Kisan Baburao Hazare, känd som Anna Hazare (född 15 juni 1937), är en indisk social aktivist och en av Indiens mest uppmärksammade antikorruptionsledare. Han är särskilt känd för sitt arbete med att utveckla byn Ralegaon Siddhi i Indien, där han ledde lokala projekt för vattenförvaltning, skogsplantering och självorganisering. Hazare tjänstgjorde tidigare i den indiska armén, och hans metoder präglas av Gandhis icke-våldsprinciper. För sitt samhällsarbete har han mottagit flera utmärkelser, bland annat Indiens tredje högsta civila utmärkelse, Padma Bhushan.
Tidigt engagemang och arbete i Ralegaon Siddhi
Efter sin militärtjänst återvände Hazare till landsbygden och engagerade sig i lokalt utvecklingsarbete. I Ralegaon Siddhi tog han initiativ till omfattande vattenuppbyggnadsprojekt (dammar, rännilar och vallar), utökad trädplantering och återinförande av traditionella bevattningsmetoder. Genom kollektivt arbete och lokala regler lyckades byn förbättra markens bördighet, höja grundvattennivån och minska torka och migration. Projektet beskrivs ofta som ett exempel på "modellby" för hållbar landsbygdsutveckling.
Antikorruptionsrörelsen och hungerstrejkerna 2011
Hazare blev internationellt känd 2011 när han ledde en bred antikorruptionskampanj. I april 2011 inledde han en hungerstrejk på obestämd tid för att pressa den indiska regeringen att anta ett starkt förslag om en oberoende ombudsmannainstitution för att bekämpa korruption. Hans fasta och de massiva folkmassor som samlades i städer över hela landet väckte stort medialt och politiskt intresse. Efter påtryckningar från rörelsen gjorde regeringen vissa eftergifter och Hazare avslutade sin fasta.
I augusti 2011 inledde han en ny hungerstrejk, med krav på att regeringen skulle anta ett lagförslag om ombudsmannen som många kände till som "Jan Lokpal Bill". Den andra fasta ledde till ytterligare politiskt tryck och omfattande stöd från stadsbor och aktivister runt om i Indien. Efter förhandlingar och politiska överenskommelser avslutade Hazare fastan när det indiska parlamentet tagit steg mot att behandla frågan. Rörelsen gav upphov till grupper som India Against Corruption och hade också kopplingar till ett bredare civilsamhälleligt engagemang som senare påverkade Indiens politiska landskap.
Metoder och politisk påverkan
Hazares metoder bygger i stor utsträckning på icke-våld, civil olydnad och fasta som politiskt verktyg — en tydlig inspiration från Mahatma Gandhi. Hans kampanjer mobiliserade stora delar av den urbana medelklassen, ungdomar och medieuppmärksamhet, och bidrog till att sätta antikorruptionsfrågor högt på den nationella agendan. Samtidigt har hans rörelser påverkat politiken genom att skapa opinion för lagstiftning mot korruption och för större ansvarsutkrävande mekanismer i offentlig förvaltning.
Kritik och kontroverser
Trots bredt stöd har Hazare också varit föremål för kritik. Han har anklagats för auktoritärt ledarskap i arbetet med byn, för att förespråka strikta sociala metoder som ifrågasatts ur demokratisk synvinkel, och för uttalanden och förslag som vissa uppfattat som kontroversiella. Exempelvis har han fått kritik för sina starka åsikter om rättvisa och för att ha uttryckt stöd för tvångsvesektomi som ett sätt att kontrollera befolkningen. Kritiker menar att vissa av hans förslag kränker individuella rättigheter och att hans sätt att driva förändring ibland kan vara för paternalistiskt.
Arv och betydelse
Anna Hazare är en polariserande men inflytelserik figur i samtida indisk politik och samhällsliv. Hans arbete med lokalt utvecklingsarbete i Ralegaon Siddhi har inspirerat liknande initiativ i andra byar, och hans antikorruptionskampanjer har haft långvarig påverkan på allmänhetens medvetenhet och politiska reformdebatt i Indien. Samtidigt fortsätter debatten om hans metoder och värderingar — och om hur civilsamhället bäst bör påverka politiken — att vara en viktig del av hans arv.