Antônio Carlos Jobim (25 januari 1927 – 8 december 1994), ofta kallad Tom Jobim, var en brasiliansk musiker, kompositör, låtskrivare, sångare och pianist/gitarrist som gjorde avgörande insatser för 1900-talets populärmusik. Tillsammans med João Gilberto utvecklade han stilen bossa nova och räknas allmänt som en av dess skapare och främsta företrädare. Jobim är särskilt känd som kompositören till låten "Flickan från Ipanema" (originaltitel "Garota de Ipanema"), som blev en internationell standard och ett av bossa nova-genrens mest spelade stycken.

Tidiga år och genombrott

Jobim föddes i Rio de Janeiro och började tidigt skriva musik och arrangera. Under 1950-talet kom han i kontakt med poeter och musiker som Vinícius de Moraes, och tillsammans med bland andra João Gilberto skapade han låtar som lade grunden för bossa nova—en stil som förenade samba-rytmer med jazzinfluerad harmoni och avskalad sångstil. Låtar som "Chega de Saudade" och "Desafinado" hör till de tidiga exemplen som banade väg för genrens spridning.

Musikaliska kännetecken

Jobims musik kännetecknas av melodisk elegans, harmonisk rikedom och en fin balans mellan brasilianska rytmer och jazzens harmoniska värld. Han skrev både vokal- och instrumentalmusik och arbetade ofta med sofistikerade arrangemang som kunde innehålla allt från intim gitarr- eller pianokompanjemang till större orkestrala färger. Hans sånger bär ofta poetiska texter (på portugisiska och i engelska översättningar) med teman som kärlek, natur och nostalgi.

Samarbeten och internationell framgång

Jobim samarbetade med en rad framstående musiker. Den internationella spridningen accelererade när Stan Getz och João Gilberto spelade in albumet Getz/Gilberto (1964), där "Flickan från Ipanema" med sång av Astrud Gilberto och saxofon av Stan Getz nådde en global publik och bidrog till albumets Grammyframgång. Jobim samarbetade också med artister som Frank Sinatra och gjorde skivan Francis Albert Sinatra & Antonio Carlos Jobim (1967). Ett annat höjdpunktsamarbete är albumet Elis & Tom (1974) med den brasilianska sångerskan Elis Regina, som ofta räknas som en av de mest hyllade bossa nova-skivorna.

Utvalda verk

  • Garota de Ipanema ("Flickan från Ipanema") – skriven tillsammans med Vinícius de Moraes; den engelska texten är av Norman Gimbel.
  • Wave – titellåt och skiva (1967) som ofta framhålls som ett av hans främsta instrumentala verk.
  • Águas de Março ("Waters of March") – ett av senare års mest älskade verk, med både poetisk text och slingrande melodi.
  • Corcovado ("Quiet Nights of Quiet Stars"), Desafinado, Insensatez ("How Insensitive"), Dindi och Chega de Saudade – vidare exempel på hans kanoniserade låtar.

Arv och betydelse

Antônio Carlos Jobims betydelse för både brasiliansk musik och den internationella jazz- och poprepertoaren är stor. Många av hans låtar har blivit standarder och tolkats av otaliga sångare och instrumentalister världen över. Hans arbete bidrog till att föra fram bossa nova som en global konstform och influerade generationer av musiker inom både jazz och populärmusik.

Som tecken på hans bestående inflytande är Rio de Janeiros internationella flygplats formellt uppkallad efter honom (Galeão–Antonio Carlos Jobim International Airport), och hans musik lever vidare i konserter, inspelningar och i populärkulturen.

Jobim avled den 8 december 1994 i Rio de Janeiro. Hans musik fortsätter att spelas, studeras och uppskattas av nya lyssnare över hela världen.