AlegsaOnline.com

Lungemboli: definition, orsaker, symptom, risker och behandling

Lungemboli: symtom, orsaker, risker och snabb behandling — lär dig känna varningstecken, förebyggande råd och akuta åtgärder för att rädda liv.

Författare: Leandro Alegsa

08-04-2026

En lungemboli är en blodpropp (embolus) som hindrar blodet från att nå lungorna. Den orsakas vanligtvis av en blodpropp som startar någon annanstans i kroppen och som vandrar till lungorna. Den kan dock också orsakas av hopklumpade cancerceller, fett eller ben. I sällsynta fall kan en kvinna under en förlossning få en propp av fostervatten.

Orsaker

Den vanligaste orsaken är en trombos (blodpropp) i djupa vener i benen eller bäckenet (djup ventrombos, DVT) som lossnar och förs med blodflödet till lungornas artärer. Andra, mindre vanliga orsaker är:

Fettfraktioner från en fraktur i stora ben (t.ex. lårben) – fettemboli.
Tumörceller eller bitar från tumörer som emboliserar till lungan.
Benmärg eller små benbitar vid allvarliga trauma.
Fostervatten i samband med förlossning (väldigt sällsynt).
Luftemboli (till exempel vid centralvenkateter om luft kommer in i blodet).

Symptom

Symptomen kan variera från lindriga till livshotande beroende på embolins storlek och hur mycket av lungcirkulationen som blockeras. Vanliga symptom är:

Plötslig andnöd eller andfåddhet.
Bröstsmärta, ofta skarp och stickande, förvärras vid djupandning (pleuritsmärta).
Hosta, ibland med blod upphostningar (hemoptys).
Hjärtklappning eller snabb puls (takykardi).
Yrsel eller svimningskänsla (synkope), särskilt vid större proppar.
Svettning, ångest och allmän sjukdomskänsla.

Riskfaktorer

Långvarig immobilisering (t.ex. efter operation, långa flygresor).
Nylig kirurgi, särskilt höft- eller knäoperationer.
Aktiv cancer eller cytostatikabehandling.
Tidigare DVT eller lungemboli.
Graviditet och de första veckorna efter förlossningen.
Hormonbehandling eller p-piller som innehåller östrogen.
Ärftliga eller förvärvade trombofila tillstånd (t.ex. faktor V Leiden).
Övervikt, rökning och äldre ålder.

Diagnos

Vid misstanke om lungemboli görs ofta flera undersökningar för att bekräfta diagnosen och bedöma svårighetsgraden:

Blodprov: D-dimer (negativt test kan utesluta emboli hos låg risk), blodgaser.
CT-pulmonalisangiografi (CTPA) – vanligaste och mycket tillförlitliga bilddiagnostiska metoden.
Ventilation–perfusion (V/Q)-scintigrafi – alternativ vid kontraindikation mot CT, t.ex. graviditet eller njursvikt.
Ultraljud av benen (Doppler) för att hitta djup ventrombos.
EKG och blodprover (troponin, BNP) för att bedöma belastning på höger hjärthalva.
Röntgen av lungor för att utesluta andra orsaker till symptomen.

Behandling

Målet med behandlingen är att stoppa proppens tillväxt, förhindra nya proppar, lösa upp eller ta bort större proppar vid behov och stödja kroppens funktioner.

Akut antikoagulantia (blodförtunnande) ges ofta så snart diagnosen misstänks: låg molekylärt heparin (LMWH), ofraktionerat heparin eller direktverkande orala antikoagulantia (DOAK/NOAK).
Trombolys (blodproppsupplösning) kan övervägas vid massiv lungemboli med chock eller allvarlig andningssvikt.
Kärlintervention eller kirurgisk embolektomi kan bli aktuellt vid mycket stora proppar eller om trombolys är otillräcklig eller kontraindicerad.
Inferior vena cava (IVC)-filter kan övervägas om antikoagulation är kontraindicerad och patienten riskerar ytterligare embolier.
Stödbehandling: syrgas, vätskebehandling, eventuell pressorstöd vid cirkulationssvikt och smärtlindring.
Behandlingens längd bestäms utifrån om embolin var utlöst (provocerad) eller inte; vanligen minst 3 månader, ibland längre eller livslång behandling vid upprepade episoder eller pågående riskfaktorer.

Komplikationer och långtidsföljder

Akut hjärtsvikt på grund av tryckbelastning på höger kammare.
Pulmonell infarkt (områden av lungvävnad som dör) och bestående lungskada.
Kronisk tromboemboliskt pulmonell hypertension (CTEPH) – en ovanlig men allvarlig följd som kan ge bestående andfåddhet och hjärtsvikt.
Risk för återkommande DVT/PE om underliggande orsaker inte hanteras.

Förebyggande

Tidig mobilisering efter operation eller långvarig sängvila.
Trombosprofylax vid sjukhusvistelse eller efter vissa kirurgiska ingrepp (LMWH eller andra läkemedel enligt riktlinjer).
Kompressionstrumpor eller intermittent pneumatiskt kompressionssystem vid hög risk.
Bearbeta och behandla underliggande riskfaktorer: tobaksstopp, viktreduktion, hantering av hormonterapi och behandling av trombofila tillstånd när det är indicerat.

När ska du söka vård?

Sök akut vård om du får plötslig andnöd, kraftig bröstsmärta, blodigt upphostningar, svimningskänsla eller tecken på chock (svag snabb puls, blek kallsvettig hud). Vid misstanke om lungemboli är snabb bedömning och behandling avgörande för prognosen.

Obs: Graviditet, njursvikt och andra specifika förhållanden påverkar val av diagnostik och behandling — dessa ska alltid diskuteras med ansvarig läkare eller specialist.

Illustration av en blodpropp som vandrar genom blodkärlen tills den fastnar. En lungemboli orsakas ofta av en blodpropp som bildas någon annanstans i kroppen, som vandrar till lungorna och fastnar där.

Symtom

Symtomen på lungemboli börjar plötsligt, så snart blodproppen börjar blockera blodflödet till lungorna. Det är meningen att blodet ska ta upp syre i lungorna och sedan transportera syret till resten av kroppen. Om blodet inte kan ta sig fram till lungorna kan det inte ta upp syre eller leverera det till kroppen. Alla delar av kroppen behöver blod och syre för att överleva.

Ofta är det första tecknet på en lungemboli synkope (svimning), eftersom hjärnan inte får tillräckligt med blod och syre. Andra symtom är bland annat:

Bröstsmärta som känns som en kniv som sticker in i bröstet. Smärtan är ofta värre när personen andas in.
Andningssvårigheter
Hemoptysis (hosta upp blod)
Låg syremättnad (eftersom kroppen inte får tillräckligt med syre).

Sadelembolus

Den värsta formen av lungemboli orsakas av en sadelemboli. Denna typ av embolus blockerar lungartären, som transporterar blod från hjärtats högra sida till lungorna. Detta gör det omöjligt för något blod att ta sig igenom till lungorna. Eftersom inget blod kan komma ut till resten av kroppen sjunker personens blodtryck och personen kan hamna i chock. En sadelembolus är en mycket allvarlig medicinsk nödsituation. Många personer med denna typ av embolus dör.

Riskfaktorer

Det finns många riskfaktorer som gör det mer sannolikt för en person att drabbas av lungemboli. Till exempel:

Rökning
En typ av onormal hjärtrytm som kallas förmaksflimmer ("A-fib").
Nyligen genomförd operation (efter en operation arbetar kroppens blodkoagulationssystem hårdare än vanligt för att hjälpa kroppen att läka. Om blodpropparna tar sig till lungorna kan de orsaka en lungemboli).
Att vara förlamad, sängliggande eller inte kunna röra sig särskilt mycket.
Sittande på samma plats under lång tid, t.ex. under en lång flygresa (detta gör att blodet samlas i benen; om en blodpropp bildas i benet kan den vandra genom blodkärlen till lungorna).
Nyligen inträffad fraktur på ett av de långa benen i benet (eftersom det är svårare att röra sig med ett brutet ben; dessutom kan fettklumpar från benmärgen flyta ut från det brutna benet och ta sig till lungorna).
Höga nivåer av östrogen på grund av graviditet eller vissa p-piller.
Har haft en djup ventrombos (DVT) - en blodpropp i en stor ven - tidigare.
Vissa typer av cancer (vissa typer kan orsaka extra blodproppar).
Övervikt eller fetma

Djup ventrombos - en blodpropp i en stor ven, t.ex. en benven, är en riskfaktor för lungemboli.

Behandling

Det finns ett fåtal behandlingar för lungemboli. Valet av behandling beror på hur allvarlig lungembolismen är. Behandlingarna omfattar bland annat följande:

Syre. Syre kan ges via en speciell mask för att göra det lättare för personens kropp att få det syre den behöver.
Antikoagulanter. Detta är läkemedel som vanligtvis kallas "blodförtunnande medel". Läkare kan ge flera blodförtunnande läkemedel tillsammans. De kan till exempel ge heparin eftersom det fungerar direkt. De kan också ge warfarin (Coumadin), som det tar några dagar innan det börjar verka, men som patienten kan fortsätta att ta hemma.
Trombolytika. Detta är läkemedel som ofta kallas för "blodproppsbrytare" eller "blodproppsupplösare". De kan snabbt lösa upp (bryta upp) en blodpropp. De ges dock vanligtvis endast om en lungemboli är livshotande, eftersom de kan orsaka blödning.
Ta bort proppen. Ibland sätter läkaren en kateter (ett flexibelt rör) genom en ven och in i lungan. När läkaren hittar proppen kan katetern användas för att dra ut proppen eller ge medicin för att lösa upp proppen. I mycket svåra fall kan det behövas en operation för att ta bort proppen.