:

  • Sluta röka eller undvika tobaksrök.
  • Motionera regelbundet för att stärka andningsmuskler och förbättra lungkapacitet.
  • Undvika luftföroreningar och damm i arbetsmiljöer, samt använda skyddsutrustning vid behov.
  • Söka vård vid långvariga hosta- eller andningsproblem.

Sammanfattningsvis är lungorna ett specialiserat organ för att upprätthålla kroppens syrebehov och avlägsna koldioxid. Deras tunna, fuktiga och välperfunderade ytor (särskilt alveolerna) tillsammans med ett rikt blodkärlsnät gör effektivt gasutbyte möjligt, vilket är nödvändigt för livet hos de flesta ryggradsdjur.