Birgitta av Sverige, eller Birgitta Birgersdotter (1303–1373), var en mystiker, helgon och grundare av orden som brukar kallas Bridgettinerna (Ordo Sanctissimi Salvatoris). Hon räknas till de mest inflytelserika kvinnliga religösa ledarna i medeltidens Europa och är känd för sina uppenbarelser, sina kontakter med furstar och påvar samt för sitt sociala och kyrkliga reformarbete.

Tidigt liv

Birgitta föddes 1303 på en herresäten i Uppland i Sverige. Enligt den populära berättelsen råkade hennes mor ut för ett skeppsbrott några månader före födseln och räddades av kungens bror. I en dröm natten efter räddningen sades modern ha fått veta att barnet i hennes livmoder var särskilt utvalt och en gåva från Gud. Från ung ålder präglades Birgitta av en stark religiös kallelse och längtan efter ett heligt liv.

Familj och äktenskap

När Birgitta var cirka 14 år giftes hon bort med Ulf Gudmarsson, något som för henne personligen var svårt eftersom hon idealiserade kyskhet och det nära andliga livet. Trots detta levde hon som hustru och mor under många år och fick flera barn — bland dem Katarina av Vadstena, som senare kom att spela en avgörande roll för orden och grundandet av Vadstena kloster. Efter makens död valde Birgitta det religiösa livet fullt ut.

Visioner och skrifter

Birgitta mottog under sitt liv ett stort antal religiösa uppenbarelser. Dessa samlades och nedtecknades, främst på latin, i det verk som i dag oftast kallas Revelationes eller på svenska ofta »Uppenbarelser«. I sina uppenbarelser och brev tog hon upp både andliga ämnen och konkreta krav på kyrklig och moralisk reform, och hon kritiserade korruption bland präster och politiska makthavare. Hennes texter cirkulerade vida under och efter hennes livstid och bidrog till hennes rykte som mystiker och religiös auktoritet.

Grundandet av Bridgettinerna

Birgitta var upphov till en religiös gemenskap med både nunnor och munkar — Bridgettinerna — med en särskild klosterregel som betonade bön, villigt lidande och omsorg om sjuka och behövande. Orden var ovanlig genom sitt dubbelkonvent där en abbedissa hade överhöghet över både nunnor och mansbröder. År 1370 erkändes hennes regel officiellt av påven Urban V, vilket gav grunden för ordens spridning i Europa. Orden kom att få sitt andliga centrum i Vadstena i Sverige, där en större klosteranläggning etablerades av Birgittas dotter och efterföljare.

Resor, Rom och politiskt inflytande

Efter änkenskapen kände Birgitta en stark kallelse att själv gå i kyrkans tjänst på en vid skala. Hon gjorde pilgrimsresor, bland annat till Santiago de Compostela och till det heliga landet, men det mest centrala blev hennes flytt till Rom. Enligt hennes självbiografiska uppgifter fick hon budskap om att lämna Sverige för Rom, där hon kom att tillbringa sina sista år och aldrig återvända hem. I brev och uppenbarelser uppmanade hon kyrkliga ledare till reform och spelade en aktiv roll i försöken att återupprätta påvedömet i Rom efter den avsikt att få påven tillbaka från Avignon. Hon korresponderade med kungar, furstar och påvar och framförde ofta klara och krävande råd.

Helgonförklaring och eftermäle

Birgitta avled i Rom 1373. Hon helgonförklarades 1391 av påven Bonifatius IX och firas i den katolska kyrkan den 23 juli. I modern tid utnämndes hon av påven Johannes Paulus II till en av Europas skyddshelgon, och hennes inflytande på andligt liv och kyrklig reform har erkänts brett. Bridgettinerna spreds över stora delar av Europa och bidrog genom kloster, sjukhus och böneliv till religiöst och socialt arbete under flera århundraden.

Betydelse: Birgitta betraktas som en av Sveriges mest kända medeltida personligheter. Hennes kombination av mystik, stark vilja att påverka samhälle och kyrka samt konkreta insatser för religiöst liv gjorde henne till en ovanlig och bestående figur i både svenska och europeiska kyrkohistorien.